Print Page Options Listen to Reading
Previous Prev Day Next DayNext

The Daily Audio Bible

This reading plan is provided by Brian Hardin from Daily Audio Bible.
Duration: 731 days

Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Version
2 Samuelsboken 18:1-19:10

Joab dödar Absalom

18 David tillsatte nu befälhavare över sina trupper, somliga över tusen, andra över hundra man.

Joab sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Abisai över en tredjedel och gatiten Ittai över en tredjedel. Kungen planerade att personligen leda armén, men hans män protesterade kraftigt.

Du får inte göra det, sa de. För om vi flyr för dem eller hälften av oss faller, så spelar det mindre roll för dem. De är bara ute efter dig. Du är värd mer än tio tusen av oss andra, och det är bättre att du stannar här i staden och leder oss härifrån.

Vi gör väl vad ni tycker blir bäst, svarade kungen och gav med sig. När trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid stadens port.

Kungen vädjade till Joab, Abisai och Ittai: Handskas varsamt med den unge Absalom för min skull! Och alla trupperna uppfattade tydligt kungens uppmaning.

Striden började i Efraims skog,

7-8 och de israelitiska trupperna slogs tillbaka av Davids män. Den hårda striden spreds över ett stort område och den dagen miste tjugo tusen man livet. Det var fler som gick vilse i skogen än de som dog på slagfältet.

Under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män, och när han flydde på sin mula sprang den under de tjocka grenarna på en stor ek, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Men mulan fortsatte, och Absalom blev hängande kvar.

10 En av Davids män fick se det och berättade det för Joab.

11 Vad menar du? Du såg honom hänga där och ändå dödade honom inte? sa Joab förvånad. Om du dödat honom skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte, fortsatte han.

12 Jag skulle inte göra det ens för tusen siklar, svarade mannen. Vi hörde alla kungen säga till dig och Abisai och Ittai: 'Låt den unge Absalom leva för min skull!'

13 Och om jag hade svikit kungen genom att döda hans son skulle du inte ställa upp till mitt försvar när kungen så småningom fick reda på det.

14 Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat, sa Joab. Sedan tog han tre spjut, gick till eken och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde.

15 Tio av hans vapendragare drog sedan sina svärd och dödade Absalom slutgiltigt.

16 Joabs män lät nu trumpeterna ljuda, och man slutade att förfölja Israels armé.

17 Absaloms kropp slängdes i en djup grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.

18 Absalom hade byggt ett monument åt sig själv i Kungens dal. Han tänkte nämligen: Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare. Han kallade det Absaloms monument, och det heter så än i dag.

David sörjer sin son Absalom

19 Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende.

20 Nej, sa Joab till honom. Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång.

21 Sedan sa Joab till en man från Etiopien: Gå och berätta för kungen vad du har sett! Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg.

22 Men Ahimaas sa till Joab: Jag vill också gå!Nej, det behöver du inte, min vän, svarade Joab. Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.

23 Ja, men låt mig få gå ändå, tiggde han.Slutligen sa Joab: Ge dig iväg då! Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern.

24 David satt just då vid stadsporten. När vaktposten gick upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick han se en ensam man komma springande.

25 Han ropade då ner till David, och kungen konstaterade: Om han är ensam, har han goda nyheter med sig.Efter en stund

26 såg vakten en annan man som sprang emot dem, och han ropade ner till de andra: Här kommer ytterligare en. Och kungen svarade: Han har säkert också goda nyheter.

27 Den förste springer som Sadoks son Ahimaas, ropade vakten.Han är en god man, och han kommer med goda nyheter, svarade kungen.

28 Då ropade Ahimaas till kungen: Allt är väl! Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig.

29 Vad hände med den unge Absalom? frågade kungen. Är allt väl med honom? När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände, svarade Ahimaas.

30 Vänta här, sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan.

31 Sedan kom etiopiern fram och sa: Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig.

32 Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom? frågade kungen.Budbäraren svarade: Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!

33 Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!

Joab förebrår David

19 Snart nådde det fram till Joab att kungen grät och sörjde Absalom.

När folket fick höra om hans förtvivlan slutade de att fira segern, och en djup förstämning utbredde sig.

De som deltagit i striden på den segrande sidan smög tillbaka in i staden, precis som om de hade flytt undan striden.

Kungen satt länge med händerna för ansiktet och jämrade sig i sin sorg: O min son Absalom, min son!

Då gick Joab in till kungen och sa till honom: Vi räddade ditt liv i dag, och livet på dina söner, döttrar, fruar och bihustrur, och ändå handlar du på detta sätt och får oss att skämmas, som om vi hade gjort något galet.

Du tycks älska dem som hatar dig och hata dem som älskar dig. Tydligen betyder vi ingenting för dig. Om Absalom hade levat och vi alla hade dött, så hade du varit glad.

Gå nu ut och gratulera dina män, för jag lovar dig att om du inte gör det, så kommer alla att lämna dig, och inte en enda av dem kommer att stanna kvar här över natten. Du kommer att få det värre än du någonsin har haft det i hela ditt liv.

8-10 Kungen gick då ut och satte sig vid stadsporten, och när nyheten spreds genom staden att han var där, gick alla till honom.Under tiden pratade man överallt i hela landet om vad som hänt. Varför ber vi inte kungen komma tillbaka? sa man. Han har ju räddat oss från våra fiender filisteerna. Absalom, som vi gjorde till kung i hans ställe, jagade ut honom ur landet, men nu är han ju död. Låt oss be David återvända och bli vår kung igen!

Johannes 20

Jesus uppstår från de döda

20 Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.

Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.

3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först

och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.

Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,

medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.

Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -

för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!

Jesus visar sig för Maria Magdalena

10 Sedan gick de båda lärjungarna hem.

11 Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in

12 och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas.

13 Varför gråter du? frågade änglarna henne.Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.

14 Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.

15 Varför gråter du? frågade han henne. Vem letar du efter? Hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade därför:Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.

16 Maria, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom.Herre! utropade hon.

17 Rör mig inte, sa han, för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.

18 Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: Jag har sett Herren. Sedan berättade hon vad han hade sagt.

Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar

19 På kvällen samma dag samlades lärjungarna bakom stängda dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er!

20 Så visade han dem sina händer och sin sida. Och deras glädje visste inga gränser när de såg sin Herre igen.

21 Han talade till dem och sa: Som Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.

22 Sedan andades han på dem och sa till dem: Ta emot den helige Ande.

23 Om ni förlåter någons synder så är de förlåtna, men om ni vägrar att förlåta dem så blir de inte förlåtna.

Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna

24 En av lärjungarna, Tomas Tvillingen, hade inte varit med vid detta tillfälle.

25 När de gång på gång berättade för honom: Vi har sett Herren, svarade han: Jag tror det inte förrän jag med egna ögon ser hålen efter spikarna i hans händer. Och jag vill ta på dem med mina fingrar, och med min hand vill jag röra vid såren i hans sida. Annars kan jag inte tro.

26 Åtta dagar senare var lärjungarna samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem och dörrarna var låsta. Men plötsligt stod Jesus mitt ibland dem och sa: Frid vare med er.

27 Sedan vände han sig till Tomas och sa: Här är mina händer. Sätt ditt finger här, och stick din hand i min sida! Tvivla nu inte längre utan tro!

28 Min Herre och min Gud, utbrast Tomas.

29 Sedan sa Jesus till honom: Du tror därför att du sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.

30-31 Jesu lärjungar såg honom göra många andra under, förutom dem som är nertecknade i denna bok. Men dessa är nerskrivna för att ni ska kunna tro att han är Messias, Guds Son, och för att ni ska få evigt liv genom att tro på honom.

Psaltaren 119:153-176

153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!

154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.

155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.

156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!

157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.

158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.

159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!

160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.

161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.

162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.

163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!

164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!

165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.

166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.

167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.

168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.

169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!

170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!

171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.

172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.

173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!

174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.

175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!

176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.

Ordspråksboken 16:14-15

14 Kungens vrede är en dödens bud bärare, men en vis man kan mildra den.

15 Det går väl för den som kungen gillar. Hans välvilja är som ett livgivande vårregn.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®