The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
19 Och den andra lotten föll ut för Simeon, för Simeons barns stam, efter deras släkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.
2 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
3 Hasar-Sual, Bala, Esem,
4 Eltolad, Betul, Horma,
5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
6 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton städer med deras byar;
7 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra städer med deras byar;
8 därtill alla de byar som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter.
9 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem; därför fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
10 Den tredje lotten drogs ut för Sebulons barn, efter deras släkter; och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid.
11 Därifrån drog sig deras gräns västerut uppåt till Mareala och träffade Dabbeset och träffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam.
12 På andra sidan från Sarid, österut mot solens uppgång, vände den sig åt Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.
13 Därifrån gick den fram österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea.
14 Härförbi böjde sig gränsen i norr till Hannaton och gick så ut vid Jifta-Els dal.
15 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv städer med deras byar.
16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
17 För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn, efter deras släkter.
18 Och deras gräns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
19 Hafaraim, Sion, Anaharat,
20 Rabbit, Kisjon, Ebes,
21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
22 och gränsen träffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gräns gick ut vid Jordan -- sexton städer med deras byar.
23 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar.
24 Den femte lotten föll ut för Asers barns stam, efter deras släkter.
25 Och deras gräns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
26 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet träffade den Karmel och Sihor-Libnat.
27 Därefter vände den sig åt öster till Bet-Dagon och träffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick så ut till Kabul i norr.
28 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon.
29 Och gränsen vände sig till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus; sedan vände sig gränsen till Hosa och gick så ut vid havet där landsträckan vid Aksib begynner.
30 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutvå städer med deras byar.
31 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
32 För Naftali barn föll den sjätte lotten ut, för Naftali barn, efter deras släkter.
33 Och deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och gick så ut vid Jordan.
34 Och gränsen vände sig västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok; den träffade Sebulon i söder, och Aser träffade den i väster och Juda med Jordan i öster.
35 Och den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,
36 Adama, Rama, Hasor,
37 Kedes, Edrei, En-Hasor,
38 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton städer med deras byar.
39 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
40 För Dans barns stam, efter deras släkter, föll den sjunde lotten ut.
41 Och gränsen för deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
42 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
43 Elon, Timna, Ekron,
44 Elteke, Gibbeton, Baalat,
45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
46 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med området framför Jafo.
47 (Men när sedan Dans barns område gick förlorat för dem, drogo Dans barn upp och belägrade Lesem och intogo det och slogo dess invånare med svärdsegg; och sedan de så hade tagit det i besittning, bosatte de sig där och kallade Lesem för Dan, efter Dans, sin faders, namn.)
48 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
49 När Israels barn så hade utskiftat landet efter dess gränser, gåvo de åt Josua, Nuns son, en särskild arvedel ibland sig.
50 Efter HERRENS befallning gåvo de honom nämligen den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig där.
51 Dessa voro de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de nu fördelningen av landet.
20 Och HERREN talade till Josua och sade:
2 »Tala till Israels barn och säg: Utsen åt eder de fristäder om vilka jag har talat till eder genom Mose,
3 de städer till vilka en dråpare som ouppsåtligen, utan vett och vilja, har dödat någon må kunna fly; och I skolen hava dem såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren.
4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats där han får bo ibland dem.
5 Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.
6 Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och komma till sin stad från vilken han har flytt.»
7 Så helgade de då därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Juda bergsbygd.
8 Och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsågo de därtill inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.
9 Dessa voro de städer som för alla Israels barn, och för de främlingar som bodde ibland dem, bestämdes att vara orter till vilka var och en som ouppsåtligen hade dödat någon finge fly, så att han skulle slippa dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått till rätta inför menigheten.
28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»
32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»
34 De svarade: »Herren behöver den.»
35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38 och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»
39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
40 Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»
41 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42 och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46 och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
88 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.