The Daily Audio Bible

Prästernas andel

²⁸ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁹ Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.

³⁰ Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer^[a] inför Herrens ansikte. ³¹ Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. ³² Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. ³³ Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. ^34 (A) Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

³⁵ Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. ³⁶ Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

³⁷ Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. ³⁸ Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.

Arons och hans söners prästvigning

8 Herren talade till Mose. Han sade: ^2 (B) ”För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan^[b] samt syndoffertjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. ³ Samla sedan hela församlingen vid ingången till uppenbarelsetältet.” ⁴ Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och församlingen samlades vid uppenbarelsetältets ingång. ⁵ Och Mose sade till församlingen: ”Detta är vad Herren har befallt mig att göra.”

⁶ Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. ^7 (C) Och han satte tunikan på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden^[c] med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. ^8 (D) Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim^[d] i skölden. ⁹ Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. ^10 (E) Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. ¹¹ Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. ¹² Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom^[e] för att helga honom. ¹³ Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem tunikor, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.

^14 (F) Mose förde fram syndoffertjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndoffertjurens huvud. ¹⁵ Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. ¹⁶ Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. ¹⁷ Men resten av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.

^18 (G) Och han förde fram brännofferbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. ¹⁹ Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. ²⁰ Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. ²¹ Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.

^22 (H) Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. ²³ Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. ²⁴ Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men resten av blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.

²⁵ Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. ²⁶ Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. ²⁷ Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner, och de lyfte det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte.

²⁸ Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ²⁹ Och Mose tog bringan – den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge – och lyfte den som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.

^30 (I) Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. Så helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. ³¹ Sedan sade Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där ska ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner ska äta det. ³² Men det som blir kvar av köttet eller av brödet ska ni bränna upp i eld.

³³ Under sju dagar^[f] ska ni inte lämna uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, för er prästvigning ska vara i sju dagar. ³⁴ Herren har befallt att så som det har gått till i dag ska det också ske i fortsättningen, för att försoning ska bringas för er. ³⁵ Vid ingången till uppenbarelsetältet ska ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni ska iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte ska dö. Detta har jag fått befallning om.”

³⁶ Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.

Arons första offer

9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. ² Han sade till Aron: ”Ta dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. ³ Och säg till Israels barn: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. ⁴ Ta dessutom en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, för i dag ska Herren uppenbara sig för er.”

⁵ De tog det som Mose hade gett befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. ⁶ Då sade Mose: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet ska visa sig för er.”

Jesu familj

^31 (A) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. ³² Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." ³³ Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" ³⁴ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. ^35 (B) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

Liknelsen om såningsmannen

4 ^(C) Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. ^2 (D) Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

^3 (E) "Lyssna! En såningsman gick ut för att så. ⁴ När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. ⁵ En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. ⁶ Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. ⁸ Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt^[a]." ⁹ Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"

^10 (F) När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. ¹¹ Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, ^12 (G) för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse."^[b]

Liknelsens innebörd

¹³ Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? ¹⁴ Såningsmannen sår ordet. ¹⁵ De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. ¹⁶ De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, ¹⁷ men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. ¹⁸ Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, ^19 (H) men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. ²⁰ Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

^21 (I) Han sade också till dem: "Ett ljus^[c] bärs väl inte in för att sättas under skäppan^[d] eller under bänken^[e]? Sätter man det inte på hållaren? ^22 (J) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. ²³ Hör, du som har öron att höra med!"

^24 (K) Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, ^25 (L) för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har."

זZajin

חHeth

טTeth

יJod

כKaf

לLamed

מMem

נNun

סSamek

עAjin