The Daily Audio Bible

⁷ Sedan bad Mose Aron att gå fram till altaret, offra syndoffret och brännoffret och skaffa försoning först för sig själv och sedan för folket genom de offer för folket som Herren hade befallt.

⁸ Aron gick alltså fram till altaret och slaktade kalven som ett offer för sin egen synd.

⁹ Hans söner samlade upp blodet åt honom, och han doppade sitt finger i det, strök det på altarets fyra horn och hällde ut resten vid foten av altaret.

¹⁰ På altaret brände han enligt Herrens befallning till Mose upp njurarna, fettet runt dessa och det fett som omslöt levern,

¹¹ men köttet och huden brände han upp utanför lägret.

¹² Därefter slaktade han brännofferdjuret, hans söner samlade upp blodet och han stänkte det på altarets alla sidor.

¹³ De bar fram till honom stycke efter stycke av djuret, även dess huvud, och han brände upp alltsammans på altaret.

¹⁴ Sedan tvättade han inälvorna och benen och offrade också detta på altaret som ett brännoffer.

¹⁵ När detta var utfört bar han fram folkets offer. Han slaktade bocken och offrade den på samma sätt som han gjort med sitt eget syndoffer.

¹⁶ På så sätt offrade han brännoffer till Herren i överensstämmelse med de föreskrifter Gud hade gett.

¹⁷ Sedan bar han fram spisoffret. Han tog en handfull av det och brände det på altaret i tillägg till morgonens regelbundna offer.

¹⁸ Han slaktade tjuren och baggen, folkets tackoffer. Arons söner bar fram blodet till honom, och han stänkte det på altarets alla sidor.

¹⁹ Han samlade sedan fettet från tjuren och baggen, fettet från deras svansar, fettet som omsluter inälvorna och fettet runt njurarna och levern.

²⁰ Fettet placerades på dessa djurs bringor, och Aron brände upp detta på altaret.

²¹ Men han viftade med bringorna och högra låret sakta inför Herren som ett viftoffer, precis som Mose hade befallt.

²² Därefter välsignade Aron folket med sina händer utsträckta mot dem och kom sedan ner från altaret.

²³ Mose och Aron gick in i tabernaklet, och när de kom ut igen välsignade de folket, och Herrens härlighet visade sig för hela folket.

²⁴ Eld kom då ner från Herren och förtärde brännoffret och fettet på altaret. När folket såg detta jublade de och föll ner på marken inför Herren.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.

² Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.

³ Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.

⁴ Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.

⁵ De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.

⁶ Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.

⁷ Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.

^8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.

¹⁰ Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,

¹¹ och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.

¹² Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Eleasar och Itamar: Ta vad som är kvar av spisoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret. Offret är högheligt.

¹³ Därför måste ni äta det i helgedomen, på en helig plats. Den delen av eldsoffret till Herren tillhör er och era söner, för det har jag fått befallning om.

¹⁴ Men bringan och låret, som burits fram till Herren som viftoffer, kan ätas på vilken helig plats som helst. De tillfaller er och era söner och döttrar som mat. Det är en del av Israels folks tackoffer.

¹⁵ Folket ska bära fram låret tillsammans med bringan, som blev offrad när fettet brändes upp, och detta ska bäras fram inför Herren som ett viftoffer. Sedan tillfaller det er och er familj, för det har Herren befallt.

¹⁶ Sedan letade Mose överallt efter bocken till syndoffret och upptäckte då att den hade blivit uppbränd! Då blev han rasande på Eleasar och Itamar, Arons återstående söner.

¹⁷ Varför har ni inte ätit upp syndoffret i helgedomen? frågade han. Offret är högheligt, och Gud har gett er det för att ta bort folkets skuld och skaffa försoning för dem inför Herren.

¹⁸ Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre skulle ni ha ätit det där, som jag sa till er.

¹⁹ Men Aron sa till Mose: De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren, men skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?

²⁰ När Mose hörde detta lät han sig nöja.

Liknelsen om sådden som växer

²⁶ Här följer en annan berättelse som förklarar Guds rike:En lantbrukare sådde säd på sin åker

²⁷ och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gick började säden gro, och den växte utan hans hjälp.

²⁸ Jorden fick säden att gro, först trängde stråna fram, sedan formades axen och till slut mognade vetet.

²⁹ Då kom lantbrukaren med sin lie och skördade det.

Liknelsen om senapsfröet

³⁰ Sedan frågade Jesus: Hur ska jag beskriva Guds rike? Vilken bild ska jag använda för att visa er det?

^31-32 Jo, det är som ett litet senapsfrö. Fastän senapsfröet är det minsta av alla frön, så växer det när det kommer i jorden och blir större än alla andra växter med långa grenar där fåglarna kan bygga bon och få skydd.

³³ Jesus använde sig mycket ofta av bilder, så att folket bättre skulle förstå när han undervisade dem.

³⁴ Det gjorde han alltid då han talade offentligt till dem, men när han senare var ensam med lärjungarna förklarade han innebörden i dessa bilder för dem.

Jesus visar att han är herre över vinden

³⁵ När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.

³⁶ Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.

³⁷ Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.

³⁸ Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?

³⁹ Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰ Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?

⁴¹ Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

^1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.

^3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.

⁵ Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.

⁶ Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.

⁷ Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!

⁸ Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.

⁹ Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.

¹⁰ Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.

¹¹ Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.

¹² Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.

¹³ Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.

¹⁴ Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,

¹⁵ och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.

¹⁶ De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,

¹⁷ och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.

¹⁸ Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.

¹⁹ Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.

²⁰ Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.

^30-31 Den som fullständigt litar på Gud är vis och har rätt i det han säger. Guds bud finns alltid i hans inre och han går målmedvetet sin väg.

³² De ogudaktiga spionerar på de gudfruktiga och väntar sedan på lämpligt tillfälle att döda dem.

³³ Men Herren tänker inte låta dessa ogudaktiga människor lyckas - inte heller tänker han låta de gudfruktiga bli oskyldigt dömda, när de ställs inför rätta.

³⁴ Var inte otålig för att Herren inte gjort något än! Fortsätt på hans väg. Till slut kommer han att hedra dig och ge dig det land som han lovat dig, och du ska få se hur de onda förgås.

^35-36 Jag kände en gång en stolt och ogudaktig man, en tyrann, lika lång och ståtlig som en av Libanons cedrar. Men när jag skulle besöka honom var han spårlöst borta! Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom!

³⁷ Men med goda människor är det helt annorlunda! De goda, oskyldiga och pålitliga människorna, fridens människor, har däremot en lysande framtid framför sig. För dem blir det ett lyckligt slut,

³⁸ men de ogudaktiga ska förgöras. Deras framtid innebär död.

³⁹ Herren frälser de gudfruktiga! Han är deras räddning och deras tillflykt, när svårigheterna kommer.

⁴⁰ Hos honom finner de hjälp och räddning, ja han skyddar dem för de ogudaktiga och står vid deras sida.

⁶ En rättfärdig människa överhopas med välsignelser, men den ogudaktige bär på förbannelser.

⁷ Rättfärdiga människor kommer man gärna ihåg, även efter deras död, men de ogudaktiga glömmer man fort.