The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
24 (A) Till de trettio hörde:
Asael, Joabs bror,
Elhanan, Dodos son från Betlehem,
25 haroditen Shamma,
haroditen Elika,
26 (B) peletiten Heles,
tekoaiten Ira, Ickeshs son,
27 anatotiten Abieser,
hushatiten Mebunnaj,
28 (C) ahoaiten Salmon,
netofatiten Maharaj,
29 netofatiten Heleb, Baanas son,
Ittaj, Ribajs son, från Gibea
i benjaminiternas stam,
30 (D) Benaja, en pirgatonit,
Hiddaj från Gaashs dalar,
31 arabatiten Abi-Albon,
barhumiten Asmavet,
32 shaalboniten Eljahba,
söner till Jashen,
Jonatan,
33 harariten Shamma,
arariten Ahiam, Sarars son,
34 (E) Elifelet, son till Ahasbaj,
maakatitens son,
giloniten Eliam, Ahitofels son,
35 Hesro från Karmel,
arabiten Paaraj,
36 Jigal, Natans son, från Soba,
gaditen Bani,
37 ammoniten Selek,
beerotiten Naharaj,
väpnare åt Joab, Serujas son,
38 jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
39 (F) hetiten Uria.
Tillsammans var de trettiosju.[a]
Davids folkräkning
24 (G) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” 2 (H) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[b] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[c] så att jag får veta hur många de är.” 3 Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 (I) De gick[d] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 (J) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[e]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 (K) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 (L) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11 (M) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[f] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (N) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[g] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (O) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (P) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (Q) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[h] tröskplats.”[i] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”
24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[j]. 25 (R) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Petrus botar en förlamad man
3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen.[a] 2 (A) Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten[b] för att tigga av dem som gick in i templet. 3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
4 Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" 7 Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. 8 Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, 10 och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom.
Petrus vittnar om Livets furste
11 (B) Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall[c]. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
13 (C) Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. 14 (D) Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! 15 (E) Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. 16 (F) Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.
17 (G) Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. 18 (H) Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 (I) Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 21 (J) Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
22 (K) Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.[d] 23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.
24 Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 (L) Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma[e] ska alla folk på jorden bli välsignade.[f] 26 (M) Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."
Med blicken på Guds nåd
123 En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig,
du som tronar i himlen.
2 Som tjänarnas ögon
ser till sin herres hand,
som tjänarinnans ögon
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon
till Herren vår Gud
till dess han förbarmar sig
över oss.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation