The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
17 Ahitofel sade till Absalom: ”Låt mig välja ut tolvtusen män, så ska jag bryta upp och förfölja David i natt. 2 Jag ska överfalla honom medan han är utmattad och modlös och slå honom med skräck, och allt hans folk kommer då att fly. Bara kungen ska jag döda. 3 Allt folket ska jag föra tillbaka till dig. När alla återvänt utom mannen du söker, ska hela folket få frid.” 4 Det förslaget gillade Absalom och Israels alla äldste.
Hushajs råd
5 (A) Men Absalom sade: ”Kalla också hit arkiten Hushaj och låt oss höra vad han har att säga.” 6 När Hushaj kom in till Absalom, sade Absalom till honom: ”Det här rådet har Ahitofel gett. Ska vi göra som han säger? Om inte, vad tycker du?” 7 (B) Hushaj svarade Absalom: ”Det är inget bra råd som Ahitofel har gett den här gången.” 8 Han fortsatte: ”Du känner din far och hans män, de är hjältar och rasande som en björnhona som förlorat sina ungar ute på marken. Din far är en krigare och han vilar inte med sitt folk under natten. 9 Han har nu gömt sig i någon håla eller på något annat ställe. Om några här skulle falla redan i det första anfallet, skulle alla som fick höra det säga: Absaloms folk har lidit nederlag. 10 Då skulle även den tappraste, med hjärta som ett lejon, helt tappa modet. För hela Israel vet att din far är en hjälte och att de som följer honom är tappra män.
11 (C) Därför är nu mitt råd att du låter hela Israel från Dan till Beer-Sheba samlas till dig, talrika som sanden vid havet, och att du själv också går ut i striden. 12 När vi då stöter på honom var han än finns, ska vi slå ner på honom som daggen faller över marken. Och inte en enda ska bli kvar, varken han själv eller någon av de män som är med honom. 13 Om han drar sig tillbaka in i någon stad, ska hela Israel kasta linor omkring den staden och dra ner den i dalen tills inte minsta lilla sten finns kvar av den.” 14 (D) Då sade Absalom och alla Israels män: ”Arkiten Hushajs råd är bättre än Ahitofels råd.” Det var Herren som hade ordnat det så att Ahitofels goda råd gjordes om intet, för att Herren skulle bringa olycka över Absalom.
Hushaj låter varna David
15 Hushaj sade till prästerna Sadok och Ebjatar: ”Det och det rådet har Ahitofel gett Absalom och de äldste i Israel, men jag har gett det och det rådet. 16 Sänd nu genast bud och säg till David: Stanna inte över natten vid vadställena i öknen utan gå över, så att inte kungen och allt hans folk blir utplånade.”
17 (E) Jonatan och Ahimaas höll till vid Rogelskällan[a]. En tjänstekvinna gick med bud till dem, och sedan brukade de själva gå med budskapet till kung David, eftersom de inte kunde gå in i staden och visa sig där. 18 Men en pojke fick se dem och berättade det för Absalom. Då skyndade sig de båda i väg till Bahurim och gick in till en man som hade en brunn på sin gård. Där steg de ner.
19 (F) Hans hustru tog ett skynke och bredde ut det över brunnsöppningen och strödde gryn ovanpå så att ingen kunde märka något. 20 När Absaloms tjänare kom in i huset till kvinnan och frågade efter Ahimaas och Jonatan, svarade hon dem: ”De gick över bäcken.” Sedan de sökt efter dem men inte funnit dem, återvände de till Jerusalem.
21 När de hade gett sig av, kom männen upp ur brunnen och gick med sitt budskap till kung David. De sade till honom: ”Bryt upp och skynda er över vattnet, för det och det rådet har Ahitofel gett angående er.” 22 Då bröt David upp med allt folket han hade hos sig och gick över Jordan. När det ljusnade saknades inte en enda, utan alla hade kommit över Jordan.
23 När Ahitofel såg att hans råd inte följdes, sadlade han sin åsna och bröt upp och återvände hem till sin stad. Sedan han hade ordnat med sitt hus hängde han sig. Så dog han och blev begravd i sin fars grav.
24 David hade kommit till Mahanajim[b], när Absalom och alla Israels män som var med honom gick över Jordan. 25 (G) Absalom hade satt Amasa i Joabs ställe över hären. Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit[c] som hade gått in till Abigal, Nahas dotter, Serujas syster, Joabs mor. 26 Israel och Absalom slog läger i Gileads land.
27 (H) När David kom till Mahanajim hade Shobi, Nahashs son från Rabba i ammoniternas land, och Makir, Ammiels son från Lo-Debar, och Barsillaj, en gileadit från Rogelim, 28 fört dit sängar, skålar, lerkärl, vete, korn, mjöl, rostade ax, bönor, linsärter, annat rostat, 29 honung, gräddmjölk, får och ost av komjölk till mat åt David och hans folk. De tänkte: ”Folket är hungrigt, trött och törstigt i öknen.”
23 (A) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden[a] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.[b] Så gjorde nu soldaterna.
25 (B) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas[c] hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.
28 Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas[d]: "Jag törstar." 29 Där stod en kruka full med ättikvin[e], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk[f] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
31 Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas[g] och kropparna tas bort.[h] 32 Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.
33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. 34 I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.[i] 37 Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.[j]
Jesu begravning
38 (C) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. 39 (D) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra[k] och aloe[l], omkring trettio kilo[m]. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. 41 Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [a]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [b]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [c]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [d]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [e]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [f]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[g] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [h]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [i]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [j]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation