The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Simsons födelse
13 Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.
2 I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. 3 Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: "Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son. 4 Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker och inte äter något orent. 5 Ty se, du skall bli havande och föda en son, och på hans huvud skall ingen rakkniv komma, ty pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand."
6 Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: "En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. 7 Han sade till mig: Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död."
8 Då bad Manoa till Herren: "O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas." 9 Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. 10 Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: "Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig." 11 Manoa steg upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: "Är du den man som talade med min hustru?" Han svarade: "Ja". 12 Då sade Manoa: "När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?" 13 Herrens ängel svarade Manoa: "Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne. 14 Hon skall inte äta något som har vuxit på en vinstock, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla." 15 Manoa sade till Herrens ängel: "Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig."
16 Men Herrens ängel svarade Manoa: "Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren." Manoa förstod nämligen inte att det var Herrens ängel. 17 Manoa sade till Herrens ängel: "Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse." 18 Herrens ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar."
19 Manoa tog killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon. 20 När lågan slog upp från altaret mot himlen, for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. 21 Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel. 22 Manoa sade till sin hustru: "Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud." 23 Men hans hustru svarade honom: "Om Herren hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta."
24 Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson.[a] Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. 25 Herrens Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol.
Simsons bröllop och hans gåta
14 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: "Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru ." 3 Hans far och mor sade till honom: "Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?" Simson sade till sin far: "Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon." 4 Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
5 Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6 Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort. 7 När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
8 En tid därefter vände han tillbaka för att hämta henne och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. 9 Han skrapade ut honungen i sina händer och åt av den medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp.
10 Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra. 11 När de fick se honom hämtade de trettio bröllopssvenner, som skulle vara tillsammans med honom. 12 Simson sade till dem: "Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter." De sade till honom: "Berätta, låt oss höra din gåta!"
14 Då sade han till dem:
"Från storätaren utgick ätbart,
från den starke kom sötma."
Men under tre dagar kunde de inte lösa gåtan.
15 På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: "Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att utarma oss?" 16 Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: "Du hatar mig bara och älskar mig inte alls. Du har lagt fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte talat om lösningen." Han svarade: "Varken för min far eller min mor har jag talat om lösningen. Skulle jag då tala om den för dig?" 17 Då hon legat över honom med gråt under de sju festdagarna, gav han henne lösningen den sjunde dagen eftersom hon pressade honom hårt. Sedan talade hon om den för sina landsmän. 18 Innan solen gick ner på sjunde dagen, gav männen i staden honom sitt svar:
"Vad är sötare än honung,
och vad är starkare än ett lejon?"
Då sade han till dem:
"Hade ni inte plöjt med min kviga,
hade ni inte gissat min gåta."
19 Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Askelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus. 20 Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopssvenner som hade varit hans marskalk.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,[a] som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas"[b] - det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!" 47 När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." 50 Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se." 51 Sedan sade han till honom: "Amen, amen[c] säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Psalm 102
Tröst i svår nöd
1 Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd!
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara när jag ropar!
4 Mina dagar har försvunnit som rök,
benen i min kropp är förbrända som av eld.
5 Mitt hjärta är förtorkat,
det har vissnat som gräs,
ty jag glömmer att äta mitt bröd.
6 På grund av min högljudda suckan
har jag blivit skinn och ben.
7 Jag är lik en pelikan i öknen,
jag är som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som gör narr av mig
använder mig som en svordom.
10 Ty jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har ju gripit mig och förkastat mig.
12 Mina dagar är som skuggan när den förlängs,
jag vissnar som gräs.
13 Men du, Herre, tronar i evighet,
släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
14 Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,
det är tid att du visar det nåd.
Ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare har dess stenar kära,
de förbarmar sig över dess grus.
16 Hednafolken skall frukta Herrens namn
och alla jordens kungar din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och uppenbarar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till de utblottades bön
och föraktar den inte.
19 Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte
och ett folk som han skapar skall prisa Herren.
20 Ty han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren skådar från himlen ner till jorden
21 för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn,
22 för att man i Sion skall förkunna Herrens namn
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft under vandringen,
han har förkortat mina dagar.
25 Jag sade: Min Gud,
tag inte bort mig mitt i livet,
dina år varar från släkte till släkte.
26 För länge sedan lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 De skall gå under, men du förblir.
De skall alla nötas ut som en klädnad,
du skall förvandla dem som man byter kläder,
och de försvinner.
28 Men du är densamme
och dina år har inget slut.
29 Dina tjänares barn skall bo i trygghet
och deras efterkommande bestå inför dig.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln