The Daily Audio Bible

Tempelbygget förbereds

5 När Hiram, kungen i Tyrus, hade fått höra att Salomo hade blivit smord till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo. Hiram hade alltid varit Davids vän. ² Och Salomo sände bud till Hiram och lät säga: ³ "Du vet själv att min fader David inte kunde bygga ett hus åt Herrens, sin Guds, namn på grund av de krig han måste föra på alla sidor, till dess att Herren lagt hans fiender under hans fötter. ⁴ Men nu har Herren, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor. Ingen motståndare finns, och ingen olycka nalkas. ⁵ Se, jag tänker bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn, så som Herren talade till min fader David när han sade: Din son som jag skall sätta på din tron efter dig, han skall bygga huset åt mitt namn. ⁶ Ge nu order om att man hugger cedrar på Libanon åt mig. Mina tjänare skall arbeta tillsammans med dina, och jag skall betala dig för dina tjänares arbete, allt vad du begär. Du vet ju att det inte finns någon hos oss som kan hugga virke som sidonierna."

⁷ När Hiram hörde Salomos ord, blev han mycket glad, och han sade: "Välsignad vare Herren i dag, han som har givit David en vis son som kan regera över detta stora folk!" ⁸ Hiram sände bud till Salomo och lät säga: "Jag har hört det budskap du har sänt till mig. Jag skall göra allt vad du önskar i fråga om cederträ och cypressträ. ⁹ Mina tjänare skall föra virket från Libanon ner till havet. Jag skall låta dem lägga virket i flottar på havet och föra det till det ställe som du anvisar mig och lossa det där. Men du får själv hämta det. Du i din tur skall göra vad jag önskar och förse mitt hus med livsmedel."

¹⁰ Hiram gav Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han önskade. ¹¹ Och Salomo gav Hiram 20 000 korer vete till mat för hans hushåll och tjugo korer olja av stötta oliver. Detta gav Salomo åt Hiram varje år. ¹² Herren gav Salomo visdom, så som han hade lovat honom. Fred rådde mellan Hiram och Salomo, och de slöt förbund med varandra.

¹³ Kung Salomo kallade samman en arbetsstyrka ur hela Israel, och den utgjorde 30 000 man. ¹⁴ Han sände dem till Libanon, 10 000 för varje månad i skift, så att de var en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram hade uppsikt över de allmänna arbetena. ¹⁵ Salomo hade 70 000 man som bar bördor och 80 000 som högg sten i bergen. ¹⁶ Därtill kom de 3 300 högre arbetsledare som var anställda av Salomo för arbetet. Dessa hade befälet över folket som utförde arbetet. ¹⁷ På kungens befallning bröt man stora och dyrbara stenar, för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten. ¹⁸ Salomos byggnadsarbetare, Hirams byggnadsarbetare och männen från Gebal högg och ställde i ordning trävirke och stenar till huset.

Tempelbyggnaden

6 I det fyrahundraåttionde året^[a] efter det att Israels barn hade dragit ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv som är den andra månaden, började han bygga huset åt Herren. ² Huset som kung Salomo byggde åt Herren var sextio alnar långt, tjugo alnar brett och trettio alnar högt. ³ Förhuset framför tempelsalen var tjugo alnar långt framför husets kortsida och tio alnar brett, där det låg framför huset. ⁴ Han gjorde fönster på huset, slutna fönster med bjälkramar. ⁵ Runt huset uppförde han en ytterbyggnad, som gick runt om husets väggar, både utmed tempelsalen och utmed koret, och i den gjorde han sidokamrar runt om. ⁶ Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar och den tredje sju alnar bred. Han hade nämligen gjort avsatser utvändigt på huset, runt omkring, för att inte behöva göra bjälkhål i husets väggar.

⁷ När huset uppfördes, byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.

⁸ Dörren till den mellersta sidokammaren fanns på husets högra sida, och via en vindeltrappa kom man upp till den mellersta våningen och från den mellersta våningen upp till den tredje. ⁹ Så byggde han huset och gjorde det färdigt. Och han täckte det med bjälkar och cederplankor i rader. ¹⁰ I ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna fem alnar höga. Den var fäst vid huset med cederbjälkar.

¹¹ Och Herrens ord kom till Salomo. Han sade: ¹² "Med detta hus som du bygger skall så ske: Om du vandrar efter mina stadgar och följer mina föreskrifter och håller fast vid alla mina bud och gör efter dem, skall jag på dig uppfylla mitt ord som jag talade till din fader David: ¹³ Jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall inte överge mitt folk Israel."

¹⁴ Så byggde Salomo huset och gjorde det färdigt. ¹⁵ Han täckte husets väggar invändigt med brädor av cederträ. Från golvet ända upp till takbjälkarna klädde han det med trä invändigt. Husets golv klädde han med brädor av cypressträ. ¹⁶ Han täckte de tjugo alnarna i det innersta av huset, från golvet ända upp till bjälkarna, med brädor av cederträ. Så inredde han rummet därinne till ett kor: det allra heligaste. ¹⁷ Fyrtio alnar mätte den del av huset som utgjorde tempelsalen framför det. ¹⁸ Inuti var huset av cederträ med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband. Allt var av cederträ, ingen sten syntes.

¹⁹ I det inre av huset inredde han ett kor där han skulle ställa Herrens förbundsark. ²⁰ Framför koret, som var tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tjugo alnar högt och som han överdrog med fint guld, satte han ett altare, klätt med cederträ. ²¹ Och det inre av huset överdrog Salomo med fint guld. Med kedjor av guld stängde han för koret, och även detta överdrog han med guld. ²² Alltså överdrog han hela huset med guld, helt och hållet. Han överdrog också med guld hela det altare som hörde till koret.

²³ Till koret gjorde han två keruber av olivträ. De var tio alnar höga. ²⁴ Den ena kerubens vinge mätte fem alnar, och kerubens andra vinge var också fem alnar. Det var alltså tio alnar från den ena vingspetsen till den andra. ²⁵ Den andra keruben var också tio alnar. Båda keruberna hade samma mått och samma form: ²⁶ Den ena keruben var tio alnar hög och så var även den andra keruben. ²⁷ Och han ställde keruberna mitt i det inre av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, så att den enes vinge rörde vid den ena väggen, och den andra kerubens vinge rörde vid den andra väggen. Mitt i huset rörde deras båda andra vingar vid varandra. ²⁸ Salomo överdrog keruberna med guld.

²⁹ Och alla husets väggar runt om prydde han med utskurna bilder i form av keruber, palmer och blomsterband. Så gjorde han både i det inre rummet och i det yttre. ³⁰ Husets golv, både i det inre rummet och i det yttre, överdrog han med guld.

³¹ För ingången till koret gjorde han dörrar av olivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant. ³² De båda dörrarna av olivträ prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband och överdrog dem med guld. Han spred ut guldet över keruberna och palmerna. ³³ Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter av olivträ, i fyrkant. ³⁴ De båda dörrarna var av cypressträ. Varje dörr bestod av två dörrhalvor som kunde vridas. ³⁵ Han prydde dem med utsirningar: keruber, palmer och blomsterband och överdrog dem med guld, som spreds ut jämnt över utskärningarna. ³⁶ Han byggde även den inre förgårdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.

³⁷ Det fjärde året, i månaden Siv, blev grunden till Herrens hus lagd. ³⁸ I det elfte året,^[b] i månaden Bul, som är den åttonde månaden, var huset färdigt till alla delar, alldeles som det skulle vara. Salomo byggde alltså på huset i sju år.

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ² Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig.

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, ³ och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. ^{[a] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. ⁵ Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras, och man skall göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ^{[b] 7} Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats ^{[c] 8} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

Josef

⁹ Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom ynnest och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.^{[d] 11} Men hela Egypten och Kanaan drabbades av hungersnöd och mycket lidande, och våra stamfäder hade inget att äta. ¹² När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ¹³ Andra gången de var där gav Josef sig till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ¹⁴ Josef skickade då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ¹⁵ Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ¹⁶ De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en viss summa pengar av Hamors barn i Sikem.

¹⁷ När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, ökade folkets antal och de blev allt fler i Egypten, ¹⁸ ända tills en annan kung framträdde i landet, en som inte kände till Josef. ¹⁹ Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda, för att de inte skulle överleva.

Mose

²⁰ Vid den tiden föddes Mose, och han var ett mycket vackert barn.^[e] Under tre månader sköttes han i sin fars familj,^{[f] 21} och då han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Och Mose blev undervisad i egyptiernas hela visdom, och han var mäktig i ord och gärningar. ²³ När han hade fyllt fyrtio år, steg den tanken upp i hans hjärta att han skulle besöka sina bröder, Israels barn. ²⁴ Han fick då se hur en av dem blev illa behandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. ²⁵ Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. ²⁶ Nästa dag kom han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder. Varför gör ni varandra illa? ²⁷ Men den som hade handlat orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ²⁸ Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? ²⁹ Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land, där han fick två söner.

Psalm 127

På Herrens välsignelse beror allt

¹ En vallfartssång av Salomo.