The Daily Audio Bible

Krig mellan Israel och Juda

¹² Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon. ^13 (A) Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm^[a] och intog ställning på var sin sida om dammen. ¹⁴ Abner sade till Joab: ”Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss.” Joab svarade: ”De får komma.” ¹⁵ Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare. ¹⁶ De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan^[b] på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim.^[c] Den ligger vid Gibeon.

¹⁷ Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. ¹⁸ Tre av Serujas^[d] söner var där: Joab, Abishaj och Asael.^[e] Asael var snabbfotad som en gasell på fältet. ¹⁹ Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

²⁰ Då vände Abner sig om och sade: ”Är det du, Asael?” Han svarade: ”Ja.” ²¹ Då sade Abner till honom: ”Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning.” Men Asael ville inte låta honom vara. ²² Då sade Abner än en gång till Asael: ”Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?” ^23 (B) Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut^[f] i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

²⁴ Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken, ²⁵ samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. ²⁶ Abner ropade till Joab: ”Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?” ²⁷ Joab svarade: ”Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen.” ²⁸ Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

²⁹ Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen^[g] och kom så till Mahanajim. ³⁰ När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael. ³¹ Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. ³² De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Davids söner

3 ^(C) Kriget mellan Sauls hus och Davids hus^[h] blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.

^2 (D) I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. ^3 (E) Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur. ⁴ Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. ⁵ Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.

Abner går över till David

⁶ Medan kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.

^7 (F) Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Ish-Boshet sade till Abner: ”Varför har du gått in till min fars bihustru?” ⁸ Abner blev djupt upprörd över Ish-Boshets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud från Juda land? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och utlämnar dig inte i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan. ^9 (G) Må Gud straffa Abner både nu och i framtiden om jag inte gör så med David som Herren med ed har lovat honom. ¹⁰ Jag ska ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.”^{[i] 11} Då vågade han inte säga ett ord mer till Abner, så rädd var han för honom.

¹² Abner skickade sändebud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska min hand hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.” ¹³ David svarade: ”Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte komma hit inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal^[j] när du kommer för att träda fram inför mig.” ^14 (H) Därefter skickade David sändebud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag vann till priset av hundra filisteers förhudar.” ^15 (I) Då sände Ish-Boshet bud och lät hämta henne från hennes man Paltiel, son till Laish. ¹⁶ Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Där sade Abner till honom: ”Vänd och gå hem igen.” Då vände han tillbaka.

¹⁷ Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: ”Ni har länge försökt få David till kung över er. ¹⁸ Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.” ^19 (J) Abner talade också med benjaminiterna. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt som Israel och hela Benjamins hus hade godtagit. ²⁰ Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. ²¹ Abner sade till David: ”Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre kungen, så att de sluter förbund med dig och du kan regera över allt ditt hjärta önskar.” Då lät David Abner gå, och han gav sig av i frid.

Abner dödas av Joab

²² Just då kom Davids folk och Joab tillbaka från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte kvar hos David i Hebron längre, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig av i frid. ²³ När Joab och hela hans här kom berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som lät honom gå så att han gav sig av i frid. ²⁴ Då gick Joab in till kungen och sade: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! ²⁵ Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt du gör.” ²⁶ Joab gick ut från David och sände bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka vid Sirabrunnen^[k]. Men David visste inte om det. ^27 (K) När Abner kom tillbaka till Hebron tog Joab honom avsides in i porten för att tala ostört med honom. Där stack han honom i magen så att han dog, som hämnd för sin bror Asaels blod.

²⁸ När David fick höra om det efteråt sade han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. ^29 (L) Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller spetälska eller går på kryckor eller faller för svärd eller saknar bröd.” ³⁰ Så mördade Joab och hans bror Abishaj Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.

David sörjer Abner

³¹ David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren. ³² De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. ³³ Och kungen sjöng en sorgesång över Abner:

³⁵ Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” ³⁶ Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket. ³⁷ Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son. ³⁸ Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag? ^39 (M) Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är hårdare än jag. Må Herren straffa den som gör ont för hans ondska.”

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

13 Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.

^2 (A) De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. ^3 (B) Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. ⁴ Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. ⁵ Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter^[a] och torka dem med handduken som han hade runt midjan.

⁶ När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?" ⁷ Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." ⁸ Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig." ⁹ Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" ^10 (C) Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla." ^11 (D) Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.

¹² När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? ^13 (E) Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. ^14 (F) Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. ^15 (G) Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. ^16 (H) Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren^[b] är inte större än den som har sänt honom. ¹⁷ När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.

Jesus förutsäger Judas förräderi

¹⁸ Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig^[c]. ¹⁹ Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är. ^20 (I) Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig."

^21 (J) När Jesus hade sagt detta, skakades han i sin ande och vittnade: "Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig." ²² Lärjungarna såg på varandra och undrade osäkert vem han kunde mena. ^23 (K) En av hans lärjungar, den som Jesus älskade^[d], låg till bords vid Jesu sida^[e]. ²⁴ Simon Petrus gav tecken till honom att fråga vem han talade om. ²⁵ Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" ²⁶ Jesus svarade: "Det är han som får brödet som jag doppar." Han doppade sin brödbit och gav den till Judas, Simon Iskariots son.

^27 (L) När Judas hade tagit brödet for Satan in i honom, och Jesus sade till honom: "Det du gör, gör det snart!" ²⁸ Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sade så till honom. ^29 (M) Judas hade hand om kassan, och därför trodde några att Jesus sade åt honom att köpa något som de behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. ³⁰ När han hade tagit brödet gick han genast ut. Det var natt.

Den troendes tröst i Herrens ord

אAlef

בBeth