The Daily Audio Bible

Jefta

11 ^(A) Gileaditen Jefta^[a] var en tapper stridsman. Han var son till en prostituerad, och hans far hette Gilead. ² Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: ”Du får inte dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna.” ³ Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob^[b]. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom.

⁴ En tid därefter gick ammoniterna i strid med Israel. ⁵ Men när ammoniterna gick i strid med Israel, kom de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. ⁶ De sade till Jefta: ”Kom och bli vår anförare, så ska vi strida mot ammoniterna.” ⁷ Men Jefta svarade de äldste i Gilead: ”Har ni inte hatat mig och drivit ut mig ur min fars hus? Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?” ⁸ De äldste i Gilead svarade honom: ”Just därför har vi kommit tillbaka till dig. Kom nu med oss och strid mot ammoniterna. Du ska bli huvud över oss alla som bor i Gilead.” ⁹ Jefta svarade de äldste i Gilead: ”Om ni tar mig tillbaka för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, så ska jag sedan vara ert huvud.” ¹⁰ Då sade de äldste i Gilead till Jefta: ”Herren är vittne mellan oss om vi inte gör som du har sagt.” ¹¹ Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt som han hade sagt inför Herren i Mispa.

¹² Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och sade: ”Vad har du emot mig, eftersom du kommer för att angripa mig i mitt land?” ^13 (B) Då svarade ammoniternas kung Jeftas sändebud: ”När Israel drog upp ur Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och Jordan. Ge nu tillbaka det frivilligt.”

¹⁴ På nytt skickade Jefta sändebud till ammoniternas kung ^15 (C) och sade till honom: ”Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från ammoniterna. ¹⁶ För när Israel drog upp ur Egypten och de hade vandrat genom öknen ända till Röda havet och kommit till Kadesh, ^17 (D) sände Israel budbärare till kungen i Edom och sade: Låt mig gå genom ditt land. Men kungen i Edom lyssnade inte. De skickade också bud till kungen i Moab, men han ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh.

^18 (E) Därefter vandrade de genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. De kom inte in på Moabs område, för Arnon var gräns mot Moab. ^19 (F) Sedan sände Israel budbärare till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och sade till honom: Låt oss gå genom ditt land fram till vårt område. ²⁰ Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gick han i strid med Israel. ²¹ Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde. ^22 (G) De intog hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan.

²³ När nu Herren, Israels Gud, har fördrivit amoreerna för sitt folk Israel, skulle då du ta deras land i besittning! ^24 (H) Är det inte så att du tar vad din gud Kemosh ger dig till besittning, och vi tar allt som Herren vår Gud har gett oss i besittning? ^25 (I) Är du bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Gick han i tvist med Israel, gick han i strid med dem? ²⁶ Israel har i trehundra år^[c] bott i Heshbon med underlydande orter, i Aroer med underlydande orter och i alla städer längs Arnon. Varför har ni då inte tagit tillbaka det från oss under den tiden? ²⁷ Jag har inte syndat mot dig, men du gör illa mot mig genom att du strider mot mig. Herren, domaren, ska i dag döma mellan Israels barn och ammoniterna.” ²⁸ Men ammoniternas kung lyssnade inte till vad Jefta sade till honom genom sändebuden.

Jeftas löfte

²⁹ Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. ³⁰ Jefta gav ett löfte till Herren och sade: ”Om du ger ammoniterna i min hand, ³¹ lovar jag att det som kommer ut genom dörrarna i mitt hus och möter mig, när jag kommer hem välbehållen från ammoniterna, ska tillhöra Herren. Jag ska offra det som brännoffer.” ³² Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. ³³ Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

Jeftas dotter

^34 (J) När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. ^35 (K) När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: ”Nej! Min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar olycka över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte^[d] och kan inte ta tillbaka det.”

³⁶ Hon svarade honom: ”Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender ammoniterna.” ³⁷ Hon sade sedan till sin far: ”Men låt mig få detta: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och gråta över min jungfrudom med mina väninnor.” ³⁸ Han svarade henne: ”Ja, gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen.

³⁹ Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde med henne efter löftet som han gett. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel ⁴⁰ att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Jefta och Efraim

12 ^(L) Efraims män samlades och drog till Safon. De sade till Jefta: ”Varför gick du ut i strid mot ammoniterna utan att kalla på oss till att gå med dig? Nu ska vi bränna ner ditt hus tillsammans med dig.” ² Jefta svarade dem: ”Jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna. Då kallade jag på er, men ni ville inte rädda mig ur deras hand. ^3 (M) När jag såg att ni inte ville rädda mig, tog jag min själ i min hand^[e] och drog i väg mot ammoniterna, och Herren gav dem i min hand. Varför har ni då kommit emot mig denna dag för att strida mot mig?” ⁴ Och Jefta samlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim, och Gileads män slog efraimiterna eftersom dessa sade: ”Ni är flyktingar från Efraim. Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.”

⁵ Gileaditerna skar av vadställena över Jordan för efraimiterna. När de efraimitiska flyktingarna sade: ”Låt mig komma över”, frågade Gileads män var och en: ”Är du efraimit?” Svarade han då ”nej”, ⁶ sade de till honom: ”Säg shibbólet!”^[f] Sade han då ”sibbólet” för att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och dödade honom där vid Jordans vadställen. På så sätt föll vid det tillfället 42 000 efraimiter.

⁷ Och Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begravd i en av Gileads städer.

Ibsan, Elon och Abdon

⁸ Efter honom var Ibsan^[g] från Betlehem domare i Israel. ⁹ Han hade trettio söner. Trettio döttrar gifte han bort, och trettio döttrar fick han genom att hämta hustrur åt sina söner utifrån. Han var domare i Israel i sju år. ¹⁰ Sedan dog Ibsan och blev begravd i Betlehem.

¹¹ Efter honom var sebuloniten Elon^[h] domare i Israel. I tio år var han domare i Israel. ¹² Sedan dog sebuloniten Elon och blev begravd i Ajalon i Sebulons land.

¹³ Efter honom var pirgatoniten Abdon,^[i] Hillels son, domare i Israel. ^14 (N) Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner som red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år. ¹⁵ Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begravd i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

Ordet blev kött

1 I begynnelsen var Ordet^[a], och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han var i begynnelsen hos Gud. ^3 (A) Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. ^4 (B) I honom var liv, och livet var människornas ljus. ^5 (C) Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[b] det.

^6 (D) Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷ Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

^9 (E) Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. ^12 (F) Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ^13 (G) De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

^14 (H) Och Ordet blev kött^[c] och bodde bland oss^[d], och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. ^15 (I) Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." ^16 (J) Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ^17 (K) Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ^18 (L) Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och^[e] i Faderns famn^[f], han har gjort honom känd.

Johannes Döparens vittnesbörd

^19 (M) Detta är Johannes vittnesbörd när judarna^[g] sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. ^20 (N) Han bekände och förnekade inte^[h], han bekände: "Jag är inte Messias^[i]." ²¹ De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten^[j]?" Han svarade: "Nej."

²² Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" ²³ Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"^[k]

²⁴ De som var utsända kom från fariseerna, ²⁵ och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" ^26 (O) Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. ²⁷ Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal^[l]." ²⁸ Detta hände i Betania på andra sidan Jordan^[m] där Johannes döpte.

En gudfruktig kung

101 ^(A) En psalm av David.