The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
24 Till de trettio hörde: Asael, Joabs bror, Elhanan, Dodos son från Betlehem, 25 haroditen Samma, haroditen Elika, 26 peletiten Heles, tekoaiten Ira, Ickes son, 27 anatotiten Abieser, husatiten Mebunnaj, 28 ahoaiten Salmon, netofatiten Maharaj, 29 netofatiten Heleb, Baanas son, Ittaj, Ribajs son, från Gibea i benjaminiternas stam, 30 Benaja, en pirgatonit, Hiddaj från Gaas dalar, 31 arabatiten Abi-Albon, barhumiten Asmavet, 32 saalboniten Eljahba, Bene-Jasen, Jonatan, 33 harariten Samma, arariten Ahiam, Sarars son, 34 Elifelet, son till Ahasbaj, maakatitens son, giloniten Eliam, Ahitofels son, 35 Hesro från Karmel, arabiten Paaraj, 36 Jigal, Natans son, från Soba, gaditen Bani, 37 ammoniten Selek, beerotiten Naharaj, vapenbärare åt Joab, Serujas son, 38 jeteriten Ira, jeteriten Gareb, 39 hetiten Uria.
Tillsammans utgjorde de trettiosju.
Davids folkräkning
24 Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han uppeggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här, som var med honom: "Far igenom alla Israels stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket, så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren, din Gud, föröka detta folk hundrafalt mer än vad det är, och må min herre konungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre konungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal och åt Jaeser till. 6 Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodsis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och så vek de av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 Sedan de hade farit genom hela landet, kom de efter nio månader och tjugo dagar hem till Jerusalem. 9 Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 Men Davids samvete slog honom sedan han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt." 11 När David steg upp på morgonen, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig." 13 Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Skall hungersnöd komma i ditt land i sju[a] år? Eller skall du i tre månader fly för dina fiender medan de förföljer dig? Eller skall pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig." 14 David svarade Gad. "Jag är i stor vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla."
15 Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Drag tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats." 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad. 20 När Arauna såg upp och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre konungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren, så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre konungen må ta till sitt offer vad han önskar. Se, här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till konungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren, din Gud, vara dig nådig." 24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver. 25 Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Petrus botar en lam man
3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. 2 Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.[a] 3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" 7 Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. 8 Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
Petrus vittnar om Livets furste
11 Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? 13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. 14 Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. 15 Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.
17 Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. 18 Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. 22 Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. [b] 23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. [c] 24 Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma[d] skall alla folk på jorden välsignas.[e] 26 För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."
Psalm 123
Med blicken på Guds nåd
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till dig,
du som bor i himlen.
2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand,
som en tjänarinnas ögon på sin frus hand,
så ser våra ögon upp till Herren, vår Gud,
till dess att han ger oss sin nåd.
3 Var oss nådig, Herre, var oss nådig.
ty vi har fått utstå mycket förakt.
4 Vi har fått utstå de säkras hån
och de högmodigas förakt.
21 Den som har ett vist hjärta kallas förståndig
och ljuvligt tal främjar lärdomen.
22 Den som äger insikt har en källa till liv,
att fostra dårar är dårskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig
och främjar lärdomen på hans läppar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln