The Daily Audio Bible

Is-Boset mördas

4 Då Sauls son^[a] hörde att Abner var död i Hebron, förlorade han allt sitt mod, och hela Israel var skräckslaget. ² Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot, av Benjamins barn - för också Beerot räknades till Benjamin. ³ Men beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.

⁴ Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel och hans sköterska tog honom och flydde. Men under hennes skyndsamma flykt föll han och blev halt. Han hette Mefiboset.

⁵ Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Is-Bosets hus då det var som hetast på dagen och Is-Boset låg och vilade middag. ⁶ Under förevändning att hämta vete tog de sig ända in i det inre av huset. Så stack de honom i magen. Därefter undkom Rekab och hans bror Baana. ⁷ De kom alltså in i huset när Is-Boset låg på sin bädd i sovkammaren. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten. ⁸ De förde Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till kungen: "Se, här är Is-Bosets huvud, sonen till din fiende Saul, som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande."

Mördarna straffas av David

⁹ Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: "Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: ¹⁰ Den som kom med bud till mig och sade: Se, nu är Saul död, och trodde sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var den lön jag gav honom för hans glädjebud! ¹¹ Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!"

¹² På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.

David blir kung över hela Israel

5 Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi är av samma kött och blod som du. ² Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel." ³ När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel. ⁴ David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. ⁵ I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem

⁶ Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tänkte: David kan inte komma hit in. ⁷ Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.

⁸ På den dagen sade David: "Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar." Därför brukar man säga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."

⁹ Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt. ¹⁰ David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.

¹¹ Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med timmermän och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. ¹² Och David märkte att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.

¹³ David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. ¹⁴ Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, ¹⁵ Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, ¹⁶ Elisama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filisteerna

¹⁷ När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, gick han ner till borgen. ¹⁸ Sedan filisteerna hade kommit fram spred de sig i Refaimdalen. ¹⁹ Då frågade David Herren: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade David: "Drag upp! Jag skall ge filisteerna i din hand."

²⁰ Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: " Herren har brutit ner^[b] mina fiender inför mig, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. ²¹ Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.

²² Men filisteerna drog upp än en gång och spred sig i Refaimdalen. ²³ När David då frågade Herren, svarade han: "Du skall inte dra dit upp. Gå runt dem bakifrån och kom över dem från det håll där bakaträden står. ²⁴ Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." ²⁵ Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer.

Guds ark förs till Jerusalem

6 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. ² David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. ³ De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. ⁴ Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. ⁵ David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.

⁶ Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. ⁷ Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark. ⁸ David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.^[c] Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.

⁹ David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: "Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?" ¹⁰ Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. ¹¹ Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.

¹² Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. ¹³ När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv. ¹⁴ Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod. ¹⁵ Så hämtade David och hela Israel Herrens ark dit upp under jubel och basuners ljud.

¹⁶ När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta.

¹⁷ När de hade fört in Herrens ark och ställt den på dess plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. ¹⁸ Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. ¹⁹ Åt allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

²⁰ När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. "Hur härlig har inte Israels konung visat sig i dag, då han blottat sig inför ögonen på sina tjänares slavkvinnor, så som lössläppt folk gör!" ²¹ Då sade David till Mikal: "Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel, ja, inför Herren dansade och gladde jag mig. ²² Jag skall bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon. Men med slavkvinnorna som du talade om, tillsammans med dem skall jag bli ärad."

²³ Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde.

³¹ Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. ³³ Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka efter mig, och det jag sade till judarna, det säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ³⁴ Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. ³⁵ Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."

³⁶ Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig." ³⁷ Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." ³⁸ Jesus svarade: "Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.

Jesus är vägen till Fadern

14 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. ² I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? ³ Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. ⁴ Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

⁵ Thomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ⁶ Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom." ⁸ Filippus sade: "Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss." ⁹ Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. ¹¹ Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

¹² Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. ¹³ Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Gimel

Daleth