The Daily Audio Bible

^40 (A) Den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.

^41 (B) De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.

⁴² De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.

⁴³ De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.

^44 (C) De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim^[a] vid Moabs gräns.

⁴⁵ De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.

⁴⁶ De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.

⁴⁷ De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.

^48 (D) De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar^[b] vid Jordan mitt emot Jeriko. ^49 (E) Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hashittim på Moabs hedar.

Inför Kanaans erövring

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁵¹ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^52 (F) ska ni driva bort landets alla invånare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder ska ni förstöra och alla deras offerhöjder ska ni ödelägga. ⁵³ Ni ska erövra landet och bosätta er där, för jag har gett er landet till besittning. ^54 (G) Ni ska utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam ska ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en ska få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar ska ni utskifta landet mellan er. ^55 (H) Men om ni inte driver bort landets invånare för er, då ska de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de ska tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då ska jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem.”

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som ska tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.

^3 (I) I söder ska ert land sträcka sig från öknen Zin utmed Edom, och er södra gräns ska börja vid änden av Salthavet^[c] i öster. ⁴ Sedan ska er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Zin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.

⁵ Från Asmon ska gränsen vända sig mot Egyptens bäckravin^[d] och gå ut vid havet.

⁶ Er gräns i väster ska vara Stora havet. Det ska vara er gräns i väster.

⁷ Och detta ska vara er gräns i norr: Från Stora havet^[e] ska ni dra er gränslinje till berget Hor.

⁸ Från berget Hor ska ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen ska gå ut till Sedad. ⁹ Sedan ska gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta ska vara er gräns i norr.

¹⁰ Som er gräns i öster ska ni dra en linje från Hasar-Enan till Shefam. ¹¹ Och från Shefam ska gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön^[f].

¹² Sedan ska gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta ska vara ert land med dess gränser runt omkring.”

¹³ Och Mose gav Israels barn denna befallning: ”Detta är det land som ni genom lottkastning ska utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det ska ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen, ^14 (J) för familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. ¹⁵ Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.”

Stamfurstarna ska utskifta landet

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (K) ”Detta är namnen på de män som åt er ska utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. ¹⁸ Och ni ska ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. ¹⁹ Detta är männens namn:

Från Juda stam Kaleb, Jefunnes son,

²⁹ Dessa är de män som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: ^2 (L) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. ³ Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. ⁴ Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. ⁵ Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar^[g], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

^6 (M) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. ⁷ Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. ^8 (N) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”

Sex fristäder

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^11 (O) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. ¹² Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren^[h], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. ¹³ Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. ¹⁴ Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

^16 (P) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁷ Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁸ Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁹ Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. ²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, ²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, ²⁴ då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. ²⁵ Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, ²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. ²⁸ En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. ²⁹ Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

^30 (Q) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. ³¹ Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. ³² Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. ^33 (R) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet^[i], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

^34 (S) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”

Jesus botar en spetälsk

^12 (A) När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska^[a]. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." ¹³ Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. ^14 (B) Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen^[b] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."

¹⁵ Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶ Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad.

Jesus förlåter synder

¹⁷ En dag när Jesus undervisade satt där fariseer^[c] och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.

^18 (C) Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. ¹⁹ Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. ^20 (D) Jesus såg deras tro och sade: "Min vän^[d], du har fått förlåtelse för dina synder."

²¹ De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" ²² Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? ²³ Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? ²⁴ Men för att ni ska veta att Människosonen^[e] har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" ²⁵ Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. ²⁶ Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart^[f]!"

Jesus kallar Levi

^27 (E) Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi^[g] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" ²⁸ Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.

Guds godhets rikedom

65 För körledaren. En psalm av David,

en sång.