The Daily Audio Bible

Ish-Boshet mördas

4 När Sauls son^[a] hörde att Abner var död i Hebron tappade han allt mod, och hela Israel var skräckslaget. ^2 (A) Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins barn. Även Beerot räknas nämligen till Benjamin, ^3 (B) eftersom beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.

^4 (C) Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Hans sköterska tog honom och flydde, men när hon skyndade sig i väg föll han och blev halt. Han hette Mefiboshet^[b].

⁵ Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Ish-Boshets hus när dagen var som hetast och Ish-Boshet låg och vilade middag. ⁶ De tog sig in i huset som för att hämta vete och stack honom i magen, och sedan flydde Rekab och hans bror Baana. ⁷ De hade tagit sig in i huset medan Ish-Boshet låg på sin bädd i sovrummet. När de hade stuckit ihjäl honom, högg de av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och gick genom Hedmarken hela natten. ⁸ De kom med Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: ”Se! Här är Ish-Boshets huvud, son till din fiende Saul som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre kungen hämnd på Saul och hans efterkommande.”

Mördarna straffas av David

^9 (D) Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: ^10 (E) Den som berättade för mig att Saul var död trodde sig vara en glädjebudbärare, men honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var lönen jag gav honom för hans glädjebud! ¹¹ Nu har onda män dödat en oskyldig man i hans eget hem, i hans säng. Hur mycket mer ska jag då inte utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!” ^12 (F) På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.

David blir kung över hela Israel

5 ^(G) Sedan kom Israels alla stammar till David i Hebron och sade: ”Vi är av samma kött och blod^[c] som du. ^2 (H) Redan för länge sedan, när Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel.” ^3 (I) När Israels alla äldste kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel.

^4 (J) David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. ^5 (K) I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.

David erövrar Jerusalem

^6 (L) Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. De sade till David: ”Hit kommer du inte in, till och med blinda och halta ska driva bort dig.” De tänkte: David kommer aldrig hit in. ⁷ Men David intog Sions borg^[d], det vill säga Davids stad.

⁸ På den dagen sade David: ”Den som slår jebusiterna ska gå genom vattentunneln^[e] och nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar^[f].” Därför brukar man säga: ”Blinda och halta får inte komma in i huset.” ⁹ Och David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo^[g] och vidare inåt. ^10 (M) David blev allt mäktigare, och Herren Gud Sebaot var med honom.

^11 (N) Kung Hiram^[h] i Tyrus skickade sändebud till David med cederträ^[i] och med snickare och stenhuggare, och de byggde ett hus åt David. ¹² Och David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungadöme för sitt folk Israels skull.

^13 (O) David tog sig ännu fler bihustrur och hustrur^[j] från Jerusalem sedan han hade lämnat Hebron, och ännu fler söner och döttrar föddes åt David. ^14 (P) Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, ¹⁵ Jibhar, Elishua, Nefeg, Jafia, ¹⁶ Elishama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filisteerna

¹⁷ När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det gick han ner till borgen. ¹⁸ Filisteerna hade nu kommit fram och spred sig i Refaimdalen^[k]. ^19 (Q) Då frågade David Herren: ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Ger du dem i min hand?” Herren svarade David: ”Dra upp! Jag ska ge filisteerna i din hand.” ^20 (R) Så kom David till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. Han sade: ”Herren bröt ner mina fiender framför mig som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.^{[l] 21} Filisteerna övergav där sina avgudabilder, och David och hans män förde bort dem.

²² Men filisteerna drog upp igen och spred sig i Refaimdalen. ²³ När David då frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte dra upp dit. Gå runt dem bakifrån och anfall dem från det håll där bakaträden^[m] står. ²⁴ När du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du genast rycka fram, för då har Herren gått ut framför dig för att slå filisteernas här.” ²⁵ Och David gjorde som Herren hade befallt honom. Han slog filisteerna och förföljde dem från Geba ända till Gezer^[n].

Guds ark förs till Jerusalem

6 ^(S) Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. ^2 (T) David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda^[o] för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna^[p]. ^3 (U) De satte Guds ark på en ny vagn och hämtade den från Abinadabs hus på höjden. Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. ⁴ Så förde de Guds ark bort från Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. ⁵ David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, lyror, tamburiner, skallror och cymbaler.

⁶ Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. ^7 (V) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd^[q], och han dog där vid Guds ark. ⁸ David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.^[r] Han kallade platsen Peres-Ussa, och den heter så än i dag.

⁹ David greps av fruktan för Herren den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?” ^10 (W) Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan ställde den i gatiten^[s] Obed-Edoms^[t] hus. ¹¹ Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.

^12 (X) Det berättades för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt han ägde på grund av Guds ark. Då gick David och förde ut Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. ^13 (Y) När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade han en tjur och en gödkalv. ^14 (Z) Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod^[u]. ¹⁵ Så hämtade David och hela Israel Herrens ark under jubel och basuners ljud.

^16 (AA) När Herrens ark kom in i Davids stad såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte föraktade hon honom i sitt hjärta.

^17 (AB) När de hade fört in Herrens ark och ställt den på sin plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. ^18 (AC) Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. ¹⁹ Till allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en brödkaka,^[v] en dadelkaka och en druvkaka.^[w] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

²⁰ När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. ”Hur härlig har inte Israels kung visat sig i dag, när han blottat sig inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor så som lössläppt folk gör!” ²¹ Då sade David till Mikal: ”Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel. Inför Herren dansade jag och gladde mig. ²² Jag ska bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon^[x]. Men med tjänstekvinnorna som du talade om, tillsammans med dem ska jag bli ärad.” ²³ Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn så länge hon levde.

Jesus är nu förhärligad

^31 (A) När Judas hade gått sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. ³² Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom snart.

^33 (B) Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. ^34 (C) Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. ³⁵ Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar."

^36 (D) Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig." ^37 (E) Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag ska ge mitt liv för dig." ³⁸ Jesus svarade: "Ska du ge ditt liv för mig?^[a] Jag säger dig sanningen: Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger.

Jesus är vägen till Fadern

14 ^(F) Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig^[b]. ² I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort^[c] för att bereda plats för er? ^3 (G) Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ⁴ Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (H) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[d]. Nu känner ni honom och har sett honom."

⁸ Filippus sade: "Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss." ^9 (I) Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. ^11 (J) Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull.

^12 (K) Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. ^13 (L) Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

גGimel

דDaleth