The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
De återvändande från Babylon
9 Varje persons släktförhållanden var mycket noga noterade i Israels kungars krönikor.Juda fördes bort i fångenskap till Babylon på grund av sin otrohet mot Herren.
2 De första som kom tillbaka för att bo i sina gamla hemstäder var familjer från Israels olika stammar, präster, leviter och tempeltjänare.
3 Från Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar återvände några till Jerusalem:
4 Utai tillhörde Peres släkt i Judas stam. Utai var son till Ammihud, som var son till Omri, som var son till Imri, som var son till Bani.
5 Siloniterna återvände genom Asaja, Silons äldste son, och dennes söner.
6 Seras son Jeguel återvände. Allt som allt kom 690 personer från Judas stam tillbaka.
7-8 Från Benjamins stam återvände flera familjer:Sallu, son till Mesullam, sonson till Hodauja och sonsons son till Hassenua, Jibnea, son till Jeroham, Ela, son till Ussi och sonson till Mikri, Mesullam, son till Sefatja, sonson till Reguel och sonsons son till Jibneja.
9 Dessa män var alla huvudmän för sina släkter. Sammanlagt var det 956 benjaminiter som återvände.
10-11 De präster som återvände var Jedaja, Jojarib, Jakin och Asarja, vars förfäder var Hilkia, Mesullam, Sadok, Merajot och Ahitub. Asarja var vaktchef i templet.
12 Andra återvändande präster var Adaja, Jerohams son, Pashurs sonson och Malkis sonsons son, och Maasai, son till Adiel, som var son till Jasera, som var son till Mesullam, som var son till Mesillemit, som var son till Immer.
13 Sammanlagt återvände 1.760 präster. De var alla dugliga män och ledare för sina familjer. De ansvarade för tjänsten i Guds hus.
14 Bland de leviter som återvände fanns Semaja, som härstammade från Merari. Hans far hette Hassub, Asrikams son och Hasabjas sonson.
15-16 Andra leviter som återvände var Bakbackar, Heres, Galal och Mattanja, son till Mika, som var son till Sikri, som var son till Asaf, Obadja, son till Semaja, som var son till Galal, som var son till Jedutun, och Berekja, son till Asa, som var son till Elkana, som bodde i netofatiternas område.
17-18 De dörrvaktare som återvände var Sallum, deras ledare, och hans medhjälpare Ackub, Talmon och Ahiman, alla leviter. De är fortfarande ansvariga för Kungsporten i öster.
19 Sallum var son till Kore, som var son till Ebjasaf och sonson till Kora. Sallum och hans närmaste släktingar bland koraiterna hade ansvaret för vakthållningen vid tabernaklets ingångar, precis som deras förfäder hade haft.
20 Pinehas, Eleasars son, hade varit den förste ledaren för denna avdelning långt tillbaka i tiden. Och Herren hade varit med honom!
21 Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid tabernaklets ingång.
22 Allt som allt fanns det 212 dörrvaktare. De var registrerade i sin bys släktregister. David och Samuel hade utsett dem till detta hedersuppdrag.
23 De och deras ättlingar skulle ansvara för Herrens tabernakel.
24 De fanns på tabernaklets alla sidor, den östra, västra, norra och södra sidan.
25 Deras släktingar, som bodde kvar i byarna, avlöste dem regelbundet i perioder om sju dagar.
26 De fyra främsta dörrvaktarna, samtliga leviter, var ansvariga för förrummen och skattkammaren i Guds tabernakel.
27 De tillbringade natten på post runt Guds hus och öppnade portarna varje morgon.
28 Några av dem hade som sin särskilda uppgift att ansvara för de kärl som användes vid offer och gudstjänster. De räknade kärlen noga, både före och efter användningen, så att inte något skulle försvinna.
29 Andra var ansvariga för de övriga tillbehören, det som fanns inne i det heliga som fint mjöl, vin, rökelse, olja och kryddor.
30 Vissa präster blandade kryddorna.
31 Mattitja, en av leviterna och äldste sonen till koraiten Sallum, hade ansvaret för bakningen av offerbröden.
32 Några medlemmar av Kehats släkt hade ansvar för det särskilda bröd som skulle förberedas till varje sabbat.
33-34 De som var musiker, alla leviter och huvudmän i sina familjer, bodde i templet i Jerusalem. De var alltid i tjänst och därför befriade från all annan sysselsättning.
35-37 Jeguel bodde i Gibeon med sin hustru Maaka. Han var en ansedd man i staden och hade många söner:Abdon var äldst, sedan följde Sur, Kis, Baat, Nadab, Gedor, Ajo, Seker och Miklot,
38 som var far till Simea. Alla dessa familjer bodde i närheten av Jerusalem.
39 Ner var far till Kis, och Kis var far till Saul. Bland Sauls söner fanns Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
40 Jonatan var far till Mefiboset som var far till Mika.
41 Mikas söner hette:Piton, Melek, Taarea och Ahas.
42 Ahas var far till Joadda, som var far till Alemet, Asmavet och Simri. Simris son hette Mosa.
43 Mosa var far till Binea, som var far till Rafa, som var far till Eleasa, som var far till Asel.
44 Asel hade sex söner:Asrikam Bokeru, Ismael, Seraja, Obadja och Hanan.
Saul dör
10 Filisteerna anföll och besegrade Israels trupper, som vände om och flydde, och många stupade på Gilboas bergssluttningar.
2 Filisteerna förföljde Saul och hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. Sönerna blev dödade alla tre,
3 och Saul var hårt pressad och anfölls från alla sidor, när filisteernas bågskyttar lyckades såra honom.
4 Skynda dig och döda mig med ditt svärd, innan dessa oomskurna hedningar tar mig till fånga och torterar mig, skrek han åt sin vapendragare.Men denne vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det, så att det genomborrade honom.
5 När vapendragaren såg att Saul var död, tog han sitt liv på samma sätt.
6 Saul och hans tre söner dog alltså i striden. Sauls familj blev utplånad på en och samma dag.
7 När israeliterna i dalen nedanför fick höra att deras trupper hade drivits på flykten och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Filisteerna intog dem sedan.
8 När filisteerna kom tillbaka följande dag för att plundra dem som stupat i striden och för att samla ihop bytet från slagfältet, hittade de kropparna av Saul och hans söner.
9 De tog hans kläder och rustning, högg av honom huvudet och sände sedan budbärare runt i hela landet för att berätta nyheten om sin seger.
10 Sauls vapen hängde de upp i ett avgudatempel, och hans huvud hängde de i Dagons tempel.
11 Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul,
12 drog deras soldater ut på slagfältet och hämtade Sauls och hans söners kroppar. De begravde dem under eken i Jabes och sörjde och fastade i sju dagar.
13 Saul dog på grund av sin olydnad mot Herren och därför att han hade rådfrågat ett medium
14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade Herren honom och gav kungariket till David, Isais son.
21 Ingen hade ätit på länge, och till sist samlade Paulus besättningen och sa: Ni skulle ha lyssnat på mig från första början och stannat på Kreta över vintern. Då hade ni sluppit alla dessa strapatser och allt elände.
22 Men ge inte upp hoppet! Inte en enda av oss ska förlora livet även om skeppet går under.
23 I går natt kom nämligen en ängel till mig från den Gud som jag tillhör och tjänar
24 och sa: 'Var inte rädd Paulus, för du ska verkligen få stå inför rätta hos kejsaren! Gud har också svarat på din bön och ska rädda livet på alla dem som seglar tillsammans med dig.'
25 Därför ska ni inte tappa modet! Jag tror på Guds löfte. Det kommer att gå precis som han har sagt.
26 Men vi kommer att stranda på en ö.
Skeppsbrott
27 Under den fjortonde stormnatten drev vi fram och tillbaka på Adriatiska havet. Vid midnatt misstänkte sjömännen att vi var i närheten av land.
28 De lodade och upptäckte att djupet var 36 meter. Lite senare lodade de igen. Då var det bara 27 meter.
29 Nu visste de att skeppet snart skulle driva i land, och eftersom de var rädda för klipporna längs kusten slängde de ut fyra ankare från aktern och väntade på att det skulle bli morgon.
30 Några av sjömännen tänkte då lämna skeppet. De firade ner livbåten och sa att de skulle lägga ut ankare också från förstäven.
31 Men Paulus sa till soldaterna och den befälhavande officeren: Vi kommer att dö allihop, om de inte stannar ombord.
32 Då kapade soldaterna repen och lät båten driva iväg.
33 Innan det började ljusna och det fortfarande var mörkt, uppmanade Paulus alla att äta. Ni har inte rört mat på två veckor, sa han.
34 Tänk nu på ert eget bästa och ät vad ni kan! För inte så mycket som ett hår på era huvuden ska gå förlorat!
35 Sedan tog han själv ett bröd och tackade Gud inför dem allesammans och bröt en bit och åt.
36 Genast kände sig alla bättre och började äta,
37 alla de 276 personerna som fanns ombord.
38 När vi hade ätit lättade besättningen skeppet ännu mer genom att vräka allt vete överbord.
39 När det ljusnat märkte de att de inte kände igen kusten. De såg en bukt med en sandstrand och undrade om de kunde gå in mellan klipporna och driva upp på stranden.
40 De beslöt till slut att göra ett försök. De kapade ankarna och lämnade dem i havet, sänkte ner rodret, hissade förseglet och satte kurs mot stranden.
41 Men skeppet hamnade på en sandbank och blev stående på grund. Fören satt fast och samtidigt utsattes aktern för de våldsamma vågorna, så att den började brytas sönder.
42 Soldaterna rådde då den befälhavande officeren att döda fångarna, så att ingen skulle simma i land och fly.
43 Men Julius ville rädda Paulus och vägrade därför att låta dem göra det. Sedan befallde han alla som kunde simma att hoppa överbord och försöka att ta sig i land,
44 och resten av dem att rädda sig på plankor från det sönderbrutna skeppet. På det sättet lyckades alla ta sig upp på stranden.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
23 Den fattige måste artigt be om hjälp, och den rike svarar med hårda och ovänliga ord.
24 Det finns vänner som låtsas vara vänner, men en verklig vän står oss närmare än en bror.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®