The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Den otrogna bihustrun
19 Vid den tiden, innan Israel hade någon kung, fanns det en man i Levis stam som bodde längst bort i Efraims bergsbygd. Han tog en flicka från Betlehem i Juda med sig hem som bihustru.
2 Men hon var otrogen och flydde därifrån och återvände hem till sin far.
3 Efter fyra månader försökte hennes man få henne tillbaka, och han tog med sig en tjänare och en extra åsna och for för att hämta henne. När han kom fram till hennes hem bjöd hon honom stiga in, och hon presenterade honom för sin far, som var mycket glad att få träffa honom.
4 Fadern bad honom att stanna och han blev kvar som deras gäst i tre dagar.
5 På den fjärde dagen var han mycket tidigt uppe och gjorde sig färdig för att ge sig iväg, men flickans far tyckte att de först skulle äta frukost.
6 Sedan bad han honom att stanna ännu en dag, så att de kunde fortsätta att umgås.
7 Först ville inte mannen det, men eftersom hans svärfar var så angelägen gav han slutligen med sig.
8 Följande morgon var de uppe tidigt igen, men flickans far var också den här gången angelägen om att han skulle stanna lite längre och föreslog: Du kan väl stanna i dag och ge dig i väg fram emot kvällen! Och mannen stannade, och de umgicks ännu en dag tillsammans.
9 När hans hustru och tjänare gjorde sig färdiga för avfärd på eftermiddagen, sa hans svärfar: Det börjar bli ganska sent. Stanna här i natt, så kan vi ha trevligt i kväll, och sedan kan du resa tidigt i morgon bitti.
10 Men nu gick mannen inte att övertala. De gav sig iväg, och innan det blev mörkt nådde de Jerusalem, som också kallas Jebus.
11 Nu är det för sent att fortsätta, sa hans tjänare till honom. Kan vi inte stanna här i natt?
12-13 Nej, svarade mannen. Vi kan inte stanna i denna hednastad där det inte finns några israeliter. Vi måste fortsätta till Gibea eller möjligen Rama.
14 De fortsatte alltså, och solen gick ner just som de kom till Gibea, en stad som tillhörde Benjamins stam.
15 De drog in där för natten och stannade till på torget, men ingen erbjöd dem rum för natten.
16 Då kom en gammal man förbi, på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men bodde nu i Gibea, där det för övrigt bara fanns benjaminiter.
17 När han fick syn på de resande frågade han dem varifrån de kom och vart de skulle.
18 Vi är på väg hem från Betlehem i Juda, svarade mannen. Jag bor längst bort i Efraims bergsbygd i närheten av Silo. Ingen har bjudit in oss över natten,
19 men det går ingen nöd på oss, för vi har tillräckligt med foder åt våra åsnor och mat och dryck åt oss själva.
20 Ni är välkomna till mitt hem som mina gäster, sa den gamle mannen. Här kan ni inte stanna. Det kan vara farligt.
21 Han tog dem med sig hem, gav deras åsnor att äta, och ställde sedan fram kvällsmat.
22 Just som de satt där och mådde gott, kom en grupp män till huset och började bulta på dörren. De var homosexuella och ville komma åt mannen som var på besök.
23 Värden gick ut för att samtala med dem.Nej, mina bröder, begå inte en sådan usel handling med min gäst.
24 Ta i stället min dotter, som är oskuld, och den här mannens bihustru. Vi ska föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem.
25 Men de ville inte höra på honom. Då tog den gästande mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. De misshandlade henne och våldtog henne hela natten, och först i gryningen lät de henne gå.
26 Hon föll ihop utanför huset och låg där tills det blev ljust,
27 och när hennes man öppnade dörren, fann han henne liggande där med händerna på tröskeln.
28 Kom nu, så ska vi ge oss i väg, sa han.Men han fick inte något svar, för hon var död. Då lade han henne över åsnan och tog henne med sig hem.
29 När han kom hem styckade han hennes kropp i tolv delar och sände en del till varje stam i Israel.
30 Hela nationen blev upprörd över det illdåd, som benjaminiterna hade begått.Någonting så fruktansvärt har inte hänt sedan Israel lämnade Egypten, sa alla. Vi måste göra någonting åt det.
Israel anfaller Benjamins stam
1-2 Israel sände då sina ledare och 400.000 beväpnade män till Mispa, där de trädde fram inför Herren. De kom så långt ifrån som Dan och Beer-Seba och alla platser däremellan, och även från Gilead på andra sidan Jordan.
3 Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna nådde snart Benjamin. De ledande männen i Israel skickade då efter den mördade kvinnans man och bad honom berätta vad som hade hänt.
4 Det var sent när vi kom fram till Gibea, en by i Benjamin, började han.
5 Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda, och min bihustru våldtog de tills hon dog.
6 Då styckade jag hennes döda kropp i tolv delar, som jag sände ut över hela landet, för dessa män hade begått ett fruktansvärt brott.
7 Nu vill jag höra er dom.
8-10 De svarade alla som en man: Ingen av oss tänker vända om hem, förrän vi har straffat Gibea. En tiondel av armén ska genom lottdragning väljas ut med uppgift att förse oss med proviant. Resten ska förinta Gibea som straff för deras hemska brott.
11 Hela nationen förenades alltså inför uppgiften.
12 Man skickade budbärare till Benjamins stam och ställde krav: Ni är skyldiga till ett oerhört brott!
13 Utlämna dessa onda män från er stad Gibea, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska. Men folket i Benjamin ville inte höra på sina bröder.
14-15 I stället lyckades man samla 26.000 man till Gibea för att förena sig med de sju hundra som redan fanns där och försvara sig.
16 Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta, som var mycket skickliga i att träffa med sina slungstenar.
17 Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400.000 man.
18 Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Herren. Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk? frågade de.Juda ska gå först, svarade Herren.
19-20 Tidigt nästa morgon tågade hela armén mot Gibea för att anfalla Benjamins män.
21 Men männen som försvarade staden rusade ut och dödade under den dagen 22.000 israeliter.
22-24 Då grät den israelitiska hären inför Herren ända till skymningen, och de frågade honom snyftande: Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin? Ja! svarade Herren. Då fick den israelitiska armén nytt mod och drog följande dag ut till strid på samma plats som tidigare,
25 och den dagen förlorade de ytterligare 18.000 man, allesammans beväpnade med svärd.
26 Då drog hela armén upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och tackoffer.
27-28 Guds ark fanns där på den tiden, och Pinehas, Eleasars son och Arons sonson, var präst. Israels män frågade Herren: Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin? Herren svarade: Ja gör det. Jag ska se till att ni besegrar honom.
29 Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Gibea
30 och gick sedan än en gång ut och gjorde sig i ordning för strid.
31 När Benjamins trupper kom ut ur staden för att gå till anfall, drog sig Israels armé tillbaka, och Benjamins män lurades bort från staden när de förföljde Israel. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägen mellan Betel och Gibea, och lyckades döda ett trettiotal av dem.
32 Då ropade man i Benjamins armé: Vi besegrar dem igen! Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle försöka få bort Benjamins armé från staden,
33 och när sedan Israels armé hade hunnit till Baal-Tamar vände den tillbaka och gick till anfall, och de 10.000 män som fanns i bakhåll rusade fram och gick
34 också till anfall, utan att Benjamin förstod hur stor faran för nederlag i själva verket var.
35-39 Herren hjälpte Israel att besegra Benjamin, och Israels armé dödade 25.100 man i Benjamin den dagen, nästan hela deras armé.Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin för att ge dem som låg i bakhåll större möjlighet att manövrera. När benjaminiterna hade dödat omkring trettio stycken av Israels män var de övertygade om att de skulle vinna en lika stor seger som tidigare. Men den styrka som låg i bakhåll rusade in i staden, dödade alla som fanns där och tände eld på staden, och det stora rökmoln som steg mot himlen var signalen för Israel att gå till anfall mot Benjamin.
40-41 Dessa vände sig om och upptäckte att staden stod i lågor och insåg hur allvarligt läget var.
42 De flydde ut i öknen, men Israels armé förföljde dem, och männen som legat i bakhåll kom ut och fortsatte det blodbad som redan hade börjat.
43 De omringade Benjamins armé öster om Gibea och dödade flertalet av dem där.
44 I Benjamins armé dog 18.000 i striden.
45 Resten flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, men 5.000 dödades utmed vägen och 2.000 närmare Gideom.
46-47 Benjamins stam förlorade den dagen 25.000 tappra män. De 600 som fanns kvar flydde alltså till Rimmons klippa, där de stannade i fyra månader.
48 Men Israels armé återvände och dödade allt och alla som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad och by i hela området.
Johannes träder tillbaka för Jesus
22 Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina lärjungar och gick till Judeen där de stannade en tid och döpte.
23-24 Vid den tiden var Johannes döparen ännu inte fängslad utan döpte vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten. Och många människor kom till honom för att bli döpta.
25 En dag började en judisk man diskutera med Johannes lärjungar om reningsföreskrifterna.
26 Då gick lärjungarna till Johannes och sa: Mästare, mannen som du mötte på andra sidan Jordanfloden, den du sa var Messias, döper också och alla går till honom i stället för att komma till oss.
27 Johannes svarade: Gud i himlen bestämmer varje människas uppgift.
28 Min uppgift är att röja väg för denne man så att alla kan komma till honom. Ni vet själva att jag klart och tydligt sagt till er att jag inte är Messias. Jag är här för att bana väg för honom, det är allt.
29 Människorna dras naturligtvis till den som de finner mest intressant - som bruden dras till brudgummen. Och brudgummens vän, som står vid sidan om är glad för hans skull. Jag är brudgummens vän och jag gläder mig verkligen.
30 Det är som det ska att han blir större och större och jag mindre och mindre.
31 Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.
32 Han talar om vad han har sett och hört, men det är bara några få som tror vad han talar om!
33-34 De som tror honom upptäcker att allt vad Gud har sagt är sant. Denne man, som är sänd av Gud, talar Guds ord. Gud har gett honom sin Ande i obegränsat mått.
35 Fadern älskar honom därför att han är hans Son, och han har gett honom allt som finns.
36 Och alla som tror på Guds Son har evigt liv. De som inte tror och lyder honom kommer aldrig att se himlen, utan Guds vrede drabbar dem.
Jesus och kvinnan vid Sykars brunn
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att flera kom till honom än till Johannes för att döpas och bli lärjungar -
2 Jesus döpte dem inte själv utan lärjungarna gjorde det -
3 lämnade han Judeen och återvände till Galileen.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
22 De som planerar ondska far vilse och går förlorade, men de som planerar det som är gott blir ansedda och respekterade.
23 Arbete ger välstånd, men tomt och meningslöst prat ger fattigdom!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®