The Daily Audio Bible

Åren i öknen

2 ^(A) Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs^[a] bergsbygd. ² Då sade Herren till mig: ³ ”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. ^4 (B) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. ^5 (C) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. ⁶ Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, ^7 (D) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”

⁸ Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. ^9 (E) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”

^10 (F) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. ¹¹ Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer^[b], men moabiterna kallar dem emeer. ^12 (G) I Seir bodde tidigare horeerna^[c], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.

^13 (H) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered^[d].” Vi gick då över den bäckravinen. ^14 (I) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. ¹⁵ Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.

¹⁶ När nu alla stridsmän i folket hade dött, ¹⁷ sade Herren till mig: ¹⁸ ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar ^19 (J) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”

²⁰ Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. ²¹ De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. ²² På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. ²³ Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor^[e] och sedan bodde i deras land.

²⁴ ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon^[f]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. ^25 (K) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”

Kung Sichon besegras

^26 (L) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken^[g] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: ²⁷ ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. ²⁸ Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots ²⁹ – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”

^30 (M) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. ³¹ Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”

³² Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. ³³ Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. ³⁴ Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde^[h] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. ³⁵ Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. ³⁶ Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. ³⁷ Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.

Kung Og besegras

3 ^(N) Sedan vek vi av och drog upp mot Bashan^[i]. Och Og, kungen i Bashan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. ^2 (O) bMen Herren sade till mig: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom och allt hans folk och hans land i din hand. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” ³ Herren vår Gud gav också Og, kungen i Bashan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. ⁴ Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Bashan. ⁵ Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. ⁶ Vi vigde dem åt förintelse, liksom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon. I varje stad vigde vi alla män, kvinnor och barn åt förintelse, ^7 (P) men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

⁸ Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon^{[j] 9} – sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. ¹⁰ Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Bashan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Bashan. ¹¹ Og, kungen i Bashan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng^[k] var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.

Stammarna öster om Jordan

^12 (Q) Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna. ¹³ Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Bashan. Detta kallas rafaeernas land. ^14 (R) Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till geshureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Bashan för Jairs byar, som det heter än i dag. ^15 (S) Åt Makir gav jag Gilead. ¹⁶ Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka – gränsen gick mitt i floden – och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, ^17 (T) vidare Hedmarken^[l] med Jordan som gräns från Kinneret^[m] ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar i öster.

^18 (U) Jag befallde er på den tiden och sade: ”Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. ¹⁹ Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er ^20 (V) tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.”

Mose får inte komma in i Kanaan

²¹ På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. ^22 (W) Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.”

²³ På den tiden bad jag så till Herren: ^24 (X) ”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? ²⁵ Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.”

^26 (Y) Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. ^27 (Z) Stig upp på toppen av Pisga^[n] och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. ^28 (AA) Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.”

²⁹ Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

Jesus utser tolv apostlar

¹² Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. ^13 (A) När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar: ¹⁴ Simon, som han också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, ¹⁵ Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades seloten, ^16 (B) Judas, Jakobs son^[a], och Judas Iskariot^[b], han som blev förrädare.

JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)

Folkskaror samlas på slätten

^17 (C) Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt^[c]. Där var en stor skara av hans lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyrus och Sidon. ¹⁸ De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Även de som plågades av orena andar blev botade. ^19 (D) Och allt folket försökte röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.

Saligprisningar

^20 (E) Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

^22 (G) Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. ^23 (H) Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Verop

^26 (K) Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

^27 (L) Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. ^28 (M) Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. ^29 (N) Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln^[d], så låt honom ta tunikan^[e] också. ^30 (O) Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.

^31 (P) Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. ^32 (Q) Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. ³⁴ Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.

³⁵ Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. ³⁶ Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.

Flisan och bjälken

^37 (R) Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna. ^38 (S) Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er."

Önskan om Guds välsignelse

67 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.