The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
22 Eli hade nu blivit mycket gammal men var ändå uppmärksam på vad som hände runt omkring honom. Han fick till och med veta att hans söner förförde de unga kvinnorna som assisterade vid ingången till tabernaklet.
23-25 Jag har fått dåliga nyheter om vad ni gör, sa Eli till sina söner. Det är fruktansvärt att förleda Herrens folk till synd. Synd mot människor bestraffas strängt, men hur mycket mer kommer inte ni att straffas för den synd ni har begått mot Herren? Men de ville inte lyssna till sin far, och Herren hade redan planerat att döda dem.
26 Men den lille Samuel växte upp och var till glädje för både Gud och människor.En profet besöker Eli
27 En dag kom en profet till Eli med ett budskap från Herren: Visade jag inte min kraft när Israels barn var slavar i Egypten?
28 Utvalde jag inte er stamfar Levi bland alla hans bröder till att vara min präst, och att offra på mitt altare, bränna rökelse och bära prästkläder inför mig? Tilldelade jag inte era präster eldsoffren?
29 Varför är ni då så giriga efter alla de andra offer som förs fram till mig? Varför har du satt dina söner före mig? Både du och de har blivit feta av det bästa från mitt folks offer!
30 Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att din del av Levi stam alltid ska få vara mina präster, är det otänkbart att ni kan fortsätta att handla som ni gör! Jag kommer bara att ära dem som ärar mig, och jag kommer att förakta dem som föraktar mig.
31 Jag ska göra slut på din familj, så att ni inte längre kan tjäna som präster. Varenda familjemedlem kommer att dö i förtid.
32 Du kommer att bli avundsjuk på det välstånd som jag ska ge till mitt folk, men du och din familj ska få möta mycket av svårigheter och nöd. Ingen av er kommer att få ett långt liv.
33 De som lever kvar ska leva i sorg och klagan, och deras barn ska dödas med svärd.
34 Och för att bevisa att det jag har sagt kommer att slå in, ska dina två söner Hofni och Pinehas dö på samma dag!
35 Sedan ska jag låta en trofast präst uppstå, en som kommer att tjäna mig och göra som jag säger. Jag ska välsigna hans ättlingar, och hans familj ska för alltid vara präster åt mina kungar.
36 Då ska alla dina ättlingar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: 'Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.' Herren kallar den unge Samuel
3 Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli.Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.
2-5 Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:Samuel! Samuel! sa Herren.Ja, svarade Samuel. Vad är det? Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. Här är jag, vad är det du vill? frågade han.Jag ropade inte på dig, svarade Eli. Gå tillbaka och lägg dig. Då lydde Samuel,
6 men Herren ropade igen: Samuel!Samuel gjorde som förut och sprang till Eli.Ja, svarade han, vad är det du vill ha? Jag har inte ropat på dig, min son, sa Eli. Gå tillbaka och lägg dig.
7 Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.
8 Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli.Ja, sa han. Vad vill du? Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.
9 Därför sa han till Samuel: Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' Samuel gick tillbaka och lade sig.
10 Då kom Herren och ropade som förut: Samuel! Samuel!Nu svarade Samuel Herren och sa: Tala, jag lyssnar.
11 Då sa Herren: Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.
12 Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.
13 Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.
14 Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer.
15 Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.
16-17 Men Eli ropade på honom. Min son, sa han, vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!
18 Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt.Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst, löd Elis kommentar.
19 Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.
20 Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.
21 Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.
Filisteerna tar Guds ark
4 Vid den tiden låg Israel i krig med filisteerna. Den israelitiska armén hade slagit läger nära Eben-Haeser, och filisteerna vid Afek.
2 Filisteerna besegrade Israel och dödade 4.000 av dem på slagfältet.
3 Efter striden återvände Israels armé till lägret, och deras ledare samtalade om vad det kunde bero på att Herren hade låtit dem bli besegrade.Låt oss hämta hit arken från Silo, föreslog de. Om vi bär den med oss i striden, kommer Herren att vara ibland oss, och då kommer han säkert att rädda oss från våra fiender.
4 De lät hämta arken, som tillhör Herren den allsmäktige, han som har sin tron mellan keruberna. Elis söner Hofni och Pinehas följde också med arken ut i striden.
5 När israeliterna såg arken komma ropade de så högt av glädje att marken skakade.
6 Vad är det som står på? frågade filisteerna. Varför ropar man på det där sättet i hebreernas läger? När de fick veta att det var för att Herrens ark hade anlänt,
7 greps de av panik.Gud har kommit in i deras läger, utropade de. Nu får vi det svårt. Vi har aldrig råkat ut för något liknande!
8 Vem kan rädda oss från Israels mäktiga gudar, samma gudar som förgjorde egyptierna med plågor när Israel var i öknen?
9 Men ni filisteer, fatta mod, och kämpa som ni aldrig har gjort förr, annars blir vi deras slavar, precis som de har varit våra.
10 Filisteerna kämpade i ren desperation, och än en gång blev israeliterna besegrade. Deras förluster blev stora, 30.000 man dödades och resten flydde till sina tält.
11 Guds ark blev tagen, och Hofni och Pinehas dödades.
12 Samma dag sprang en man från Benjamins stam till Silo, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet som tecken på sorg.
13 Eli väntade vid sidan av vägen på att få höra nyheter från striden, för han var djupt orolig för Guds ark. När budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, gick ett stort klagorop genom hela staden.
14 Vad är det för oväsen? frågade Eli. Budbäraren skyndade fram till Eli och berättade vad som hade hänt.
15 Eli var då nittioåtta år gammal och helt blind.
16 Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån idag, berättade han för Eli.
17 Israeliterna har blivit besegrade, och tusentals av deras soldater har dött i striderna. Hofni och Pinehas har också fallit, och arken har blivit tagen.
18 När budbäraren nämnde vad som hade hänt med arken, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten och bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.
19 Elis svärdotter, Pinehas hustru, var gravid. När hon hörde att arken hade blivit tagen och att hennes make och svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar.
20 Hon födde en pojke, men var efteråt så medtagen att det stod klart att hon var på väg att dö. Kvinnorna omkring henne försökte trösta henne och sa: Var inte rädd! Du har fått en pojke. Men hon reagerade inte.
21-22 Sedan mumlade hon: Kalla barnet Ikabod, för Israels härlighet är borta. Ikabod betyder 'utan härlighet'. Hon gav honom det namnet, därför att Guds ark hade blivit tagen och för att hennes make och hennes svärfar var döda.
24 Jag lovar er att den som lyssnar till mina ord och tror på Gud som har sänt mig, han har evigt liv och kommer aldrig att dömas för sina synder, utan har redan gått över från döden till livet.
25 Och jag försäkrar er att den tid kommer, ja den är faktiskt redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som lyssnar ska leva.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Och han har gett honom rätt att döma människornas alla synder, därför att han är Människosonen.
28 Bli inte förvånade. Tiden är verkligen inne när alla de döda ska höra Guds Sons röst
29 och stå upp igen - de som har gjort gott till evigt liv och de som levt i ondska till dom.
30 Men jag dömer ingen utan att lyssna till min Far. Och min dom är absolut rättvis. Jag dömer inte efter min egen vilja utan efter Guds. Det är ju han som har sänt mig.
Jesus bevisar vem han är
31 När jag påstår något om mig själv så tror man mig inte,
32-33 men också Johannes döparen påstår detta om mig. Ni har hört honom predika, och jag kan försäkra er att det han säger om mig är sant.
34 För min del behöver jag inte något vittnesbörd av människor, utan jag säger detta för att ni ska tro mig och bli frälsta.
35 Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och det ljuset hade ni alla stor glädje av.
36 Men om mig vittnar det som har större kraft än Johannes vittnesbörd. Se på de under jag gör! Min Far har gett mig i uppdrag att göra dem och de bevisar att han har sänt mig.
37 Och Fadern själv har också vittnat om mig, även om han inte visat sig personligen för er eller talat direkt till er.
38 Men hans ord gör inte intryck på er, och ni vill inte tro på den som är sänd till er med Guds budskap.
39 Ni forskar i Skrifterna för ni tror att de ger er evigt liv. Men Skrifterna pekar på mig och
40 ändå vill ni inte komma till mig så att jag får ge er evigt liv.
41-42 Vad ni tycker spelar egentligen ingen roll för jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er.
43 Jag vet det för jag har kommit till er för att representera min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Däremot tar ni genast emot dem som inte är sända av honom, utan bara representerar sig själva.
44 Inte undra på att ni inte kan tro för ni ärar gärna varandra, men bryr er inte om den ära som kommer från den ende Guden!
45 Ändå är det inte jag som ska anklaga er för detta inför min Far. Mose kommer att göra det! Ja, just Mose, till vars lagar ni ställer ert hopp om himlen.
46 Om ni verkligen trodde på Mose så skulle ni också tro det jag säger, för det är om mig han har skrivit.
47 Men eftersom ni inte tror på vad han skrev, så är det inte att undra på att ni inte heller tror på mig.
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
30 Den som är lugn och sansad, lever ett sunt liv. Avundsjuka däremot är som cancer.
31 De som förtrycker de fattiga förolämpar Gud, som skapade dem. Att hjälpa de fattiga är att ära Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®