The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
23 (A) Hela landet grät högljutt när folket drog fram. När kungen gick över Kidrondalen[a] följde allt folket med och tog vägen mot öknen.
24 Där var också Sadok[b] tillsammans med alla leviterna, och de bar Guds förbundsark. Men de satte ner Guds ark tills allt folket hade hunnit gå ut ur staden och Ebjatar kommit dit upp. 25 (B) Då sade kungen till Sadok: ”Bär tillbaka Guds ark in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon ska han föra mig tillbaka så att jag får se honom och hans boning igen. 26 (C) Men om han säger: Jag har inte behag till dig – se, här är jag, han kan göra med mig vad han finner för gott.” 27 (D) Kungen sade vidare till prästen Sadok: ”Är du inte en siare? Vänd tillbaka till staden i frid, tillsammans med era båda söner – din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan. 28 Jag tänker dröja vid vadställena i öknen tills det kommer bud från er med underrättelser till mig.” 29 Då återförde Sadok och Ebjatar Guds ark till Jerusalem och de stannade där.
30 (E) Men David gick gråtande uppför Olivberget med täckt huvud och bara fötter. Allt folket som följde honom täckte också över sina huvuden och gick upp under gråt. 31 (F) När det berättades för David att Ahitofel var med bland de sammansvurna hos Absalom, sade David: ”Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap.”
Hushaj blir Davids spejare
32 David kom upp på bergstoppen där han ville tillbe Gud. Då kom arkiten Hushaj mot honom med sönderrivna kläder och med jord på huvudet[c]. 33 David sade till honom: ”Följer du med mig blir du bara till besvär för mig. 34 (G) Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: ’Jag vill vara din tjänare, o konung. Jag var din fars tjänare förut, men nu vill jag vara din tjänare’, då kan du göra Ahitofels råd om intet. 35 Där har du också prästerna Sadok och Ebjatar. Allt du får höra från kungens hus ska du berätta för prästerna Sadok och Ebjatar.
36 Deras två söner är med dem där, Sadok har Ahimaas och Ebjatar har Jonatan. Genom dem kan ni sända bud till mig om allt ni får höra.” 37 Och Hushaj, Davids vän, kom in i staden när Absalom drog in i Jerusalem.
David och Siba
16 (H) När David hade gått ett stycke från bergstoppen kom Siba, Mefiboshets tjänare, emot honom med ett par packåsnor som bar tvåhundra bröd, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en lägel vin. 2 Kungen frågade honom: ”Varför har du med dig detta?” Siba svarade: ”Åsnorna är för kungens familj att rida på, brödet och fruktkakorna för tjänarna att äta och vinet för dem som blir utmattade i öknen att dricka.”
3 (I) Kungen sade: ”Men var är din herres son?” Siba svarade kungen: ”Han är kvar i Jerusalem, för han tänkte: I dag ska Israels hus ge mig tillbaka min fars rike.” 4 Då sade kungen till Siba: ”Allt vad Mefiboshet äger ska vara ditt.” Siba svarade: ”Jag bugar mig till jorden. Låt mig finna nåd inför dina ögon, min herre kung.”
Shimei förbannar David
5 (J) När kung David hade kommit till Bahurim[d], kom det ut en man därifrån som var släkt med Sauls hus. Han hette Shimei och var son till Gera. Han kom fram och for ut i förbannelser. 6 Han kastade sten på David och alla kung Davids tjänare, trots att allt folket och alla hjältarna omgav kungen både till höger och till vänster. 7 Shimei förbannade David och sade: ”Försvinn, försvinn! Du blodsman, du fördärvets man! 8 Herren har låtit allt blod från Sauls hus komma tillbaka över dig, du som blev kung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet i din son Absaloms hand. Se hur din ondska har drabbat dig, för du är en blodsman.”
9 (K) Då sade Abishaj, Serujas son, till kungen: ”Varför ska den där döda hunden få förbanna min herre kungen? Låt mig gå bort och hugga huvudet av honom.” 10 (L) Men kungen sade: ”Vad har jag med er att göra, ni Serujas söner? Låt honom förbanna. För om Herren har befallt honom att förbanna David, vem kan då säga: Varför gör du så?” 11 David sade vidare till Abishaj och alla sina tjänare: ”Se, min son som har utgått från mitt eget liv försöker döda mig. Skulle då inte en benjaminit vilja det? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren har befallt honom det. 12 Kanske ska Herren se till mitt elände så att Herren vänder hans förbannelse i dag till något gott för mig.” 13 David fortsatte med sina män på vägen fram medan Shimei gick jämsides med honom längs berget och förbannade och kastade stenar och jord efter honom. 14 Kungen och allt folket som följde honom kom fram utmattade, och han vilade ut där.
Ahitofels råd
15 Men Absalom hade kommit till Jerusalem med allt sitt folk, Israels män, och Ahitofel var med honom. 16 (M) När nu arkiten Hushaj, Davids vän, kom till Absalom ropade Hushaj till honom: ”Leve kungen! Leve kungen!” 17 Absalom sade till Hushaj: ”Är det så du visar trofasthet mot din vän? Varför har du inte följt med din vän?” 18 Hushaj svarade Absalom: ”Nej, den som Herren och folket och alla Israels män har utvalt, honom vill jag tillhöra och hos honom vill jag stanna.
19 Och dessutom, vem skulle jag tjäna om inte hans son? Så som jag tjänat din far vill jag tjäna dig.” 20 Absalom sade till Ahitofel: ”Vad råder du oss att göra?” 21 (N) Ahitofel sade till Absalom: ”Gå in till din fars bihustrur som han lämnade kvar för att se efter huset. Då får hela Israel höra att du gjort dig förhatlig för din far, och det styrker modet hos alla som är med dig.” 22 (O) De slog upp ett tält åt Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför ögonen på hela Israel.
23 På den tiden ansågs Ahitofels råd lika mycket värt som om man hade frågat Guds ord. Så högt värdesatte både David och Absalom hans råd.
Petrus förnekar Jesus igen
25 (A) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet[a]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken[b]. 29 Pilatus[c] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." 31 (B) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon[d]." 32 (C) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 (D) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" 34 Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
36 (E) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 (F) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 (G) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" 40 Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman[e].
19 (H) Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[f] honom. 2 Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel[g]. 3 Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.
4 (I) Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!"
6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något." 7 (J) Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. 9 Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 (K) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 (L) Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var förberedelsedagen i påskveckan[h], omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
De tog med sig Jesus, 17 (M) och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
19 Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung." 20 Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden[i] och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung." 22 Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit."
סSamek
113 Jag hatar dem som vacklar
hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt skydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Försvinn ifrån mig,
ni som gör det onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 [a]Stöd mig enligt ditt ord
så att jag får leva,
låt mig inte behöva skämmas
med mitt hopp.
117 Stärk mig så att jag blir frälst
och ständigt får fokusera på
dina stadgar.
118 Du förkastar
alla som villar bort sig
från dina stadgar,
för de är falska och svekfulla[b].
119 Jordens alla gudlösa
röjer du bort[c] som slagg.
Därför älskar jag dina vittnesbörd.
120 [d]Mitt kött ryser av fruktan för dig,
jag bävar för dina domar.
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [e]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [f]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [g]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[h]
Jag hatar lögnens alla vägar.
10 Gudomligt beslut
är på kungens läppar,
hans mun tar inte miste i domen.
11 (A) Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter i pungen är hans verk.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation