The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Samuel smörjer Saul till kung
10 Samuel tog fram en flaska med olivolja. Han hällde ut oljan över Sauls huvud, kysste honom och sa:Jag gör detta därför att Herren har utvalt dig till att leda hans folk.
2 När du lämnar mig, kommer du att träffa två män bredvid Rakels grav i Selsa, i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far i stället är orolig för dig och frågar: 'Hur ska jag hitta min son?'
3 När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg för att tillbe Gud vid altaret i Betel. En av dem bär på tre unga getter, en annan har tre brödkakor och den tredje en flaska vin.
4 De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av kakorna, som du ska ta emot.
5 Efter det kommer du till Gibea, där filisteernas trupper är förlagda. När du kommer dit, möter du en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram.
6 Då ska Herrens Ande komma över dig på ett mäktigt sätt, och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska bli förvandlad och handla på ett nytt sätt.
7 Från och med den stunden ska du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig.
8 Gå nu före mig till Gilgal och vänta där på mig i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och tackoffer, och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.
9 När Saul vände sig om och började gå därifrån, förvandlade Gud hans sinne och gav honom en ny inställning till saker och ting, och den dagen slog alla Samuels profetior in.
10 När Saul och hans tjänare kom till Gibea såg de profeterna komma emot dem, och Guds Ande kom över Saul så att han också profeterade.
11 När de som tidigare känt Saul såg detta utropade de: Vad nu då? Är Saul en profet?
12 Och en av hans grannar tillade: Med en sådan far som hans? På så sätt tillkom ordspråket: Är också Saul en profet?
13 När Saul hade slutat att profetera gick han upp till altaret.
14 Men var har du egentligen hållit hus? frågade Sauls farbror. Vi gick för att leta reda på åsnorna, men vi kunde inte hitta dem, svarade Saul. Därför gick vi till profeten Samuel, för att få reda på var de fanns.
15 Jaså? Och vad sa han då? undrade farbrodern.
16 Han sa att man hade hittat åsnorna! svarade Saul, men han lät medvetet bli att berätta att han hade blivit smord till kung.
Israel accepterar Saul som kung
17 Samuel sammankallade nu hela Israels folk till Mispa
18-19 och gav dem detta budskap från Herren Gud: Jag förde er ut ur Egypten och räddade er inte bara från egyptierna utan också från de andra folken som plågade er. Men fastän jag har gjort detta, så har ni förkastat mig och dessutom sagt: 'Vi vill ha en kung i stället!' Gå nu därför fram inför Herren med era stammar och familjer.
20 Sedan sammankallade Samuel ledarna för stammarna inför Herren, och Benjamins stam valdes genom helig lottdragning.
21 Därefter förde han fram varje familj i Benjamins stam inför Herren, och lotten föll denna gång på Matris familj.Slutligen utvaldes Saul, Kis son, men när de försökte få tag i honom var han försvunnen!
22 Därför frågade de Herren: Var är han? Finns han här ibland oss? Och Herren svarade: Han gömmer sig bland ert bagage.
23 Där hittade de honom mycket riktigt och förde fram honom inför allt folket, och han var huvudet högre än alla andra.
24 Då sa Samuel: Detta är den man som Herren har utvalt till er kung. Hans like finns inte i hela Israel!Och alla ropade: Leve kungen!
25 Samuel förklarade än en gång för folket vad en kung hade för rättigheter och skyldigheter. Han skrev ner detta i en bok och lade den på en särskild plats inför Herren. Sedan sände han hem folket.
26 När Saul återvände till sitt hem i Gibea, blev alla de män vars hjärtan Herren hade rört hans ständiga följeslagare.
27 Men det fanns några som var upproriska och sa: Hur ska han kunna hjälpa oss? De föraktade Saul och vägrade att ge honom gåvor, men han låtsades som om han ingenting märkte.
Saul besegrar ammoniterna
11 Vid den här tiden ledde Nahas ammoniternas armé mot Israel och belägrade staden Jabes-Gilead. Invånarna i Jabes bad om fred: Slut fred med oss, så ska vi bli era tjänare, bad de.
2 Det ska ni få bli, sa Nahas. Men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förolämpat.
3 Låt oss få sju dagar på oss så att vi kan ta reda på om vi får någon hjälp! svarade Jabes äldste. Om inte våra bröder kommer och räddar oss, ska vi gå med på dina villkor.
4 När budbärarna kom till Sauls hemstad Gibea och berättade hur läget var började alla att gråta.
5 Saul hade varit ute och plöjt på åkern, och när han återvände till staden frågade han: Vad är det som har hänt? Varför gråter alla? När de berättade för honom vad budbärarna från Jabes hade sagt,
6 kom Guds Ande med stor kraft över Saul och han brann av vrede.
7 Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel.Så här ska det gå med oxarna som tillhör den som vägrar att följa Saul och Samuel i strid, sa han. Fruktan föll över folket, och de ställde upp till sista man.
8 Han räknade dem i Besek och fann att de var 300.000, förutom 30.000 män från Juda.
9 Då skickade han budbärare tillbaka till Jabes-Gilead med beskedet: Vi kommer att rädda er när det är som hetast i morgon!Givetvis blev det en oerhörd glädje i staden när budskapet nådde fram.
10 Männen i Jabes meddelade sedan sina fiender: Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra med oss som ni vill.
11 Men under natten kom Saul. Han hade delat upp sin armé i tre grupper. Före gryningen överrumplade de ammoniterna och dödade dem nästan allesammans under förmiddagens lopp. Resten av deras armé blev så grundligt skingrad, att inte ens två personer kom undan tillsammans.
12 Senare sa folket till Samuel: Var finns de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så ska vi döda dem!
13 Men Saul svarade: Ingen ska avrättas i dag när Herren har räddat Israel!
14 Då sa Samuel till folket: Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.
15 De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.
43 Men Jesus svarade: Var inte så upprörda för att jag sa det,
44 för ingen kommer till mig om inte min Far som sände mig drar honom till mig, och på den yttersta dagen ska jag föra alla sådana tillbaka till livet.
45 Profeterna säger ju: 'De ska alla bli undervisade av Gud.' Alla dem som Fadern talar till och som lär sig sanningen från honom, de dras till mig.
46 Men inte på det sättet att någon ser Fadern med egna ögon, för bara jag har sett honom.
47 Jag försäkrar er att den som tror på mig har redan evigt liv!
48 Ja, jag är livets bröd.
49 Det fanns inget verkligt liv i det bröd som kom ner från himlen och som gavs åt era förfäder i öknen, för de dog allesammans.
50-51 Men det finns faktiskt ett bröd från himlen som ger evigt liv åt alla som äter det. Jag är detta livgivande bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter det brödet kommer att leva i evighet. Det brödet är min kropp, som jag ger för att hela världen ska få leva.
52 Då började judarna diskutera med varandra om vad han menade: Hur kan den här mannen ge oss sin kropp, så att vi kan äta av den? frågade de.
53 Jesus sa då om igen: Jag försäkrar er: Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod så kan ni inte ha evigt liv i er.
54 Men var och en som äter min kropp och dricker mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom på den yttersta dagen.
55 För min kropp ger den näring som är nödvändig för att leva, och mitt blod är en livgivande dryck.
56 Var och en som äter min kropp och dricker mitt blod är i mig och jag i honom.
57 Min Far har sänt mig, och jag lever därför att han lever. På samma sätt kommer de att leva som söker sin föda hos mig.
58 Jag är brödet från himlen. Alla som äter detta bröd ska leva i evighet och kommer inte att dö som era förfäder gjorde, även om de också åt bröd från himlen.
59 Denna predikan höll han i synagogan i Kafarnaum.
Många överger Jesus
60 Till och med lärjungarna sa: Det här står vi inte ut med att höra. Vad menar han egentligen?
61 Jesus visste inom sig att lärjungarna opponerade sig och därför sa han till dem: Stöter det här er?
62 Vad ska ni då tänka när ni ser mig, Människosonen, återvända till himlen?
63 Bara Guds ande kan skapa evigt liv. Ni själva kan inte göra det. Men de ord som jag har talat till er kommer från Guds ande och därför ger de er liv.
64 Men en del av er tror mig inte. Jesus visste nämligen från början vilka som inte trodde, och han visste vem som skulle förråda honom.
65 Och han anmärkte: Detta är vad jag menade när jag sa att ingen kommer till mig om inte Fadern drar honom till mig.
66 När han hade sagt detta om att äta hans kropp och dricka hans blod, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre ha något med honom att göra.
67 Då vände sig Jesus till de tolv och frågade: Tänker ni också gå er väg?
68 Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Bara du kan tala de ord som ger evigt liv,
69 och vi tror och vet att du är Guds helige Son.
70 Då sa Jesus: Jag har valt ut er tolv och ändå är en av er en djävul.
71 (Han talade om Judas, Simon Iskariots son, den lärjunge som skulle förråda honom.)
En lovsång för Guds godhet
107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.
2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!
3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,
4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.
5 De var hungriga, törstiga och svaga.
6 Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!
7 Han förde dem till en plats där de kunde bo.
8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?
11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.
12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.
13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!
14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.
15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.
16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.
17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.
18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.
19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.
21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.
22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!
23 Åter andra seglade på haven med gods och varor.
24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.
25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.
26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,
27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.
28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.
29 Han lugnade stormen och stillade vågorna.
30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.
31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.
33 Herren låter floderna torka upp,
34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand.
35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram.
36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och
37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar!
38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer.
39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt,
40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen.
41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång.
42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna.
43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!
15 Ett mjukt svar stillar vrede, men hårda ord leder till gräl.
2 En klok lärare gör undervisningen till en glädje, men en okunnig får ingenting sagt.
3 Herren genomskådar allt och håller sitt öga både på de onda och de goda.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®