The Daily Audio Bible

¹⁶ Tidigt nästa morgon förde Josua alltså fram de olika stammarna inför Herren, och Juda stam blev utpekad.

¹⁷ Sedan förde han fram de olika släkterna i den stammen, och då var det seraiternas släkt som utpekades. När sedan de olika familjerna i den släkten fördes fram inför Herren utpekades Sabdis familj.

¹⁸ Hans familjemedlemmar fick då gå fram en efter en, och det visade sig då att hans sonson Akan var den skyldige.

¹⁹ Min son, sa Josua till honom. Ge nu ära åt Israels Gud och bekänn din synd. Tala om vad det är du har gjort.

²⁰ Akan svarade: Jag har syndat mot Herren, Israels Gud.

²¹ Jag fick se en vacker mantel, som var importerad från Babylon, och en del silver som vägde ungefär två och ett halvt kilo och en guldplatta som vägde ungefär sexhundra gram. Jag ville så gärna ha det där, så jag tog det och grävde ner det under mitt tält, och silvret ligger längst ner.

²² Josua skickade då iväg några män för att leta reda på bytet. De skyndade sig till tältet och hittade alltsammans precis där Akan sagt att det skulle finnas.

²³ De bar med sig bytet till Josua och lade det på marken framför honom.

²⁴ Sedan tog Josua och allt folket Akan, silvret, manteln, guldet, hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, tältet och allt han ägde och förde alltsammans ner till Akors dal.

²⁵ Varför har du dragit denna olycka över oss? frågade Josua Akan. Herren ska nu låta olycka komma över dig.Allt folket stenade dem sedan till döds och brände deras kroppar

²⁶ och begravde dem under ett stenröse som finns kvar än i dag, och platsen kallas Olyckans dal. Därefter upphörde Herrens vrede mot folket.

Israel utplånar Ai

8 Du ska inte vara rädd eller modlös, sa Herren till Josua. Samla nu hela armén och gå till Ai, för nu är det dags att besegra folket där. Jag har gett dig både kungen och allt folket.

² Ni ska göra med dem på samma sätt som ni gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången ska ni få ta byte åt er själva, boskap och allt annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.

^3-4 Innan huvuddelen av styrkan gav sig iväg till Ai, skickade Josua 30.000 av sina modigaste soldater för att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden beredda att ingripa.

⁵ Det här är vår plan, förklarade han. När huvudstyrkan går till anfall, kommer männen i Ai att ge sig ut för att strida, precis som de gjorde förra gången.

⁶ Vi ska då fly för dem och på så sätt lura dem att lämna staden, för då tänker de: 'Israeliterna flyr igen, precis som förra gången!'

⁷ Då ska ni rusa fram från ert bakhåll och springa in i staden, för Herren ska ge er den.

⁸ Sätt eld på staden, som Herren har befallt! Verkställ nu min order!

⁹ Samma kväll marscherade de iväg och lade sig i bakhåll mellan Betel och västra sidan av Ai, medan Josua och resten av armén stannade kvar i lägret vid Jeriko.

¹⁰ Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg mot Ai, följd av de äldste i Israel.

^11-13 De stannade vid dalen som ligger norr om staden. Den kvällen sände Josua ytterligare 5.000 man att förena sig med dem som låg i bakhåll väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.

¹⁴ När kungen i Ai såg israeliterna på andra sidan dalen gick han och hans män tidigt på morgonen till anfall mot dem på Arabas slätt. Men han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden.

¹⁵ Josua och israeliterna flydde genom öknen som de planerat,

¹⁶ och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem, vilket betydde att staden blev helt utan försvar.

¹⁷ Det fanns inte en enda soldat kvar i Ai eller Betel, och stadsportarna stod vidöppna.

¹⁸ Då sa Herren till Josua: Räck ut ditt spjut mot Ai, för jag ska ge dig staden. Josua gjorde som Herren sagt,

¹⁹ och när männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den.

^20-21 När männen från Ai då vände sig om fick de se rök bolma upp från staden, och de hade ingenstans att ta vägen. Men när Josua och de trupper han hade med sig såg röken inifrån staden visste de att deras män var där. De vände sig då om och gick till anfall mot sina förföljare och dödade dem.

²² Då kom också de israeliter som var inne i staden ut och började anfalla fienden bakifrån. Männen från Ai hamnade på så sätt i en fälla och allesammans dödades. Inte en enda kom undan.

²³ Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua.

²⁴ När sedan Israels armé hade dödat alla som fanns utanför staden vände de tillbaka och dödade dem som ännu fanns kvar innanför stadsmurarna.

²⁵ Hela Ais befolkning, 12.000 personer, utplånades den dagen.

²⁶ Josua höll nämligen sitt spjut riktat mot Ai till dess den siste av dem som bodde där var död.

²⁷ Endast boskapen fick leva, och israeliterna behöll bytet för sig själva. Herren hade nämligen sagt till Josua att de skulle göra detta.

²⁸ Det blev således ingenting kvar av Ai, och än i dag ligger staden i ruiner.

²⁹ Josua hängde upp kungen från Ai på en påle och lät honom hänga där till kvällen. Vid solnedgången tog han ner kroppen och slängde den framför stadsporten, och man kastade ett stenröse över den, vilket finns där än i dag.

Josua läser lagen för folket

³⁰ Josua byggde ett altare åt Herren Gud på berget Ebal,

³¹ som Mose hade befallt i sin lagbok: Gör mig ett altare av stenar som varken är tillhuggna eller bearbetade med verktyg, hade Herren sagt om altaret på berget Ebal. Prästerna offrade där brännoffer och tackoffer till Herren,

³² och medan folket såg på, ristade Josua in vart och ett av de tio budorden i stenarna.

³³ Allt folket i Israel, även de från andra folk som levde bland dem, och de äldste, ledare och domare, delade sig i två grupper. Den ena gruppen ställde sig vid foten av berget Gerissim och den andra vid Ebal. Mellan dem stod prästerna med arken, beredda att uttala välsignelsen. Allt gjordes enligt de föreskrifter som Mose långt tidigare hade gett dem.

³⁴ Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelsen och förbannelsen, precis som Mose hade skrivit i Guds lagbok.

³⁵ Varje befallning som Mose hade gett lästes inför hela församlingen, där både kvinnor och barn och alla övriga som bodde tillsammans med israeliterna var med.

Allians mot Israel

^1-2 När grannfolkens kungar fick höra vad som hänt med Jeriko förenade de sina styrkor för att bättre kunna strida mot Josua och israeliterna. Det var kungarna bland de folk som bodde väster om floden Jordan och utmed Medelhavskusten, så långt upp som till Libanons berg, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.

Liknelsen om mannen som förskingrade

16 Jesus berättade sedan detta för sina lärjungar: En rik man anställde en kamrer för att sköta hans affärer, men snart kom det ut ett rykte om att kamrern var totalt ohederlig.

² Arbetsgivaren kallade därför in honom och sa: 'Vad är det jag hör! Du förskingrar ju! Gör i ordning din redovisning för du är avskedad.'

³ Kamrern tänkte för sig själv: 'Vad ska jag göra nu? Jag har blivit avskedad. Jag orkar inte gå ut och gräva diken, och jag skäms för att tigga.

⁴ Jo, jag vet vad jag ska göra! Och när jag är klar kommer jag att ha många vänner, som tar hand om mig när jag blir arbetslös.'

^5-6 Därför inbjöd han alla som var skyldiga hans arbetsgivare pengar att komma och diskutera situationen. Han frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig honom?''Min skuld är hundra fat olivolja

⁷ 'Och hur mycket är du skyldig honom?' frågade han en annan.'Hundra säckar vete

⁸ Den rike mannen var tvungen att beundra skojaren för att han var så slug. Och det är sant att de som hör till denna världen beter sig klokare mot varandra än vad de gudfruktiga gör.

⁹ Ja, det rådet ger jag er: Använd era materiella tillgångar till att skaffa er vänner, för när pengarna har förlorat sitt värde kan de ta emot er i himlen.

¹⁰ Bara den som är ärlig i det lilla kommer också att vara det i det stora. Och om man inte kan lita på er i småsaker, så kommer man aldrig att anförtro er det som är viktigt.

¹¹ Om ni är opålitliga i fråga om jordisk rikedom, vem vill då anförtro er himmelrikets sanna rikedomar?

¹² Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, hur ska Gud då kunna ge er det som tillhör er?

¹³ Varken ni eller någon annan kan tjäna två herrar. Ni kommer att vara lojala mot den ene och illojala mot den andre, eller ni kommer att se upp till den ene och se ner på den andre. Därför måste ni bestämma er. Man kan inte vara slav under pengar och samtidigt tjäna Gud.

¹⁴ När fariseerna hörde detta hånade de Jesus. De älskade nämligen pengar.

¹⁵ Då sa han till dem: Ni går omkring och ser förnäma och fromma ut när ni uppträder offentligt. Men Gud känner er och vet hur onda ni är, och han avskyr människor som försöker göra intryck.

¹⁶ Tills Johannes döparen började predika var Moses lag och profeternas budskap folkets vägvisare. Men så kom Johannes med de goda nyheterna att Guds rike stod för dörren. Och nu tränger ivriga människoskaror på för att komma in.

¹⁷ Men det betyder inte att lagen har förlorat sin kraft på en enda punkt. Tvärtom! Den är starkare och mer orubblig än himmel och jord.

¹⁸ Så en annan sak. Den som skiljer sig från sin hustru och lever tillsammans med någon annan gör sig skyldig till äktenskapsbrott. Men också den som gifter sig med en frånskild kvinna gör sig skyldig till äktenskapsbrott.

Guds suveränitet

82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.

² Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?

³ Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!

⁴ Rädda dem ur onda människors grepp!

⁵ Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.

⁶ Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,

⁷ men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.

⁸ Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.

² Den gudfruktige vinner diskussioner med genomtänkta argument, men den ogudaktige söker bara gräl.

³ Den som tänker på vad han säger bevarar sitt liv, men den pratsamme hamnar i olycka.