The Daily Audio Bible

^32-33 Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Kung Hasael i Aram intog flera områden öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Basan.

³⁴ Allt annat som Jehu gjorde finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

³⁵ När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joahas blev hans efterträdare.

³⁶ Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.

Atalja regerar i Juda

11 När Atalja, Ahasjas mor, fick höra att hennes son var död, bestämde hon sig för att döda alla hans barn i avsikt att ta över tronen.

^2-3 Men Joseba, Jorams dotter och Ahasjas syster, lyckades rädda den lille Joas. Hon smög sig undan med honom från de övriga kungabarnen, och gömde honom och hans sköterska i ett förrådsrum i templet. Där bodde de i sex år medan Atalja regerade som drottning.

Den lille Joas blir kung

⁴ Under sjunde året av hennes regering sammankallade prästen Jojada de fem officerarna för slottsvakten och för drottningens livvakt. Han mötte dem i templet och fick dem att under ed avlägga tystnadsplikt. Sedan visade han dem kungens son.

⁵ Han gav dem följande instruktioner: Av de tre kompanier som är i tjänst på sabbaten har ett som uppgift att bevaka palatset,

^6-8 ett annat att bevaka Surporten och det tredje porten bakom vakten. De övriga två kompanierna, som i vanliga fall är lediga, ska bevaka templet och kungen. Ni ska gruppera er runt kungen med vapen i hand och döda dem som försöker bryta sig igenom bevakningskedjan. Ni ska stanna hos kungen hela tiden!

⁹ Officerarna följde genast Jojadas instruktioner. De tog med sig till Jojada de män som redan var i tjänst och de män som skulle börja vakthållningen på sabbaten.

¹⁰ Han försåg dem med spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i tempelförrådet.

¹¹ Vakterna ställde sig på sina poster framför helgedomen och altaret och runt hela templet.

¹² Sedan förde Jojada fram den unge prinsen, satte kronan på hans huvud, gav honom en avskrift av de tio budorden och smorde honom till kung, och alla applåderade och ropade: Länge leve kungen!

^13-14 När drottning Atalja hörde jublet, rusade hon bort till templet och fick se den nye kungen stå bredvid en av de stora pelarna, på den plats där kungarna brukade stå vid kröningar. Han stod där omgiven av hennes egen livvakt och en mängd trumpetare. Alla jublade och trumpeterna smattrade.Förräderi! Förräderi! skrek hon och började slita sönder sina kläder.

¹⁵ Släng ut henne härifrån, ropade Jojada till officerarna. Döda henne inte här i templet! Men döda den som försöker hjälpa henne!

¹⁶ Då drog de ut henne till slottsstallet och dödade henne där.

¹⁷ Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också.

¹⁸ Alla gick sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder alla altaren och avgudabilder och dödade Mattan, Baals präst, mitt framför altaret. Sedan placerade Jojada ut vakter vid Herrens tempel.

¹⁹ Med officerarna och vakten och allt folket ledde han kungen från templet, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.

²⁰ Alla gladdes över det som skett, och det blev lugnt i staden efter Ataljas död.

Joas regerar i Juda

²¹ Joas var bara sju år gammal när han blev kung i Juda.

12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

² Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.

³ Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

^4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.

⁶ Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.

⁷ Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.

⁸ Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.

⁹ Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.

¹⁰ När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.

^11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.

^13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.

¹⁵ Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.

¹⁶ Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.

¹⁷ Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.

¹⁸ Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.

¹⁹ Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.

²⁰ Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.

²¹ Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.

Paulus i Korinth

18 Därefter lämnade Paulus Athen och for till Korinth.

^2-3 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla. De hade blivit utvisade ur Italien därför att kejsar Claudius hade befallt att alla judar måste lämna Rom. Paulus bodde och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.

⁴ Varje sabbatsdag gick Paulus till synagogan och försökte överbevisa både judar och greker.

⁵ Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, använde Paulus hela sin tid till att predika Guds ord och vittna för judarna om att Jesus är Messias.

⁶ Men när judarna sa emot honom och hädade och skrek glåpord om Jesus, borstade Paulus dammet av sin mantel och sa: Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är oskyldig, och från och med nu tänker jag predika Ordet för andra folk.

⁷ Därefter tog han in hos Titius Justus, som trodde på Gud även om han inte var jude. Han bodde intill synagogan.

⁸ Ledaren för synagogan hette Crispus. Han trodde på Herren och lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och det gjorde också många andra i Korinth.

⁹ En natt talade Herren till Paulus i en syn och sa: Var inte rädd! Fortsätt tala, och var inte rädd! Ge inte upp!

¹⁰ För jag är med dig, och inget kan skada dig. Många människor här tillhör mig.

¹¹ Paulus stannade därför ett och ett halvt år i staden och undervisade om Guds sanningar.

¹² Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.

¹³ De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.

¹⁴ Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.

¹⁵ Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.

¹⁶ Och han gick ut ur rådssalen.

¹⁷ Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.

Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem

¹⁸ Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.

¹⁹ När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.

²⁰ De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.

²¹ Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.

²² Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.

Guds kärlek är gränslös

^1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.

³ Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!

⁴ Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.

⁵ Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.

⁶ Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.

⁷ Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.

⁸ Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.

⁹ Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.

¹⁰ Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.

¹¹ Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.

¹² De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.

¹³ Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.

¹⁴ Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.

¹⁵ Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.

¹⁶ Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.

¹⁷ Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.

¹⁸ Han är nära dem som ärligt söker honom.

¹⁹ De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.

²⁰ Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.

²¹ Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.

18 Den som är självisk och inte vill veta av andra, går emot allt bara för att få sin vilja igenom.