The Daily Audio Bible

⁷ Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt."

⁸ Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. ⁹ Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. ¹⁰ Syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. ¹² Sedan slaktade han brännoffersdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹³ De räckte honom det styckade brännoffersdjuret med dess huvud och han brände detta på altaret. ¹⁴ Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.

¹⁵ Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret. ¹⁶ Och han förde fram brännoffersdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. ¹⁷ Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. ¹⁸ Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. ¹⁹ Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet ²⁰ lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. ²¹ Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.

²² Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. ²³ Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. ²⁴ Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.

Nadabs och Abihus synd

10 Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. ² Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. ³ Och Mose sade till Aron: "Detta är vad Herren har talat:

bevisa mig härlig."

Och Aron teg stilla.

⁴ Mose kallade till sig Misael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret." ⁵ Då steg de fram och bar bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, så som Mose hade sagt. ⁶ Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som Herren har tänt. ⁷ Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty Herrens smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moses ord.

Regler för präster

⁸ Herren talade till Aron. Han sade: ⁹ "För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. ¹⁰ Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. ¹¹ Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som Herren har kungjort för dem genom Mose."

¹² Mose sade till Aron, och till Eleasar och Itamar, hans söner som ännu var kvar: "Tag det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt. ¹³ Ni skall äta det på en helig plats, ty det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. ¹⁴ Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. ¹⁵ Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena skall offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. De skall som en evig rätt tillhöra dig och dina söner med dig, så som Herren har befallt."

¹⁶ Mose frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: ¹⁷ "Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt och han har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. ¹⁸ Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt." ¹⁹ Men Aron sade till Mose: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?" ²⁰ När Mose hörde detta, blev han tillfreds.

Liknelsen om den växande säden

²⁶ Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. ²⁷ Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. ²⁸ Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. ²⁹ Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."

Liknelsen om senapskornet

³⁰ Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det? ³¹ Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. ³² Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." ³³ Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna. ³⁴ Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus stillar stormen

³⁵ På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." ³⁶ De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med. ³⁷ Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. ³⁸ Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" ³⁹ Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. ⁴⁰ Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" ⁴¹ Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

Jesus botar en besatt

5 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. ² När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande ³ och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. ⁴ Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. ⁵ Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. ⁶ När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom ⁷ och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!" ⁸ Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!" ⁹ Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion,^[a] för vi är många." ¹⁰ Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

¹¹ Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. ¹² De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem." ¹³ Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. ¹⁴ De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. ¹⁵ Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. ¹⁶ De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. ¹⁷ Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.

¹⁸ När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. ¹⁹ Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." ²⁰ Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis^[b] allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

Pe

Tsade

Qof

Resh

Shin

Taw