The Daily Audio Bible

²⁰ När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.

Shemajas budskap

^21 (A) När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. ²² Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade: ²³ ”Säg till Rehabeam, Salomos son, kung av Juda, och till hela Juda hus och Benjamin och resten av folket: ²⁴ Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig.” De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.

Jerobeams kalvar i Betel och Dan

^25 (B) Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel^[a]. ²⁶ Jerobeam tänkte inom sig: ”Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus.

²⁷ För om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”

^28 (C) Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar^[b] av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” ^29 (D) Han ställde upp den ena i Betel^[c] och den andra i Dan^[d]. ^30 (E) Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. ^31 (F) Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter^[e].

^32 (G) Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden^[f], lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. ³³ Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Gudsmannen från Juda

13 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. ^2 (H) På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: ”Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia^[g]. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben^[h] på dig.” ³ På samma gång angav han ett tecken genom att säga: ”Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut.”

⁴ När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: ”Grip honom!” Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. ⁵ Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

^6 (I) Då sade kungen till gudsmannen: ”Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen.” Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

⁷ Då sade kungen till gudsmannen: ”Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva.” ^8 (J) Men gudsmannen svarade kungen: ”Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta^[i] eller dricka, ⁹ för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit.” ¹⁰ Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

Den gamle profeten i Betel

¹¹ I Betel bodde en gammal profet. Hans söner^[j] kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, ¹² frågade han dem: ”Vilken väg gick han?” Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. ¹³ Då sade han till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.”

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den ¹⁴ och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: ”Är du den gudsman som kommit från Juda?” ”Ja”, svarade han. ¹⁵ Då sade han till honom: ”Kom med mig hem och ät med mig.” ¹⁶ Men han svarade: ”Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, ¹⁷ för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit.” ¹⁸ Han sade till honom: ”Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka.” Men han ljög för honom. ¹⁹ Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

²⁰ Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. ²¹ Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: ”Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, ²² utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav.”

²³ Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. ^24 (K) Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. ²⁵ När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

²⁶ När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: ”Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom.” ²⁷ Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. ²⁸ Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. ²⁹ Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. ^30 (L) Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: ”Ack ve, min broder!” ³¹ Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: ”När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. ^32 (M) Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer.”

^33 (N) Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. ³⁴ På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.

^26 (A) När han kom till Jerusalem^[a] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ^30 (B) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

^31 (C) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.

Petrus i Lydda och Joppe

³² Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. ³³ Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. ^34 (D) Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. ³⁵ Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.

³⁶ I Joppe^[b] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. ³⁷ Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. ³⁸ Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"

³⁹ Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor^[c] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.

^40 (E) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. ⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. ⁴² Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. ⁴³ Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare^[d].

Davids löfte och Herrens löfte

132 ^[a]En pilgrimssång.