The Daily Audio Bible

Tempelbygget förbereds

5 ^(A) När kung Hiram^[a] i Tyrus fick höra att Salomo blivit smord till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo. Hiram hade alltid varit Davids vän. ² Och Salomo sände bud till Hiram och lät säga: ³ ”Du vet själv att min far David inte kunde bygga ett hus åt Herren sin Guds namn på grund av de krig han tvingades utkämpa på alla sidor tills Herren hade lagt hans fiender under hans fötter. ⁴ Men nu har Herren min Gud låtit mig få ro på alla sidor. Ingen motståndare finns, och ingen olycka nalkas. ^5 (B) Nu tänker jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn, så som Herren talade till min far David när han sade: Din son som jag ska sätta på din tron efter dig, han ska bygga huset åt mitt namn. ⁶ Befall nu att man hugger cedrar på Libanon åt mig. Mina tjänare ska arbeta tillsammans med dina, och jag ska betala dig allt du begär för dina tjänares arbete. Du vet ju att det inte finns någon hos oss som kan hugga virke som sidonierna.”

^7 (C) När Hiram hörde Salomos ord blev han mycket glad, och han sade: ”Välsignad är Herren i dag, som har gett David en vis son att regera över detta stora folk!” ⁸ Hiram sände bud till Salomo och lät säga: ”Jag har hört budskapet du sände till mig. Jag ska göra allt du önskar i fråga om cederträ^[b] och cypressträ. ⁹ Mina tjänare ska föra virket från Libanon ner till havet. Jag ska låta dem lägga virket i flottar på havet och föra det till det ställe du anvisar mig och lossa det där. Men du får själv hämta det. Du i din tur ska göra vad jag önskar och förse mitt hus med livsmedel.” ¹⁰ Hiram gav Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han önskade. ¹¹ Och Salomo gav Hiram 20 000 korer vete^[c] till mat för hans hushåll och tjugo korer olja^[d] av stötta oliver. Detta gav Salomo till Hiram varje år. ^12 (D) Herren gav Salomo vishet som han hade lovat honom. Det rådde fred mellan Hiram och Salomo, och de slöt förbund med varandra.

¹³ Kung Salomo kallade samman en arbetsstyrka ur hela Israel, och den utgjorde 30 000 man. ^14 (E) Han sände dem till Libanon, 10 000 för varje månad i skift, så att de var en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram hade uppsikt över de allmänna arbetena. ^15 (F) Salomo hade 70 000 man som bar bördor och 80 000 som högg sten i bergen. ¹⁶ Därtill kom de 3 300 högre arbetsledare som var anställda av Salomo för arbetet och ledde folket som utförde arbetet. ¹⁷ På kungens befallning bröt man stora och dyrbara stenar för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten. ^18 (G) Salomos byggnadsarbetare, Hirams byggnadsarbetare och folket från Gebal högg och beredde trävirke och stenar till huset.

Tempelbyggnaden

6 ^(H) I det fyrahundraåttionde året efter det att Israels barn drog ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv som är den andra månaden,^[e] började han bygga Herrens hus. ² Huset som kung Salomo byggde åt Herren var sextio alnar långt, tjugo alnar brett och trettio alnar^[f] högt. ³ Förhuset framför tempelsalen var tjugo alnar långt framför husets kortsida och tio alnar brett där det låg framför huset. ⁴ Han gjorde fönster på huset, slutna fönster med bjälkramar. ⁵ Runt huset uppförde han en ytterbyggnad som gick runt om husets väggar, både längs tempelsalen och längs koret, och i den gjorde han sidokamrar runt om. ⁶ Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar och den tredje sju alnar^[g] bred. Han hade nämligen gjort avsatser utvändigt på huset, runt omkring, för att inte behöva göra bjälkhål i husets väggar.

^7 (I) När huset uppfördes byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.

⁸ Dörren till den mellersta sidokammaren fanns på husets högra sida, och via en spiraltrappa kom man upp till den mellersta våningen och från den mellersta våningen upp till den tredje. ⁹ Så byggde han huset och gjorde det färdigt, och han täckte det med bjälkar och cederplankor i rader. ¹⁰ I ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna fem alnar höga. Den var fäst vid huset med cederbjälkar.

¹¹ Och Herrens ord kom till Salomo. Han sade: ^12 (J) ”Med huset som du bygger ska detta ske: Om du vandrar efter mina stadgar och följer mina föreskrifter och håller fast vid alla mina bud och lever efter dem, ska jag med dig uppfylla mitt ord som jag talade till din far David: ^13 (K) Jag ska bo mitt ibland Israels barn och inte överge mitt folk Israel.”

¹⁴ Så byggde Salomo huset och gjorde det färdigt. ¹⁵ Han täckte husets väggar invändigt med cederbrädor. Från golvet ända upp till takbjälkarna klädde han det invändigt med trä. Husets golv klädde han med brädor av cypress. ¹⁶ Han täckte de tjugo alnarna i det innersta av huset, från golvet ända upp till bjälkarna, med cederbrädor. Så inredde han rummet därinne till ett kor: det allra heligaste. ¹⁷ Fyrtio alnar mätte den del av huset som utgjorde tempelsalen framför det. ¹⁸ Inuti var huset av cederträ med sniderier i form av gurkfrukter och blomsterband. Allt var av cederträ, ingen sten syntes.

¹⁹ I det inre av huset inredde han ett kor där han skulle ställa Herrens förbundsark. ²⁰ Koret var tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tjugo alnar högt^[h]. Han täckte det med fint guld och satte framför det ett altare, klätt med cederträ. ²¹ Och husets insida täckte Salomo med fint guld. Med kedjor av guld stängde han för koret, och även detta täckte han med guld. ²² Alltså täckte han hela huset med guld, helt och hållet. Han täckte också med guld hela det altare som hörde till koret.

^23 (L) Till koret gjorde han två keruber^[i] av olivträ. De var tio alnar höga. ²⁴ Kerubens ena vinge mätte fem alnar, och kerubens andra vinge var också fem alnar. Det var alltså tio alnar^[j] från ena vingspetsen till den andra. ²⁵ Den andra keruben var också tio alnar. Båda keruberna hade samma mått och samma form, ²⁶ den ena keruben var tio alnar hög och så var även den andra keruben. ²⁷ Och han ställde keruberna i mitten av det inre rummet, och keruberna bredde ut sina vingar så att den enes vinge rörde vid den ena väggen och den andra kerubens vinge rörde vid den andra väggen. Mitt i huset rörde deras båda andra vingar vid varandra. ²⁸ Salomo täckte keruberna med guld.

²⁹ Och alla husets väggar runtom prydde han med snidade bilder i form av keruber, palmer och blomsterband. Så gjorde han både i det inre rummet och i det yttre. ³⁰ Husets golv, både i det inre rummet och i det yttre, täckte han med guld.

³¹ För ingången till koret gjorde han dörrar av olivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant. ³² De båda dörrarna av olivträ prydde han med sniderier i form av keruber, palmer och blomsterband och täckte dem med guld. Han spred ut guldet över keruberna och palmerna.

³³ Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter av olivträ, i fyrkant. ³⁴ De båda dörrarna var av cypressträ. Varje dörr bestod av två vridbara dörrhalvor. ³⁵ Han prydde dem med sniderier: keruber, palmer och blomsterband och täckte dem med guld, som spreds ut jämnt över utskärningarna. ³⁶ Han byggde även den inre förgårdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.

³⁷ Det fjärde året, i månaden Siv, blev grunden till Herrens hus lagd. ³⁸ I det elfte året, i månaden Bul som är den åttonde månaden, stod huset klart till alla delar, just så som det skulle vara. Salomo byggde alltså på huset i sju år^[k].

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ^2 (A) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. ³ Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[a] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

^5 (B) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ⁷ Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.^{[b] 8 (C)} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

Josef

^9 (D) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ^10 (E) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus^[c].

^11 (F) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. ^12 (G) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ^13 (H) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ^14 (I) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ^15 (J) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ^16 (K) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt^[d] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.

^17 (L) När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, ^18 (M) ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. ^19 (N) Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

Mose

^20 (O) Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, ^21 (P) och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.

^23 (Q) När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. ²⁴ Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. ²⁵ Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. ²⁶ Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? ²⁷ Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ^28 (R) Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? ^29 (S) Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.

Allt beror på Herrens välsignelse

127 ^[a]En pilgrimssång av Salomo.