The Daily Audio Bible

Reningsvattnet

19 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ² ”Detta är en lagstadga som Herren har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har någon defekt och som inte har burit något ok. ^3 (A) Ni ska ge den åt prästen Eleasar, och man ska föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn. ^4 (B) Och prästen Eleasar ska ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet. ^5 (C) Sedan ska man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod ska brännas upp tillsammans med hennes orenlighet. ^6 (D) Och prästen ska ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden där kvigan bränns upp. ⁷ Sedan ska prästen tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han gå in i lägret, men han ska vara oren till kvällen. ⁸ Också den som brände upp kvigan ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och vara oren till kvällen. ^9 (E) En man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den ska förvaras åt Israels barns församling för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer. ¹⁰ Den som samlade ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta ska vara en evig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.

Orenhet genom döda kroppar

¹¹ Den som rör vid en död människa ska vara oren i sju dagar. ¹² Han ska rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren. ¹³ Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar Herrens tabernakel och ska utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.

¹⁴ Detta är lagen när en människa dör i ett tält: Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet ska vara oren i sju dagar. ¹⁵ Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta ska vara orena. ¹⁶ Och var och en som ute på marken rör vid någon som har dräpts med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, ska vara oren i sju dagar.

¹⁷ För den som är oren ska man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl. ¹⁸ En man som är ren ska ta isop^[a] och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven. ¹⁹ Och den som är ren ska på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom, ska han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen. ²⁰ Men om någon har blivit oren och sedan inte renar sig ska han utrotas ur församlingen, för han har orenat Herrens helgedom. Reningsvattnet har inte blivit stänkt på honom. Han är oren.

²¹ Detta ska vara en evig stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet ska tvätta sina kläder, och om någon rör vid detta reningsvatten ska han vara oren till kvällen. ²² Allt som den orene rör vid ska vara orent, och den som rör vid honom ska vara oren till kvällen.”

Mirjam dör

20 Israels barn, hela församlingen, kom in i öknen Zin^[b] i den första månaden,^[c] och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.

Vatten ur klippan

² Och församlingen saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. ^3 (F) Folket klagade på Mose och sade: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! ⁴ Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? ⁵ Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.”

⁶ Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. ⁷ Och Herren talade till Mose. Han sade: ⁸ ”Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan^[d] inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka.”

⁹ Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. ¹⁰ Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” ^11 (G) Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.

^12 (H) Men Herren sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem.”

^13 (I) Detta var Meribas^[e] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han visade sig helig bland dem.

Edom trotsar Israel

^14 (J) Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom^[f] och lät säga: ”Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. ¹⁵ Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. ^16 (K) Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. ¹⁷ Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område.”

¹⁸ Men Edom svarade honom: ”Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd.” ¹⁹ Israels barn sade till honom: ”Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat.” ²⁰ Han svarade: ”Nej, du får inte gå härigenom.” Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. ²¹ Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

Aron dör

^22 (L) Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor^[g]. ²³ Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: ²⁴ ”Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. ²⁵ Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, ^26 (M) och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där.”

²⁷ Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. ^28 (N) Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. ²⁹ När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar^[h].

Inledning

1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, ² så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. ^3 (A) Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, ⁴ för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes var kung i Judeen^[a] fanns i Abias prästavdelning^[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, ⁹ fick han vid prästernas sedvanliga lottning^[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret^[d]. ¹⁰ Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

¹³ Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, ¹⁵ för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka^[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. ¹⁶ Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. ^17 (B) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne^[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."^[g]

^18 (C) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." ^19 (D) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. ²⁰ Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

²³ När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. ²⁴ En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ^25 (E) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

Förtröstan under förföljelse

56 ^(A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat^[a].