The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
30 Mose sade detta till Israels barn, precis som Herren hade befallt Mose.
Lagar om löften
2 Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: ”Detta är vad Herren har befallt: 3 (A) Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska i allt göra vad hans mun har talat.
4 Om en kvinna ger ett löfte åt Herren medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, 5 och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. 6 Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, ska hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren ska förlåta henne eftersom hennes far sade nej till henne.
7 Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, 8 och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då ska hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. 9 Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren ska förlåta henne.
10 Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna ska ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.
11 Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, 12 och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då ska alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. 13 Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då ska allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför ska Herren förlåta henne. 14 Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. 15 Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. 16 Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.”
17 Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.
Kriget mot Midjan
31 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (B) ”Ta hämnd på midjaniterna[a] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” 3 Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. 4 Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” 5 Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 (C) Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.
7 De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 (D) Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände upp de i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
Hären återvänder
13 Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? 16 (E) Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. 17 Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. 18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva[b] och spara åt er själva.
19 (F) Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig[c] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”
21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 (G) allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”
Fördelning av bytet
25 Herren sade till Mose: 26 ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. 27 Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. 28 Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. 29 Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32 Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, 33 av kor 72 000, 34 av åsnor 61 000 35 och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.
36 Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:
av får 337 500, 37 varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,
38 av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,
39 av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,
40 av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.
41 Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.
42 Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, 43 den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, 44 av kor 36 000, 45 av åsnor 30 500 46 och av människor 16 000. 47 Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.
48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. 50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”
51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.[d] 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.
Jesus frestas
4 (A) Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen[a], 2 (B) där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."[b]
5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 (C) och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[c]
9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön[d] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[e] 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."[f]
13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus i Nasarets synagoga
14 (D) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (E) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (F) Herrens Ande är över mig,[g]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[h]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 (G) Alla berömde honom[i] och förundrades över de nådens ord[j] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 (H) Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen[k]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 (I) I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 (J) Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 (K) Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."[l]
28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Längtan efter Gud
63 (A) En psalm av David när han var i Juda öken[a].
2 (B) Gud, du är min Gud.
Tidigt[b] söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i[c] ett torrt och törstigt[d] land
utan vatten.
3 (C) Så söker jag dig[e] i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Din nåd är bättre än liv,
därför ska mina läppar prisa dig.
5 (D) Jag ska lova dig så länge jag lever,
i ditt namn ska jag lyfta
mina händer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation