The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
11-12 Då sände David prästerna Sadok och Ebjatar till styresmännen i Juda: Varför är ni de sista som talar om att låta kungen återvända? Hela Israel är ju inställda på det, och det är bara er man väntar på! Ändå är ni mina egna bröder, min egen stam, mitt eget kött och blod!
13 Och han bad dem säga till Amasa: Du är min släkting, och nu tar jag Gud till vittne på att jag tänker tillsätta dig som befälhavare över min armé, i stället för Joab.
14 David lyckades på detta sätt ena alla i Juda, och de sände honom detta besked: Kom tillbaka till oss och ta med dig alla dem som följt med dig!
15 Kungen vände då tillbaka till Jerusalem. Men när han kom fram till Gilgal vid Jordanfloden fanns ledarna i Juda där för att möta honom vid vadstället.
16 Simei, benjaminiten Geras son från Bahurim, skyndade sig över tillsammans med styresmännen i Juda för att välkomna kung David.
17 Ett tusen män från Benjamins stam gick med honom tillsammans med Siba, Sauls tjänare, och Sibas femton söner och tjugo tjänare.
18 De skyndade sig ner till Jordan och hjälpte kungens familj och trupperna att ta sig över.Simei, Geras son, skyndade sig över Jordan. Han föll ner inför kungen
19 och bad: Ers Majestät, förlåt mig och glöm det hemska som jag gjorde mot dig när du lämnade Jerusalem,
20 för jag vet mycket väl att jag syndade. Det är därför jag kom hit i dag för att som förste man i hela Josefs stam hälsa dig.
21 Abisai frågade då: Ska inte Simei dö för att han förbannade Herrens utvalde kung?
22 Vad har jag längre gemensamt med dig och din bror Joab? I dag har ni vänt er emot mig! svarade David Abisai. I dag ska ingen dödas, i dag ska vi glädjas över att jag än en gång är Israels kung!
23 Sedan vände han sig till Simei och lovade: Du ska inte dödas.
24-25 Mefiboset, Sauls sonson, hade också kommit från Jerusalem för att möta kungen. Han hade inte tvättat fötterna, klippt skägget eller bytt kläder sedan den dag kungen lämnade Jerusalem.Varför kom du inte med mig, Mefiboset? frågade kungen honom.
26 Mefiboset svarade: Min herre och kung, min tjänare Siba lurade mig. Jag sa till honom: 'Sadla min åsna så att jag kan följa med kungen
27 Men Siba har förrått mig genom att säga att jag vägrade komma. Men jag vet att du brukar höra Gud tala, så gör vad du finner bäst!
28 Jag och alla mina släktingar hade ju bara döden att vänta oss av dig, men i stället hedrade du mig genom att jag fick äta vid ditt eget bord, så varför skulle jag klaga?
29 David svarade: Det räcker så! Du och Siba får dela landet lika mellan er.
30 Låt honom ta alltsammans, sa Mefiboset. Jag är nöjd med att du är tillbaka helskinnad!
31-32 Barsillai, som hade försett kungen och hans armé med proviant under vistelsen i Mahanaim, kom från Rogelim för att gå med kungen över floden. Han var nu åttio år gammal och en mycket rik man.
33 Kom nu med mig och bo i Jerusalem, sa kungen till Barsillai. Jag kan ta hand om dig där.
34 Nej, svarade han. Jag är alltför gammal för det.
35 Jag är nu åttio år, och livet är inte spännande längre. Mat och vin smakar mig inte längre, jag börjar höra dåligt och nöjen har jag inte någon glädje av. Jag skulle bara vara till besvär för min herre kungen.
36 Att bara få gå över floden med dig är allt jag önskar.
37 Låt mig sedan få återvända hem för att dö i min egen stad, där min far och mor är begravda. Men här är din tjänare Kimham, låt honom gå med dig, och ge honom det du tycker är bäst.
38 Bra, svarade kungen. Kimham ska gå med mig, och jag ska göra allt det för honom, som jag skulle ha gjort för dig.
39 Allt folket gick då över Jordan tillsammans med kungen. Och efter det att kungen kysst och välsignat Barsillai återvände denne hem,
40 men kungen gick sedan till Gilgal och Kimham följde honom. Alla soldater i Juda och många från Israel var också där vid vadstället för att hälsa honom välkommen.
41 Men Israels män klagade hos kungen, eftersom bara männen från Juda hade fått hjälpa honom och hans familj över Jordan.
42 Varför klagar ni? svarade Juda män. Kungen är av vår egen stam. Det där behöver ni väl inte bli arga för! Vi har inte bett om något för egen del, och han har inte ens behövt dela med sig av sina förråd till oss.
43 Men vi är tio stammar i Israel, svarade de andra, så vi har större rätt till kungen än ni. Varför behandlar ni oss så här? Var det inte vi som först började tala om att hämta honom tillbaka, för att han skulle bli vår kung igen!Så fortsatte diskussionen fram och tillbaka, och männen från Juda var särskilt hårda i sitt tal.
Seba gör uppror mot David
20 Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!
2 Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.
3 När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död.
4 Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då.
5 Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig.
6 Då sa David till Abisai: Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom.
7 Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt.
8-10 Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. Jag är glad att få träffa dig, min bror, sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba.
11 En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab.
12 Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom.
13 När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba.
Jesus visar sig för lärjungarna när de fiskar
21 Senare visade sig Jesus för lärjungarna igen vid Galileiska sjön, och så här gick det till:
2 En grupp bestående av Petrus, Tomas Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Jakob och Johannes samt två andra lärjungar var där tillsammans.
3 Då sa Petrus: Jag tänker gå och fiska.Vi följer också med, sa de andra. Så steg de i båten och for ut på sjön, men de fick inget på hela natten.
4 I gryningen stod en man på stranden, men de såg inte vem det var.
5 Då ropade han till dem: Hur har det gått för er, har ni fått någon fisk? Nej, svarade de.
6 Sedan sa han: Kasta ut nätet på höger sida om båten, så kommer ni att få massor av fisk. De följde hans råd, och fick så mycket fisk att de knappt orkade dra in nätet!
7 Den lärjunge som Jesus älskade sa då till Petrus: Det är Herren. Då tog Petrus på sig sin skjorta för han var bar på överkroppen och hoppade i vattnet och simmade i land.
8 Resten av lärjungarna följde efter med båten och drog in det överfyllda nätet till stranden, en sträcka på ungefär hundra meter.
9 När de kom i land såg de att det brann en eld där och att några fiskar höll på att stekas över den. Där fanns också bröd.
10 Kom hit med några av fiskarna som ni just har fått, sa Jesus.
11 Då gick Petrus ut och drog i land nätet. Det var 153 stora fiskar i nätet, och trots det så hade det inte gått sönder.
12 Kom hit och ät, sa Jesus. Ingen av lärjungarna vågade fråga vem han var, men alla förstod att det var Herren.
13 Därefter gick Jesus fram till dem och gav dem av brödet och fisken.
14 Det var tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna sedan han uppstått från de döda.
Jesus samtalar med Petrus
15 När de hade ätit sa Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra här? Ja, svarade Petrus, du vet att jag är din vän.Föd då mina lamm, sa Jesus till honom.
16 Jesus upprepade frågan: Simon, Johannes son, älskar du mig verkligen? Ja, Herre, sa Petrus, du vet att jag är din vän.Ta då hand om mina får, sa Jesus.
17 Än en gång frågade Jesus honom: Simon, Johannes son, är du verkligen min vän? Petrus blev ledsen över att Jesus ställde frågan en tredje gång, men han svarade: Herre, du känner mig och du vet att jag är din vän.Jesus sa: Föd då mina lamm.
18 Men jag har mer att säga dig. När du var ung kunde du göra som du ville, och du hade dina egna planer. Men när du blir gammal ska du sträcka ut händerna, och andra ska leda dig för att föra dig dit du inte vill.
19 Jesus sa detta för att låta Petrus veta med vilket slags död han skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: Följ mig.
20 Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som hade lutat sig fram vid deras sista kvällsmåltid för att fråga Jesus: Herre, vem av oss kommer att förråda dig?
21 Petrus frågade Jesus: Vad kommer att hända med honom? Hur kommer han att dö?
22 Jesus svarade: Om jag vill att han ska leva tills jag kommer tillbaka, vad har du med det att göra? Följ du mig.
23 Så spreds ryktet att den lärjungen inte skulle dö. Men det var inte alls vad Jesus sa. Han sa bara: Om jag vill att han ska leva tills jag kommer, vad har du med det att göra?
24 Jag är den lärjungen! Jag såg dessa händelser och har skrivit ner dem här och alla vet att det är sant. Och jag tror att om alla övriga händelser i Jesu liv skulle skrivas ner, så skulle världen knappast rymma alla de böcker man då fick lov att skriva!
Omgiven av lögnare
120 I mina svårigheter ropade jag till Gud om hjälp, och han hjälpte mig!
2 Herre, befria mig från alla lögnare och bedragare!
3 Ni lögnare, hur tror ni att ni ska kunna undgå Guds straff?
4 Nej, han ska straffa er med skarpa pilar och bränna er med glödande kol.
5-6 Att bo bland er är värre än att bo bland Meseks och Kedars folk. Alltför länge har jag bott bland folk som hatar fred.
7 Jag, däremot älskar freden, men så fort jag talar om den börjar ni strida.
16 Vishet är mycket bättre än guld, och gott omdöme mycket bättre än silver!
17 De gudfruktigas väg leder bort från det onda. Den som följer den vägen kan vara trygg.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®