The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Jonatans djärva plan
14 Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son, till sin unge livvakt: Kom så går vi över dalen till filisteernas förläggning. Men han berättade inte för sin far vad han hade för planer.
2 Saul hade slagit läger runt granatträdet i Migron vid gränsen till Gibea med sina 600 män.
3 Bland dem fanns prästen Ahia, son till Ikabods bror Ahitub, som var sonson till Pinehas och sonsons son till Eli, Herrens präst i Silo.Ingen hade lagt märke till att Jonatan gått sin väg.
4 För att komma till filisteernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två skarpa klippor, som kallades Boses och Sene.
5 Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas, och den södra mot Geba.
6 Nu går vi över till dessa hedningar, hade Jonatan sagt till sin livvakt. Herren kommer kanske att göra ett under för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få!
7 Bra, svarade hans unge följeslagare. Vi gör det du tycker är bäst. Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.
8 Då gör vi så här, sa Jonatan.
9 Om de säger när de ser oss: 'Stanna där ni är tills vi kommer till er
10 Men om de säger: 'Kom hit upp och strid!' så ska vi göra det. Det kommer nämligen att vara Guds signal att han ska hjälpa oss att besegra dem.
11 När filisteerna såg dem, ropade de: Titta! Israeliterna kravlar upp ur sina hål!
12 Sedan ropade de till Jonatan: Kom hit upp, så ska vi visa dig hur man strider! Kom nu, klättra tätt bakom mig, ropade Jonatan till sin livvakt, för Herren ska hjälpa oss att besegra dem!
13 De måste använda både händer och fötter för att ta sig upp. Sedan började Jonatan driva dem framför sig och högg ner den ene efter den andre. Hans livvakt kom efter och gav dem nådastöten.
14 Så dödades cirka tjugo man vars kroppar till slut låg kringspridda över ett ganska stort område.
15 Plötsligt utbröt panik i hela filisteernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, samtidigt som det blev jordbävning.
16 Sauls vaktposter i Gibea fick se en underlig syn. Hela filisteernas armé upplöstes när soldaterna flydde åt alla håll.
17 Ta reda på vem som saknas bland oss, befallde Saul. När männen stod uppställda fann man att Jonatan och hans livvakt var borta.
18 Hämta Guds ark, ropade Saul till Ahia. (Arken var bland Israels folk på den tiden).
19 Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filisteernas läger allt mer och mer.Nej, låt arken vara! skrek Saul.
20 Sedan rusade Saul och hans män till stridsplatsen och fann att filisteerna dödade varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.
21 Nu förenade sig de israeliter, som varit i filisteernas armé, med Sauls och Jonatans män.
22 Slutligen anslöt sig också de som hade gömt sig i bergen när de såg att filisteerna började fly.
23 Herren räddade Israel den dagen, och striden fortsatte bortom Bet-Aven.
Saul ger en oövertänkt order
24-25 Saul hade befallt: En förbannelse vilar över den som äter något före kvällen, innan jag har tagit full hämnd på mina fiender. Därför åt ingen något under hela dagen, trots att det fanns gott om honung på marken i skogen,
26 för de fruktade alla för Sauls förbannelse.
27 Men Jonatan hade inte hört sin fars befallning. Han doppade en käpp i honungen, och när han hade ätit av den kände han sig inte längre trött.
28 Då berättade någon för honom om hans fars förbud att äta och att resultatet hade blivit att alla var trötta och håglösa.
29 Det är ju inte klokt! utropade Jonatan. En sådan befallning skadar oss ju bara. Ser ni inte att jag mår mycket bättre nu, när jag har ätit lite honung?
30 Tänk vad många fler vi kunde ha dödat, om vi hade fått äta av den mat vi hittade hos fienden!
31 Trots sin hunger lyckades de jaga filisteerna från Mikmas ända till Ajalon och besegrade dem, men de var helt utmattade.
32 Den kvällen kastade de sig över krigsbytet och slaktade får, oxar och kalvar. De åt köttet rått och utan att blodet runnit av.
33 Då rapporterade någon till Saul att folket syndade mot Herren genom att äta kött som hade blod i sig.
34 Ni har gjort det som är brottsligt, sa Saul. Rulla fram en stor sten hit och gå ut bland trupperna och se till att de för hit oxar och får så att vi kan slakta dem och låta blodet rinna av dem. Vi får inte synda mot Herren genom att äta kött med blodet kvar! Då gjorde de som han hade sagt.
35 Och Saul byggde sitt första altare åt Herren.
36 Efteråt sa Saul: Nu förföljer vi filisteerna hela natten tills vi besegrat varenda en av dem!Det är bra, utropade hans män. Vi gör det du tycker blir bäst. Men prästen sa: Det är bäst att vi först frågar Gud.
37 Saul frågade då Gud: Ska vi förfölja filisteerna? Hjälper du oss att utplåna dem? Men Herren gav inget svar på hela natten.
38 Då sa Saul till sina närmaste män: Något måste vara galet! Vi måste ta reda på vilken synd vi har begått idag.
39 Jag svär vid Guds namn, han som gett Israel seger, att även om syndaren är min egen son Jonatan, så ska han dö!Men ingen ville tala om för honom hur det egentligen förhöll sig.
40 Då sa Saul: Jonatan och jag står här, och alla ni andra ställer er där borta.
41 De gjorde som han ville, och han fortsatte: Herre, Israels Gud, varför har du inte besvarat min fråga? Vad är det som är galet? Är Jonatan och jag skyldiga, eller finns det någon synd bland de andra? Herre, visa oss vem som är skyldig.Sedan utpekades Jonatan och Saul genom helig lottdragning som skyldiga, och folket förklarades oskyldigt.
42 Då sa Saul: Dra nu lott mellan mig och Jonatan. Då föll den på Jonatan.
43 Tala nu om för mig vad du har gjort! röt Saul till Jonatan.Jag smakade lite honung, erkände Jonatan. Det var bara en liten klick på änden av en käpp. Men nu måste jag alltså dö!
44 Ja, Jonatan, sa Saul. Du måste dö! Måtte Gud slå mig med döden om det inte blir så.
45 Men trupperna protesterade: Ska Jonatan dö, han som i dag har räddat Israel? Nej, det kommer aldrig på fråga! Vi svär vid den levande Guden, att inte ett hårstrå på hans huvud ska krökas, för Gud har använt honom till att utföra ett mäktigt under idag. På det sättet räddade Sauls män Jonatans liv.
Saul lyckas militärt
46 Efter detta begav sig Saul hem med sin armé och filisteerna återvände till sitt land.
47 Eftersom Saul nu satt säker i sadeln som Israels kung, skickade han ut Israels armé i alla riktningar, mot Moab, Ammon, Edom, kungarna i Soba och mot filisteerna, och på alla fronter lyckades han jaga bort och bestraffa sina fiender.
48 Han utförde stora bragder, besegrade amalekiterna och räddade Israel från dem som tidigare anfallit och plundrat dem.
49 Saul hade tre söner, Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Dessutom hade han två döttrar som hette Merab och Mikal.
50-51 Sauls hustru hette Ahinoam och var dotter till Ahimaas. Överbefälhavaren för Sauls armé hette Abner och var hans kusin, hans farbror Ners son. (Abners far Ner och Sauls far Kis var bröder, och söner till Abiel.)
52 Israeliterna kämpade ständigt mot filisteerna under Sauls livstid. Varje gång Saul fick ögonen på en modig, stark ung man, lät han värva honom till sin armé.
31 Men många av besökarna i templet trodde på honom, och de sa: Vilka under väntar man sig egentligen att Messias ska göra, som den här mannen inte har gjort?
De religiösa ledarna försöker gripa Jesus
32 När fariseerna fick veta att folket talade i smyg om honom, skickade de tillsammans med översteprästerna ut poliser för att gripa Jesus.
33 Under tiden sa Jesus till folket: Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig.
34 Ni ska söka efter mig, men inte finna mig. Och ni kan inte komma dit där jag är.
35 De judiska ledarna blev förbryllade av påståendet. Vart tänker han ta vägen? frågade de. Kanske tänker han lämna landet och predika sin lära bland judar i andra länder, eller rentav för grekerna?
36 Och vad menar han med att säga: 'Ni ska söka efter mig och inte finna mig
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
47 Har ni också blivit vilseledda? hånade fariseerna dem.
48 Finns det en enda av oss judiska ledare eller fariseer som tror att han är Messias?
49 Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? I vilket fall som helst vilar förbannelse över dem.
50 Då sa Nikodemos (Kommer du ihåg honom? Han var den judiske ledare, som kom i hemlighet för att tala med Jesus):
51 Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan det har hållits rättegång?
52 De svarade: Är du också en galilé? Sök i Skrifterna så ska du få se att ingen profet kommer från Galileen.
53 Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
31 Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.
5 Bara en dåre föraktar sin fars råd, men en vis son tänker igenom dem.
6 Den rättfärdige har alltid mer än nog för att kunna leva. Den som inte vill veta av Gud förlorar däremot allt han äger.
7 Bara goda människor kan ge goda råd vidare, men ett dumhuvud vet inget och förstår inget.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®