The Daily Audio Bible

Prästernas andel

²⁸ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁹ Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren. ³⁰ Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. ³¹ Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. ³² Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. ³³ Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel. ³⁴ Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

³⁵ Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. ³⁶ Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

³⁷ Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. ³⁸ Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.

Arons och hans söners prästvigning

8 Herren talade till Mose. Han sade: ² "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. ³ Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet." ⁴ Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång. ⁵ Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra."

⁶ Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ⁷ Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. ⁸ Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim^[a] i skölden. ⁹ Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. ¹⁰ Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. ¹¹ Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. ¹² Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom. ¹³ Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem livklädnader, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.

¹⁴ Mose förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud. ¹⁵ Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men det övriga blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. ¹⁶ Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. ¹⁷ Men det övriga av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.

¹⁸ Och han förde fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. ¹⁹ Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. ²⁰ Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. ²¹ Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

²² Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. ²³ Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. ²⁴ Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet stänkte Mose runt omkring på altaret. ²⁵ Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. ²⁶ Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. ²⁷ Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner och de viftade det som ett viftoffer inför Herrens ansikte. ²⁸ Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ²⁹ Och Mose tog bringan - den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge - och viftade den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.

³⁰ Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. På detta sätt helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. ³¹ Sedan sade Mose till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner skall äta det. ³² Men det som blir kvar av köttet eller av brödet skall ni bränna upp i eld. ³³ Under sju dagar skall ni inte gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, ty er prästvigning skall vara i sju dagar. ³⁴ Herren har befallt att så som det har gått till i dag skall det också ske i fortsättningen, för att försoning skall bringas för er. ³⁵ Vid ingången till uppenbarelsetältet skall ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni skall iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte skall dö. Detta har jag fått befallning om." ³⁶ Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.

Arons första offer

9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. ³ Och säg till Israels barn: Tag en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. ⁴ Tag vidare en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, ty i dag kommer Herren att uppenbara sig för er."

⁵ De tog det som Mose hade givit befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. ⁶ Då sade Mose: "Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet skall visa sig för er."

Jesu familj

³¹ Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. ³² Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" ³⁴ Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder! ³⁵ Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

4 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden. ² Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: ³ "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

¹⁰ När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ¹² för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. ¹⁷ Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. ¹⁸ Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, ¹⁹ men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

²¹ Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan^[a] eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren? ²² Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

²⁴ Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. ²⁵ Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."

Zajin

Heth

Teth

Jod

Kaf

Lamed

Mem

Nun

Samek

Ajin