The Daily Audio Bible

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land^[a] och Gileads land fann de att det var en god trakt för boskap. ^2 (A) Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och församlingens furstar och sade: ³ ”Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Heshbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels församling, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap.” ⁵ De sade vidare: ”Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan.”

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: ”Ska ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ^9 (B) När de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade gett dem. ^10 (C) Herrens vrede blossade upp den dagen, och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten ska ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, för de har i allt följt Herren. ¹³ Så brann Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år tills hela släktet var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, kommer han att låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni drar fördärv över hela detta folk.”

¹⁶ Då kom de fram till Mose och sade: ”Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva ska vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn tills vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, trygga från landets invånare. ¹⁸ Vi ska inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Vi vill nämligen inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan.”

²⁰ Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig ²² och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”

²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”

^33 (D) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

^39 (E) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ^41 (F) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab

33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. ² På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:

^3 (G) De bröt upp från Raamses^[b] i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn orädda^[c] ut inför ögonen på alla egyptier, ^4 (H) medan egyptierna begravde alla de förstfödda som Herren hade slagit bland dem när Herren höll dom över deras gudar.

⁵ Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.

^6 (I) De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.

^7 (J) De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.

^8 (K) De bröt upp från Hahirot och gick rakt genom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara^[d].

^9 (L) De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.

¹⁰ De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.

^11 (M) De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.

¹² De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.

¹³ De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush.

^14 (N) De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim^[e], där det inte fanns vatten för folket att dricka.

^15 (O) De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken^[f].

^16 (P) De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava^[g].

^17 (Q) De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot^[h].

¹⁸ De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.

¹⁹ De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.

²⁰ De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.

²¹ De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.

²² De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.

²³ De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.

²⁴ De bröt upp från berget Shefer och slog läger i Harada.

²⁵ De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.

²⁶ De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.

²⁷ De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.

²⁸ De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.

²⁹ De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona.

³⁰ De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot.

³¹ De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.

³² De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.

³³ De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.

³⁴ De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.

³⁵ De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber^[i].

^36 (R) De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Zin, det vill säga Kadesh^[j].

^37 (S) De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. ^38 (T) På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden^[k], på första dagen i månaden. ³⁹ Aron var hundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.

Jesus i Kapernaum

^31 (A) Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. ^32 (B) De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.

^33 (C) I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: ^34 (D) "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" ³⁵ Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. ³⁶ Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." ³⁷ Och ryktet om honom gick ut överallt i området.

^38 (E) Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. ³⁹ Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.

^40 (F) När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.

^42 (G) När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. ⁴³ Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Jesu första lärjungar

5 En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. ^2 (H) Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. ³ Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten.

^4 (I) När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst." ⁵ Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten." ⁶ De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. ⁷ Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka.

^8 (J) När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa." ⁹ Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, ^10 (K) även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor." ¹¹ Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

Beskydd mot onda planer

64 För körledaren. En psalm av David.