The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
24-39 Asael, Joabs bror, var också bland De trettio. De andra var:Elhanan, Dodos son från Betlehem,Samma från Harod,Elika från Harod,Heles från Pelet,Ira, Ickes son från Tekoa,Abieser från Anatot,Mebunnai från Husat,Salmon från Ahoa,Maherai från Netofa,Heleb, Baanas son från Netofa,Ittai, Ribais son av Benjamins stam från Gibea,Benaja från Pirgaton,Hiddai från Gaas dalar,Abi-Albon från Arabat,Asmavet från Barhum,Eljaba från Saal-Bon,Jasens söner,Jonatan,Samma från Harar,Ahiam, Sarars son från Harar,Elifelet, Ahasbais son från Maaka,Eliam, Ahitofels son från Gilo,Hesro från Karmel,Paarai från Arabat,Jigeal, Natans son från Soba,Mibhar, Hagris son,Selek från Ammon,Naharai, Joabs vapendragare från Beeron,Ira från Jattir,Gareb från Jattir,hetiten Uria,allt som allt trettiosju stycken.
David företar en folkräkning
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.
2 Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.
3 Men Joab svarade: Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?
4 Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.
5 De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.
6 Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.
7 Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.
8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.
9 Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!
11 Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:
12 Säg till David att han får välja mellan tre saker.
13 Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.
14 Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.
15 Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.
16 Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.
17 När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!
18 Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.
19 Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.
20 När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:
21 Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.
22 Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.
23 Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!
24 Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.
25 Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.
Petrus och Johannes botar en lam man
3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.
2 När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.
3 När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.
4 De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!
5 Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.
6 Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!
7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.
9 När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,
10 blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.
11 Han höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla skyndade sig till Salomos pelargång och trängdes där för att få se honom, och man förundrade sig över det som hänt.
Petrus predikar i templet
12 Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?
13 Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.
14 Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.
15 Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!
16 Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.
17 Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.
18 Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.
19 Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och
20 låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.
21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.
23 Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'
24 Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.
25 Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.
26 Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
21 Den vise är välkänd för sin kunskap, och han delar med sig av den till andra.
22 Visheten är livets källa för de kloka, men att försöka undervisa en dåre är bortkastad tid.
23 Från en vis man kommer väl valda och övertygande ord som folk lätt kan förstå.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®