The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Joahas regerar i Juda
31-32 Joahas var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i tre månader. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna. Joahas var ogudaktig som så många av företrädarna på tronen.
33 Kung Neko gjorde slut på hans regering i Jerusalem genom att gripa honom och fängsla honom i Ribla i Hamat. Juda tvingades att betala lösen för honom med hundra talenter silver och en talent guld.
34 Farao Neko utsåg sedan Eljakim, en annan av Josias söner, att regera i Jerusalem, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joahas fördes till Egypten, där han sedan dog.
35 Jojakim måste lägga tunga bördor på folket för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade.
Jojakim regerar i Juda
36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.
24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylon Jerusalem. Jojakim kapitulerade och betalade skatt i tre år, men sedan gjorde han uppror.
2 Herren skickade då rövarband från kaldeerna, arameerna, moabiterna och Ammons barn mot Juda för att plundra folket, precis som han tidigare förutsagt genom sina profeter.
3-4 Det är tydligt att dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. På grund av Manasses många synder hade Herren beslutat att inte befatta sig med Juda, bland annat för att han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Herren ville inte förlåta detta.
5 Resten om Jojakims liv finns upptecknat i Juda kungars krönika.
Jojakin regerar i Juda
6 När Jojakim dog blev hans son Jojakin kung.
7 Den egyptiske kungen kom aldrig mer tillbaka, för kungen i Babylon hade intagit ett stort område som tillhört Egypten, från Egyptens bäck till floden Eufrat.
8-9 Jojakin var arton år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och var dotter till Elnatan från Jerusalem.
10 Under Jojakins regeringstid belägrade den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer Jerusalem.
11 Nebukadnessar kom själv dit under belägringen.
12 Kung Jojakin, alla hans ämbetsmän och drottningmodern kapitulerade för honom. Jojakin fördes fängslad till Babylon. Detta hände under kung Nebukadnessars åttonde regeringsår.
13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från templet och det kungliga palatset, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka, och detta var helt enligt vad Herren tidigare sagt.
14 Nebukadnessar tog sammanlagt 10.000 fångar från Jerusalem, och bland dem fanns alla de styrande, de bästa soldaterna och alla hantverkare och konstnärer. Det var bara de fattigaste och minst ansedda som blev kvar i landet.
15 Nebukadnessar förde bort kung Jojakin, hans hustrur och hans mor och alla ämbetsmän till Babylon.
16 Soldaterna som fördes bort var 7.000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och konstnärerna uppgick till ett tusental.
17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.
Sidkia regerar i Juda
18-19 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Libna.Sidkia handlade lika ogudaktigt som Jojakim hade gjort.
20 Herren ville inte längre ha något att göra med folket i Jerusalem och i Juda och vände sig bort från dem. Men kung Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylon.
25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.
2 Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.
3 Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,
4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.
6 Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.
7 Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8 Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.
9 Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.
10 Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.
11 Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,
12 men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.
13 Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.
14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.
16 Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.
17 Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.
19 En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.
20 De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla
21 där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.
Jerusalem efter kapitulationen
22 Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.
23 När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.
24 Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.
25 Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.
26 Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.
27 Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.
28 Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.
29 Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.
30 Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.
17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'
19 'Men Herre
20 Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'
21 Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'
22 Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!
23 De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
24 Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.
25 När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?
26 Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!
27 Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.
28 Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.
29 Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Paulus inför det judiska rådet
30 Nästa dag befriade kommendanten honom från bojorna och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han hämtade sedan Paulus från fängelset för att försöka få reda på vad det var som orsakat all uppståndelse.
23 Paulus såg uppmärksamt på rådet och sa sedan: Bröder, jag har alltid levt med ett gott samvete inför Gud.
2 Då befallde översteprästen Ananias att de som stod bredvid Paulus skulle slå honom på munnen.
3 Men Paulus sa till honom: Gud ska slå dig, din hycklare! Vad är du för en domare, som själv bryter lagen genom att befalla att jag ska bli slagen på detta sätt?
4 De som stod bredvid Paulus sa till honom: Talar man på det sättet till Guds överstepräst?
5 Bröder, jag visste inte att han var överstepräst, svarade Paulus. Skrifterna säger ju: 'Tala aldrig illa om dina överordnade.'
6 Paulus visste att en del av rådet bestod av saddukeer och en del av fariseer. Därför ropade han: Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag står inför rätta här i dag, därför att jag tror på uppståndelsen från de döda.
7 Detta delade omedelbart rådet i två delar.
8 Saddukeerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse, eller några änglar eller några andar, men fariseerna tror på allt detta.
9 Det blev alltså en väldig oreda. Några av de judiska ledarna reste sig upp för att hävda att Paulus hade rätt. Vi kan inte se att han har gjort något fel, ropade de. Kanske en ande eller en ängel talade till honom där på Damaskusvägen.
10 Oväsendet blev allt värre, och männen slet i Paulus från båda sidor och drog honom än åt det ena hållet och än åt det andra. Kommendanten, som var rädd att de skulle slita honom i stycken, befallde till slut att soldaterna skulle ta honom därifrån med våld och föra honom tillbaka till kasernen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
13 Den som svarar, innan han över huvud taget har hört något, visar hur dum han är.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®