The Daily Audio Bible

6 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (A) Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren genom att ljuga för sin nästa om något som denne anförtrott honom eller överlämnat i hans vård, eller om något som han har tagit med våld, eller ifall han berövat sin nästa något genom utpressning, ³ eller om han har hittat något borttappat och ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till, ⁴ då ska den som har syndat på detta sätt och därmed dragit på sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat, ^5 (B) eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han ska ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han ska ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer.

⁶ Han ska föra fram sitt skuldoffer inför Herren, en felfri bagge av småboskapen ska han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer. ⁷ Och när prästen så bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.

Brännoffret

⁸ Herren talade till Mose. Han sade: ⁹ Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret ska ligga på altarets härd hela natten^[a] till morgonen och elden på altaret ska därigenom hållas brinnande. ¹⁰ Prästen ska klä sig i sin livrock av linne^[b] och ta på sig byxor av linne närmast kroppen. Han ska ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret. ¹¹ Sedan ska han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret. ¹² Men elden på altaret ska hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon ska prästen där tända ny ved, och på veden ska han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret. ¹³ Elden ska alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.

Matoffret

¹⁴ Detta är lagen om matoffret: Arons söner ska bära fram det inför Herrens ansikte till altaret. ¹⁵ Och prästen ska ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Han ska bränna det på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till Herren. ¹⁶ Det som är över av det ska Aron och hans söner äta. Osyrat ska det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet ska de äta det. ¹⁷ Det ska inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har gett dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. ^18 (C) Alla av manligt kön bland Arons barn ska äta det. Det ska vara deras eviga rätt av Herrens eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.

¹⁹ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁰ Detta är den offergåva som Aron och hans söner ska offra åt Herren på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl^[c] som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. ^21 (D) Det ska bakas på plåt med olja, och när det är blandat ska du bära fram det. Du ska offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för Herren. ²² Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe ska göra det. Detta ska vara en evig stadga. Som ett heloffer ska det brännas åt Herren. ²³ En prästs matoffer ska alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.

Syndoffret

²⁴ Herren talade till Mose. Han sade: ²⁵ Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännofferdjuret slaktas ska syndofferdjuret slaktas inför Herrens ansikte. Det är högheligt. ²⁶ Den präst som offrar syndoffret ska äta det. På en helig plats ska det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet. ²⁷ Var och en som rör vid köttet blir helig.

Om något av blodet stänks på någons kläder, ska man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats. ²⁸ Det lerkärl som offerköttet har kokats i ska slås sönder^[d], men om det har kokats i ett kopparkärl ska det skuras och sköljas med vatten. ²⁹ Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt. ^30 (E) Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det ska brännas upp i eld.

Skuldoffret

7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. ² På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. ³ Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.

⁷ Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. ⁸ När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. ⁹ Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. ¹⁰ Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

Gemenskapsoffret

^11 (F) Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: ¹² Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. ¹³ Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. ¹⁴ Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. ¹⁵ Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.

¹⁶ Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer^[e] eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. ¹⁷ Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. ¹⁸ Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. ¹⁹ Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.

²⁰ Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. ^21 (G) Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.

Förbud mot att äta fett och blod

²² Herren talade till Mose. Han sade: ^23 (H) Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. ^24 (I) Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, ²⁵ för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.

^26 (J) Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. ²⁷ Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.

Stora skaror följer Jesus

^7 (A) Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, ^8 (B) Jerusalem, Idumeen^[a] och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.

⁹ Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, ¹⁰ för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. ^11 (C) När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" ^12 (D) Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser tolv apostlar

^13 (E) Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴ Han utsåg tolv som han kallade apostlar^[b]. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika ¹⁵ och ha makt att driva ut onda andar. ^16 (F) Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus^[c], ^17 (G) Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges^[d], det betyder Åskans söner – ¹⁸ dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten^{[e] 19} och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Jesu gärning eller Satans

²⁰ Sedan kom Jesus hem^[f]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. ²¹ När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.

^22 (H) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul^[g]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." ^23 (I) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? ²⁴ Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵ och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. ²⁶ Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.

²⁷ Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

^28 (J) Jag säger er sanningen^[h]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. ²⁹ Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." ³⁰ De hade ju sagt att han hade en oren ande.

De gudlösas skenbara lycka

37 ^[a](A) Av David.

אAlef

בBeth

גGimel

דDaleth

הHe

וWaw