The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
10-19 Jag uppmanar alla skickliga konsthantverkare att komma och tillverka vad Gud har befallt oss: tabernaklet med dess överdrag, häktor, brädor, tvärstänger, stolpar och socklar, arken och dess stänger, benådningsplatsen, förhänget som ska dela av helgedomen, bordet med dess bärstänger och alla dess tillbehör, skådebröden, ljusstaken med dess tillbehör, lampor och olja, rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och rökelsen, förhänget till tabernaklets ingång, brännofferaltaret, koppargallret till altaret, dess bärstänger och tillbehör, tvättfatet med dess ställning, inhägnaden till förgården, stolparna och deras stöd, förhänget till förgårdens port, tältets pluggar och förgårdens pluggar med deras linor, prästernas vävda kläder, som ska användas när de gör tjänst i tältet och prästen Arons och hans söners heliga kläder.
20 Allt folket gick så till sina tält för att göra i ordning gåvorna.
21 De, vilkas hjärtan blivit manade av Guds Ande, kom sedan tillbaka med sina gåvor till tabernaklet och dess utsmyckning och till de heliga kläderna.
22 Både män och kvinnor kom, alla som var villiga. De bar fram sina offer av guld inför Herren, smycken, örhängen, ringar, halsband och många andra föremål av guld.
23 Somliga kom med mörkblått, purpurrött, rosenrött eller vitt garn eller gethår eller rödfärgade fårskinn eller getskinn.
24 Andra kom med offer av silver och koppar till Herren och andra åter med akacieträ som behövdes som byggnadsmaterial.
25 De kvinnor som var skickliga att sy och spinna gjorde i ordning mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och bar fram det.
26 Andra kvinnor kunde spinna gethår och gjorde det med glädje.
27 Ledarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar som skulle användas för efoden och bröstskölden,
28 samt kryddor och olja till ljusstaken och smörjelseolja och välluktande rökelse.
29 Varje man och kvinna som önskade hjälpa till med det som Herren hade befallt dem genom Mose kom på detta sätt frivilligt och bar fram gåvor till honom.
30-31 Mose sa till dem: Herren har speciellt utsett Besalel, Uris son och sonson till Hur av Juda stam, till ledare för arbetet. Han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och med begåvning att utföra alla slags arbeten,
32 de mest underbara hantverk av guld, silver och koppar,
33 att slipa stenar till infattningarna och även att snida i trä. Ja, han är verkligen kunnig i allt sådant arbete.
34 Gud har också gett honom och Oholiab gåvan att undervisa andra. (Oholiab är son till Ahisamak av Dans stam.)
35 Gud har gett dem båda en ovanlig skicklighet som juvelerare, träsnidare och formgivare av broderier i mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och som vävare. De har den yrkesskicklighet som vi behöver just nu.
36 Alla andra som Herren har gett en begåvning som konsthantverkare ska hjälpa Besalel och Oholiab att bygga och inreda tabernaklet.
2 Mose bad sedan Besalel och Oholiab och alla andra som kände sig kallade till arbetet, att sätta igång.
3 Mose gav dem allt det material som folket hade skänkt, och varje morgon kom det nya gåvor.
4-7 Till sist kom konsthantverkarna till Mose och sa: Nu har vi mer än tillräckligt med material för hela arbetet! Då skickade Mose runt ett meddelande i lägret att man inte behövde fler gåvor.
Arbetet med tabernaklet påbörjas
8 De duktiga vävarna började med att göra tio våder av tvinnat vitt garn och av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn med keruber på i konstvävnad.
9 Varje våd var fjorton meter lång och två meter bred.
10 Dessa våder fästes vid varandra fem och fem så att de utgjorde två stycken.
11-12 Utmed kanten på dessa två stycken fästes femtio blå öglor, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket.
13 Sedan gjorde man femtio häktor av guld för att förena öglorna. På så sätt fästes dessa stycken ihop till en stor tältduk.
14-15 Över detta tyg låg ännu ett lager som utgjordes av elva gethårsvåder. Varje våd var femton meter lång och två meter bred.
16 Besalel förenade fem av dessa våder till ett stycke och de sex andra till ett annat stycke.
17 Sedan gjorde han femtio öglor utmed kanten på vart och ett av dessa
18 och femtio små kopparhäktor för att förena öglorna så att styckena kom att utgöra en enhet.
19 Så gjorde man ett överdrag av fårskinn som var färgat rött och ytterligare ett överdrag av getskinn.
20 Till tabernaklets sidor användes brädor av akacieträ, som han ställde upprätt.
21 Varje brädas höjd var fem meter och bredden 75 centimeter.
22 Varje bräda hade två tappar längst ner, som var förenade med en list.
23 Det fanns tjugo brädor på södra sidan.
24 De stod på fyrtio socklar av silver, två under varje bräda, så att en tapp passade in i varje sockel.
25-26 Det fanns också tjugo brädor på norra sidan av tabernaklet med fyrtio socklar, två för varje bräda.
27 Den västra sidan, baksidan, gjordes av sex brädor
28 och två hörnbrädor.
29 Varje hörnbräda var förstärkt med ytterligare en bräda, men bara upptill och nertill, så att förstärkningarna inte skulle sitta i vägen för tvärstängerna och ringarna till dem.
30 På den västra sidan fanns alltså sammanlagt åtta brädor med sexton socklar av silver, två för varje bräda.
31-32 Därefter tillverkade han tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på ena sidan, fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut.
33 Den mellersta av dessa tvärstänger placerade man så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena till den andra.
34 Brädorna och tvärstängerna drogs över med guld, och ringarna gjorde man av rent guld.
35 Det inre förhänget gjordes av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn i konstvävnad med keruber på.
36 Förhänget fästes med fyra hakar av guld vid fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och placerade i fyra socklar av silver.
37 Sedan gjorde han ett draperi till tältets ingång, och det vävdes av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
38 Detta fästes vid fem stolpar med fem hakar. Stolparna med sina huvuden och band var överdragna med guld, och de fem socklarna var gjutna i koppar.
Jesus förs bort för att korsfästas
32 På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
33 Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata (det betyder Huvudskalleberget).
34 Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det.
Jesus blir korsfäst
35 När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning.
36 Sedan satte de sig ner för att vakta honom.
37 Och man satte upp en skylt över hans huvud med texten: Detta är Jesus, judarnas kung.
38 Också två brottslingar korsfästes samma morgon, en på var sida om honom.
39 Och de som gick förbi kastade glåpord åt Jesus och skakade på huvudet och sa:
40 Är det du som kan riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar. Om du är Guds Son så hjälp dig själv och kliv ner från korset!
41-43 Också översteprästerna och de judiska ledarna gjorde sig lustiga över honom och hånade honom: Han hjälpte andra, men sig själv kan han inte hjälpa! Ska han vara Israels kung? Kom ner från korset, så ska vi tro på dig! Han har sagt att han räknar med Guds hjälp och att han är Guds Son. Låt oss nu se om Gud hjälper honom.
44 På samma sätt hånade de båda brottslingarna honom.
Jesus dör på korset
45 På eftermiddagen denna dag blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade i tre timmar från klockan tolv till klockan tre.
46 När klockan var omkring tre ropade Jesus: Eli, Eli, lema sabachtani. Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia.
48 En av dem sprang och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka.
49 Men de andra sa: Lämna honom i fred. Låt oss se om Elia kommer och räddar honom.
50 Sedan ropade Jesus ännu en gång med hög röst och gav upp andan och dog.
51 Och i samma ögonblick revs det förhänge som hängde framför det allraheligaste i templet mitt itu, uppifrån och ända ned. Och marken skakade, och klipporna bröts sönder så att
52 gravar öppnade sig och många fromma män och kvinnor, som hade dött, kom tillbaka till livet.
53 Ja, de lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Jerusalem och visade sig där för många.
54 Soldaterna och deras befälhavare som höll vakt blev fruktansvärt uppskrämda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: Denne man var verkligen Guds son.
55 Det var också många kvinnor där som följt med Jesus från Galileen för att vara honom till hjälp. De stod en bit bort och såg vad som hände.
56 Bland dem fanns Maria från Magdala och Maria, Jakobs och Josefs mor, och Jakobs och Johannes, Sebedaios söners, mor.
Jesus begravs
57 När kvällen kom gick Josef, en rik man från Arimataia och en av Jesu lärjungar,
58 till Pilatus och bad att få ta hand om Jesu kropp. Och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom.
59 Josef tog kroppen, lindade in den i en ren linneduk
60 och lade den sedan i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Innan han gick därifrån rullade han en stor sten framför ingången.
61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Vakter placeras vid graven
62 Dagen därpå var det sabbatsdag. Då kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus
63 och sa: Vi har kommit att tänka på att denne lögnare en gång sa att han efter tre dagar skulle komma tillbaka till livet.
64 Därför ber vi dig se till att graven förseglas till och med tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl kroppen och sedan säger till alla att han kommit tillbaka till livet. Om det händer så är det ännu större risk för uppror än när han levde.
65 Här har ni vakter! Låt dem bevaka graven så gott de kan, svarade Pilatus.
66 Då förseglade de graven och placerade ut vakterna för att skydda den från intrång.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
7-8 Om du tillrättavisar en ogudaktig människa får du bara ovett till svar. Ja, hon bara förolämpar dig. Bry dig därför inte om henne. Men om du tillrättavisar en klok och förståndig människa så kommer hon bara att älska dig desto mer.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®