The Daily Audio Bible
Renhetslagar
(11:1—15:33)
Rena och orena djur
(5 Mos 14:3-21)
11 Sedan talade Herren till Mose och Aron:
2 ”Säg till israeliterna att de får äta följande djur bland landdjuren: 3 de djur som har klövar som är delade i två delar och som idisslar får ni äta men inga andra. 4 Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamelen som visserligen idisslar men inte har några klövar den ska vara oren för er, 5 klippgrävlingen som idisslar men inte har några klövar, 6 haren som idisslar men inte har klövar den ska vara oren för er. 7 Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. 8 Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar. De är orena för er.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll, vare sig de lever i floderna eller i havet, 10 men allt annat i haven och i floderna som inte har fenor och fjäll, såväl smådjur som andra vattenlevande djur, ska ni avsky. 11 De ska alltså vara avskyvärda för er. Ni får inte äta deras kött och ni ska avsky deras döda kroppar. 12 Alltså: allt som lever i vatten och inte har fenor och fjäll ska ni avsky.
13 Bland fåglarna[a] är det dessa ni ska avsky och inte äta utan avsky: örn, lammgam, grågam, 14 glada, falk av alla arter, 15 korp av alla arter, 16 berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, 17 kattuggla, fiskuv, tornuggla 18 och minervauggla; vidare: pelikan, asgam, 19 häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.
20 Alla flygande smådjur som går på sina ben[b] ska vara avskyvärda för er. 21 Dock får ni äta de bevingade insekter som utöver de övriga benen har hoppben: 22 gräshoppor av alla slag får ni äta, både den vanliga gräshoppan och syrsan. 23 Alla andra insekter med ben ska ni avsky.
24 Av dessa blir ni orena. Den som rör vid deras döda kroppar ska vara oren till kvällen 25 och den som tagit upp en sådan död kropp måste tvätta sina kläder. Han ska vara oren ända till kvällen.
26 Alla djur som bara har delvis kluvna hovar eller djur som inte idisslar ska vara orena för er. Den som rör vid dem blir oren.
27 Fyrfotadjur som går på tassar ska också vara orena för er. Den som rör vid ett sådant djurs döda kropp ska vara oren till kvällen, och 28 den som bär bort den döda kroppen ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, för de är orena för er.
29 Av de smådjur[c] som rör sig eller krälar på marken är dessa orena för er: vessla, råtta, alla sorters ödlor, 30 den stora ödlan, geckoödla, den lilla ödlan, snigel och kameleont.
31 Av alla smådjur ska dessa vara orena för er. Den som rör deras döda kroppar ska vara oren ända till kvällen, 32 och om den döda kroppen faller ner på något, så ska det också vara orent, vare sig det är av trä eller tyg, skinn eller säck. Det som djuret kommer i beröring med måste läggas i vatten och är orent till kvällen, men sedan är det rent igen. 33 Om djuret faller i ett lerkärl blir det som finns i kärlet orent, och kärlet måste slås sönder. 34 Om någon mat, som annars kunde ha ätits, kommer i beröring med vattnet, så blir den oren. Drycker, som annars kunde ha druckits, blir också orena i orena kärl.
35 Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Om det är en lerugn eller en härd, blir den orenad och måste slås sönder. Den är oren för er. 36 En källa eller behållare, där det finns vatten förblir däremot ren, men den som tar upp den döda kroppen blir oren. 37 Och om den döda kroppen kommer i beröring med utsäde som ska sås på åkern, blir inte detta orenat, 38 men om säden är våt och den döda kroppen faller på den, blir säden oren för er.
39 Om ett djur som man får äta dör, ska den som rör vid kroppen vara oren till kvällen. 40 Den som äter dess kött eller bär bort den döda kroppen ska också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
41 Djur som krälar på marken ska ni avsky och får inte ätas. 42 Detta gäller både dem som tar sig fram på buken och dem som har fyra eller fler ben. Inga sådana får ätas, för de är orena. 43 Orena inte er själva genom dem, utan akta er för deras orenhet så att ni inte själva blir orena.
44 Jag är Herren, er Gud. Avskilj er och håll er heliga, för jag är helig. Orena er inte genom något av de djur som rör sig på marken. 45 Jag är Herren som ledde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Håll er därför heliga, för jag är helig.
46 Detta är lagen beträffande landdjuren, fåglarna och allt som lever i vattnet eller krälar på jorden. 47 Ni måste kunna skilja på orent och rent, vilka djur som kan ätas och vilka som inte får ätas.”
Rening efter en förlossning
12 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’När en kvinna som är med barn föder en pojke, ska hon vara oren i sju dagar på samma sätt som när hon har sin menstruation. 3 På den åttonde dagen ska sonen omskäras. 4 Sedan ska hon vänta 33 dagar för att renas från sin blödning och då får hon inte röra vid något som är heligt och inte heller gå in i helgedomen förrän hennes reningstid är över. 5 Om det är en flicka som föds, ska modern vara oren i två veckor så som under menstruationen. Sedan ska hennes rening från blödningen pågå ytterligare 66 dagar.
6 När hennes reningsdagar för en son eller en dotter är över, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. Hon ska föra fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet 7 och prästen ska offra dem inför Herren och skaffa försoning för henne. Sedan ska hon vara ren igen efter sina blödningar.
Detta är lagen vid barnafödande, både efter en pojkes och en flickas födelse.
8 Om hon inte har råd att föra fram ett lamm, ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor. Den ena ska vara till brännoffret och den andra till syndoffret. Prästen ska skaffa försoning för henne med dessa, så att hon blir ren igen.’ ”
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)
21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.
25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.
30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
31 Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.
33 Kvinnan blev förskräckt,[a] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk[b]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”
35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.
38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum![c]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
8 Den vise tar till sig förmaningar,
den som pratar strunt går det illa för.
9 En människa med integritet vandrar i trygghet,
men den som går på orätta vägar råkar illa ut.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.