The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Absalom får dåliga råd
17 Ahitofel sa till Absalom: Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.
2-3 Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig.
4 Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,
5 men Absalom sa: Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta.
6 När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt.Vad är din åsikt? frågade Absalom. Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!
7 Husai svarade: Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.
8 Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.
9 Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.
10 Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.
11 Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.
12 När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.
13 Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar.
14 Då sa Absalom och Israels män: Husais råd är bättre än Ahitofels. Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.
15 Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.
16 Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!
17 Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.
18 Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.
19 Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.
20 När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.
21 Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.
22 David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.
23 När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.
24 Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.
25 Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.
26 Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.
27 När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.
28-29 De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen.
23-24 När soldaterna hade korsfäst Jesus delade de upp hans kläder i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till manteln visade det sig att den var vävd i ett stycke utan söm. Då sa de: Låt oss spela tärning för att se vem som får den. Därmed uppfylldes det Skriftens ord som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min mantel. Och det var just vad de gjorde.
25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mor och hennes syster, den Maria som var hustru till Kleopas, samt Maria från Magdala.
26 När Jesus såg sin mor stå där bredvid den lärjunge han älskade, sa han till henne: Han ska nu vara din son.
27 Och till lärjungen sa han: Hon är din mor! Och från den stunden tog han hand om henne.
Jesus dör på korset
28 Jesus visste att hans uppdrag nu var avslutat, och för att uppfylla Skriften sa han: Jag är törstig.
29 Man doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopsgren och förde den till hans läppar.
30 När Jesus hade smakat på det ropade han: Det är fullbordat. Därefter böjde han ner huvudet och dog.
31 De judiska ledarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset till nästa dag, som var sabbatsdag (och en mycket speciell sådan, för det var påsk). De bad därför Pilatus att ge order om att männens ben skulle slås sönder så att kropparna kunde tas ner.
32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs tillsammans med Jesus.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna stack ändå ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan vittna om det, eftersom han själv såg det med egna ögon. Hans berättelse är tillförlitlig och sann och honom kan ni tro på.
36-37 Soldaterna gjorde detta för att de ord i Skriften skulle uppfyllas som säger: Inget av hans ben ska slås sönder och de ska se upp till honom som de har genomborrat.
Jesus begravs
38 Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.
39 Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.
40 Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.
41 Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.
42 Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.
129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem.
130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.
131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan.
132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig.
133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda!
134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud.
135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar.
136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem.
137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt.
138 Dina lagar är rätta och pålitliga.
139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem.
140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket.
141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar.
142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på.
143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar.
144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva.
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
12 En kung kan aldrig tolerera det som är orätt, för det är rättvisan som ger honom makt att regera.
13 Kungen är glad när folket lever i sanning och rättfärdighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®