The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
23 Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.
24 Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.
25-26 Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst.
27 Sedan sa kungen till Sadok: Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.
28 Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen.
29 Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.
30 David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.
31 Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!
32 När de nådde toppen av Oljeberget, där man brukade tillbe Herren, såg David att arkiten Husai väntade på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.
33-34 David sa till honom: Om du följer med mig, kommer du bara att bli till besvär för mig. Återvänd till Jerusalem och säg till Absalom: 'Jag kan bli din rådgivare precis som jag var det åt din far.' Sedan kan du hjälpa mig genom att motarbeta Ahitofel.
35-36 Prästerna Sadok och Ebjatar är där, och de står på vår sida. Berätta för dem vad du hör i palatset, så kommer de att skicka sina söner Ahimaas och Jonatan för att leta rätt på mig, och berätta för mig vad som står på.
37 Davids vän Husai återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.
Siba förenar sig med David
16 David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin.
2 Kungen frågade: Vem ska ha allt detta? Siba svarade: Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen.
3 Men var är Mefiboset? frågade kungen.Han stannade i Jerusalem, svarade Siba. Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike.
4 Då sa kungen: Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta, svarade Siba.
Simei förbannar David
5 När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul.
6 Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater.
7-8 Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk! ropade han till David. Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!
9 Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät? frågade Abisai. Ska jag hugga huvudet av honom?
10 Nej, sa kungen. Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom?
11 Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta!
12 Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna.
13 David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David.
14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.
Absalom griper makten
15 Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel.
16 När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. Länge leve kungen! utropade han. Länge leve kungen!
17 Är det så här du behandlar din vän David? frågade Absalom honom. Varför är du inte tillsammans med honom?
18 Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel, svarade Husai.
19 Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!
20 Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: Vad ska jag göra härnäst?
21 Ahitofel sa till honom: Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning.
22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur.
23 Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.
Petrus förnekar att han känner Jesus
25 Petrus stod alltjämt vid elden och värmde sig. Då frågade man honom: Är inte du en av hans lärjungar? Absolut inte, svarade han.
26 Men då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man vars öra Petrus högg av: Såg inte jag dig därute i olivlunden tillsammans med Jesus?
27 Då nekade Petrus än en gång, och just då gol en tupp.
Jesus förhörs av Pilatus
28 Förhöret inför Kajafas slutade först tidigt på morgonen. Därifrån fördes Jesus till den romerske landshövdingens palats. Men de judar som anklagade honom gick själva inte in i palatset, för enligt de religiösa föreskrifterna skulle de då bli orena och inte kunna äta påsklammet.
29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? Vad är det han har gjort?
30 Vi skulle inte arresterat honom, om han inte hade varit en brottsling, svarade de.
31 För då bort honom och döm honom själva efter era egna lagar, sa Pilatus till dem.Men vi vill ha honom korsfäst, sa de, och vi behöver ditt tillstånd.
32 Därigenom uppfylldes Jesu ord om hur han skulle avrättas.
33 Pilatus gick då tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus. Är du judarnas kung? frågade han honom.
34 Ställer du den frågan som romersk landshövding eller är det judarna som vill veta det? svarade Jesus.
35 Jag är väl ingen jude? snäste Pilatus. Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?
36 Då svarade Jesus: Jag är inte en jordisk kung. Om jag hade varit det hade mina efterföljare kämpat för mig när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.
37 Pilatus svarade: Då är du alltså en kung? Ja, sa Jesus. Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.
38 Vad är sanning? utropade Pilatus. Sedan gick han ut till folket igen och sa till dem: Enligt min mening är han inte skyldig till något brott.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
39 Men som vanligt brukar jag varje påsk frige en fånge. Om ni vill, ska jag därför släppa judarnas kung.
40 Men de ropade tillbaka: Nej! Inte honom, utan Barabbas! (Barabbas var en rånare).
19 Då gav Pilatus order om att Jesus skulle piskas med ett blygissel.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och tryckte fast den på hans huvud och satte sedan på honom en mantel av purpurrött tyg, den kungliga färgen.
3 Leve judarnas kung! hånade de honom, och de slog honom med knytnävarna.
4 Pilatus gick ut igen till judarna och sa: Jag tänker föra ut honom till er nu, men ni ska veta att jag inte finner honom skyldig.
5 Då kom Jesus ut med törnekronan och purpurmanteln på sig, och Pilatus sa: Se, här är mannen!
6 Men när översteprästerna och de judiska ledarna fick se honom, började de ropa: Korsfäst honom, korsfäst honom!Ni får korsfästa honom, sa Pilatus. Jag finner honom inte skyldig.
7 De svarade: Enligt våra lagar ska han dö, för han har kallat sig Guds Son.
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer förskräckt.
9 Han förde in Jesus i palatset igen och frågade honom: Var kommer du ifrån? Men Jesus svarade honom inte.
10 Tänker du inte svara mig? frågade Pilatus. Fattar du inte att jag har makt att ge dig fri eller att korsfästa dig?
11 Då sa Jesus: Du skulle vara maktlös om inte Gud gett dig makt över mig. Därför är skulden större hos dem som överlämnade mig åt dig.
12 Då försökte Pilatus på nytt att frige Jesus, men de judiska ledarna sa: Om du friger den här mannen är du inte kejsarens vän. För den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.
13 När Pilatus hörde detta förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarbänken på den stenlagda terrassen (på hebreiska kallas den Gabbata).
14 Klockan var nu ungefär tolv dagen före påsk, den dag då man förbereder högtiden.Och Pilatus sa till judarna: Här är er kung.
15 Bort med honom, skrek de, bort med honom. Korsfäst honom!Vad menar ni? Ska jag verkligen korsfästa er kung? frågade Pilatus.Vi har ingen kung utom kejsaren, ropade översteprästerna tillbaka.
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till dem för att korsfästas.
Jesus förs bort för att korsfästas
17 Så fick de Jesus dömd till slut, och de förde honom ut ur staden. Han var tvungen att själv bära sitt kors till en plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Jesus blir korsfäst
18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra män, en på vardera sidan om honom.
19 Och Pilatus satte upp ett anslag över honom med texten: JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG.
20 Platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och anslaget var skrivet på hebreiska, latin och grekiska, så att många människor kunde läsa det.
21 Då gick översteprästerna till Pilatus och krävde: Ändra det från 'judarnas kung' till 'Han har sagt: Jag är judarnas kung.'
22 Pilatus vägrade och svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Det ska stå precis som det står.
113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag.
114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp.
115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar!
116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig!
117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar.
118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv.
119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar!
120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar.
121 Överlämna mig inte i mina fienders händer, för jag har gjort vad som är gott och rätt.
122 Lova att du välsignar mig! Låt inte de högfärdiga förtrycka mig!
123 Mina ögon har blivit utmattade av att spana efter hur du ska uppfylla ditt underbara löfte att befria mig.
124 Herre, behandla mig efter din godhet och lär mig dina föreskrifter,
125 för jag är din tjänare! Ge mig därför sunt förnuft, så att jag kan tillämpa dina bud i allt jag gör.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in, för dessa okunniga människor fördärvar dina lagar,
127 men jag älskar dina befallningar mer än renaste guld.
128 Jag hatar all slags falskhet, och därför låter jag dina befallningar få styra mina steg.
10 Gud hjälper kungen att döma folket rättvist. Därför behöver han inte begå några misstag.
11 Herren kräver ärlighet i affärer. Han har själv fastslagit denna princip.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®