The Daily Audio Bible

Herrens ark i Dagons tempel

5 Filisteerna tog Guds ark och förde den från Eben-Ezer till Ashdod^[a]. ^2 (A) De bar in Guds ark i Dagons^[b] tempel och ställde den bredvid Dagon. ³ När ashdoditerna tidigt nästa dag kom dit, fick de se Dagon ligga framstupa på marken framför Herrens ark. Då tog de Dagon och reste upp honom igen på hans plats. ⁴ Men när de kom dit tidigt nästa morgon, såg de återigen Dagon ligga framstupa framför Herrens ark. Dagons huvud och hans båda händer^[c] låg avbrutna på tröskeln, bara kroppen satt kvar på honom. ⁵ I Ashdod trampar man därför än i dag inte på Dagons tröskel^[d], varken Dagons präster eller någon annan som går in i Dagons tempel.

⁶ Herrens hand var tung över ashdoditerna. Han sände förödelse^[e] bland dem och slog dem med bölder^[f] i Ashdod och bygden däromkring. ⁷ När Ashdods invånare såg detta sade de: ”Israels Guds ark får inte stanna hos oss, för hans hand är tung över oss och vår gud Dagon.” ⁸ De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Vad ska vi göra med Israels Guds ark?” De svarade: ”Låt Israels Guds ark flyttas till Gat.” Då flyttade de Israels Guds ark dit. ⁹ Men när de hade flyttat den dit, sände Herrens hand mycket stor förvirring i staden. Han slog stadens folk, både små och stora, med bölder.

¹⁰ Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: ”De har skickat hit Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk!” ¹¹ De sände bud och samlade alla filisteernas furstar och sade: ”Sänd bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och inte dödar oss och vårt folk.” En dödlig förvirring hade nämligen uppstått i hela staden. Guds hand låg mycket tung över den. ¹² De av invånarna som inte dog drabbades av bölder, och ropet från staden steg mot himlen.

Arken återförs till Israels land

6 När Herrens ark hade varit i filisteernas land i sju månader, ² kallade filisteerna till sig präster och spåmän och sade: ”Vad ska vi göra med Herrens ark? Säg oss hur vi ska sända den tillbaka till dess plats.” ³ De svarade: ”Om ni vill sända i väg Israels Guds ark ska ni inte sända bort den utan gåvor. Ni måste i varje fall ge honom ett skuldoffer. Då ska ni bli botade, och ni ska förstå varför hans hand inte drar sig tillbaka från er.”

⁴ De frågade: ”Vad för slags skuldoffer ska vi sända honom?” De svarade: ”Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som filisteernas furstar, för samma plåga har drabbat er alla och era furstar. ^5 (B) Ni ska göra avbildningar av era bölder och avbildningar av råttorna som fördärvar ert land. Ge så ära åt Israels Gud. Kanske lättar han då sin hand över er och era gudar och ert land. ^6 (C) Varför förhärdar ni era hjärtan så som farao och egyptierna gjorde? När han visade sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

⁷ Så gör nu en ny vagn och ta två kor som ger di och som inte har burit något ok. Spänn korna för vagnen, men ta hem deras kalvar från dem. ⁸ Sätt Herrens ark på vagnen och lägg ner guldföremålen som ni ger honom som skuldoffer^[g] i ett skrin vid sidan av den. Sänd sedan i väg vagnen. ⁹ Se efter om den tar vägen till sitt eget land, till Bet-Shemesh. Då var det han som vållade oss den stora olyckan. Men annars vet vi att det inte var hans hand som slog oss utan att det drabbade oss av en slump.”

¹⁰ Männen gjorde så. De tog två kor som gav di och spände dem för vagnen. Men kornas kalvar stängde de in hemma. ¹¹ Och de satte Herrens ark på vagnen och även skrinet med guldråttorna och med avbildningarna av deras bölder. ¹² Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh^[h]. De gick hela tiden samma väg. De gick där och råmade utan att vika av vare sig till höger eller till vänster. Filisteernas furstar följde efter dem ända till gränsen mot Bet-Shemesh.

¹³ Folket i Bet-Shemesh höll på med veteskörd^[i] i dalen. De lyfte sin blick och fick syn på arken, och de blev mycket glada när de såg den. ¹⁴ När vagnen nådde åkern hos Josua från Bet-Shemesh stannade den där, och där låg en stor sten. Då högg de upp trävirket från vagnen och offrade korna till brännoffer åt Herren. ¹⁵ Leviterna lyfte ner Herrens ark, tillsammans med skrinet med guldföremålen som stod där bredvid, och satte det på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh offrade på den dagen brännoffer och slaktoffer åt Herren. ¹⁶ När filisteernas fem furstar hade sett detta, vände de samma dag tillbaka till Ekron.

¹⁷ De bölder av guld som filisteerna gav som skuldoffer åt Herren var: en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat, en för Ekron. ¹⁸ Men guldråttorna var lika många som filisteernas alla städer under de fem furstarna, och då medräknades både befästa städer och landsbygdens byar. Den stora stenen där de satte ner Herrens ark är ett vittne, och den finns kvar än i dag på betshemeshiten Josuas åker.

^19 (D) Av invånarna i Bet-Shemesh blev några slagna för att de hade sett in i Herrens ark.^[j] Herren dödade sjuttio man bland folket, femtio var hövdingar.^[k] Och folket sörjde över att Herren hade slagit så många bland dem.

Arken i Kirjat-Jearim

²⁰ Invånarna i Bet-Shemesh sade: ”Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? Till vem ska han dra vidare härifrån oss?” ²¹ De skickade sändebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim^[l] och sade: ”Filisteerna har sänt tillbaka Herrens ark. Kom ner hit och hämta upp den till er.”

7 ^(E) Då kom Kirjat-Jearims män och hämtade upp Herrens ark dit och förde den in i Abinadabs hus på höjden. De helgade hans son Eleasar till att ta hand om Herrens ark.

Samuel som domare

² Från den dagen då arken fick sin plats i Kirjat-Jearim gick en lång tid, tjugo år.^[m] Hela Israels hus suckade efter Herren. ^3 (F) Men Samuel sade till alla israeliterna: ”Om ni av hela ert hjärta vill vända om till Herren, så gör er av med de främmande gudarna och ashtarterna och vänd era hjärtan till Herren och tjäna endast honom. Då ska han rädda er från filisteernas hand.” ^4 (G) Då gjorde Israels barn sig av med baalerna och ashtarterna och tjänade endast Herren.

^5 (H) Sedan sade Samuel: ”Samla hela Israel till Mispa^[n], så ska jag be till Herren för er.” ^6 (I) Då samlades de i Mispa och öste upp vatten och hällde ut det inför Herren och fastade den dagen och sade: ”Vi har syndat mot Herren.” Och Samuel dömde^[o] Israels barn i Mispa.

⁷ När filisteerna hörde att Israels barn hade samlats i Mispa, drog filisteernas furstar upp mot Israel. Israeliterna fick höra det och blev rädda för filisteerna. ⁸ Israels barn sade till Samuel: ”Sluta inte ropa till Herren vår Gud för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand.” ⁹ Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer åt Herren. Samuel ropade till Herren för Israel och Herren bönhörde honom. ^10 (J) Medan Samuel offrade brännoffret ryckte filisteerna fram till strid mot Israel. Men Herren lät ett starkt åskväder dundra över filisteerna på den dagen och förvirrade dem, och de blev slagna av Israel. ¹¹ Och Israels män drog ut från Mispa och förföljde filisteerna och nergjorde dem ända till trakten nedanför Bet-Kar.

^12 (K) Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Shen^[p] och gav den namnet Eben-Ezer,^[q] och han sade: ”Ända till nu har Herren hjälpt oss.” ¹³ Så blev filisteerna kuvade och kom inte in i Israels land mer. Herrens hand var emot filisteerna så länge Samuel levde. ¹⁴ Städerna som filisteerna hade tagit från Israel kom alla tillbaka till Israel, från Ekron ända till Gat. Även det tillhörande området räddade Israel tillbaka från filisteerna, och det blev fred mellan Israel och amoreerna^[r].

¹⁵ Samuel var domare i Israel så länge han levde. ¹⁶ Varje år reste han omkring mellan Betel, Gilgal och Mispa. På alla dessa platser dömde han Israel. ¹⁷ Sedan brukade han vända tillbaka till Rama, som var hans hem, och dömde Israel där. Han byggde där ett altare åt Herren.

Jesus mättar fem tusen män

6 ^(A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. ² Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. ³ Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. ^4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.

^5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" ⁶ Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. ⁷ Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer^[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" ^8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: ^9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"

¹⁰ Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. ^11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud^[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. ¹² När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." ¹³ De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.

^14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" ^15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

Jesus går på vattnet

^16 (I) När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön ¹⁷ och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. ¹⁸ Det blåste hårt och sjön började gå hög.

¹⁹ När de hade kommit ungefär en halvmil^[c] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. ²⁰ Men han sade till dem: "Det Är Jag.^[d] Var inte rädda!" ²¹ Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.