The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
David blir kung över hela Israel
11 (A) Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: ”Vi är ditt eget kött och blod.[a] 2 (B) Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och Herren din Gud har sagt till dig: Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel.” 3 (C) När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
4 (D) David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, där jebusiterna bodde. 5 Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in!” Men David intog Sions borg,[b] som nu är Davids stad. 6 David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare. 7 David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8 Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde resten av staden. 9 David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Davids hjältar
10 (E) Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
11 (F) Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam[c], son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. 12 (G) Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna[d]. 13 Han var med David vid Pas-Dammim när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. 14 Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
15 (H) Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 16 David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 17 David sade längtansfullt: ”Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” 18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. 19 Han sade: ”Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv.” Och han ville inte dricka det.
Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
20 Abshaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. 21 Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
22 (I) Dessutom Benaja,[e] son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna[f] i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. 23 (J) Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var fem alnar lång.[g] Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 24 Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 25 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.
26 (K) De tappra hjältarna var:
Asael, Joabs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
27 (L) haroriten Shammot,
peloniten Heles,
28 tekoaiten Ira, Ickeshs son,
anatotiten Abieser,
29 hushatiten Sibbekaj,
ahoaiten Ilaj,
30 (M) netofatiten Mahraj,
netofatiten Heled, Baanas son,
31 Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benaja,
32 Huraj från Gaashs dalar,
arabatiten Abiel,
33 aharumiten Asmavet,
shaalboniten Eljaba,
34 gisoniten Bene-Hashem,
harariten Jonatan, Shages son,
35 harariten Ahiam, Sakars son,
Elifal, Urs son,
36 mekeratiten Hefer,
peloniten Ahia,
37 Hesro från Karmel,
Naaraj, Esbais son,
38 Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
39 ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joab, Serujas son,
40 jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
41 (N) hetiten Uria,
Sabad, Alajs son,
42 rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra,
43 Hanan, Maakas son,
och mitniten Joshafat,
44 ashtarotiten Ussia,
Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,
45 Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
46 Eliel mahaviten
samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner,
och moabiten Jitma,
47 slutligen Eliel, Obed
och Jaasiel mesobajiten.
Stridsmän som anslöt sig till David
12 (O) Dessa var de som kom till David i Siklag[h] medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. 2 (P) De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:
3 Ahieser, den främste,
och Joash, gibeatiten Hashemaas söner,
Jesuel och Pelet, Asmavets söner,
Beraka, anatotiten Jehu,
4 och gibeoniten Jishmaja,
en av de trettio hjältarna och ledare för de trettio,
Jeremia, Jahasiel, Johanan,
gederatiten Josabad,
5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja,
harufiten Shefatja,
6 koraiterna Elkana, Jishia,
Asarel, Joeser och Jashobeam,
7 Joela och Sebadja,
söner till Jeroham från Gedor.
8 (Q) Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
9 Eser, den främste,
Obadja, den andre,
Eliab, den tredje,
10 Mashmanna, den fjärde,
Jeremia, den femte,
11 Attaj, den sjätte,
Eliel, den sjunde,
12 Johanan, den åttonde,
Elsabad, den nionde.
13 Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
14 Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. 15 (R) Det var de som i första månaden[i] gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
16 Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. 17 (S) Då gick David ut emot dem och sade till dem: ”Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det.” 18 (T) Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:
”Dina är vi, David,
och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
och frid vare med dem
som hjälper dig,
för din Gud hjälper dig!”
David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
På Malta
28 (A) När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.[a] 2 Lokalbefolkningen visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och var kallt.
3 Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en huggorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan[b] honom leva." 5 (B) Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada. 6 (C) Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.
7 I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar. 8 Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré[c]. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. 10 De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.
Till Rom
11 Efter tre månader seglade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna[d] som galjonsfigur. 12 Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. 13 Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och den andra dagen kom vi till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bjöd in oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi till Rom.
Paulus i Rom
15 Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ut ända till Forum Appii och Tres Tabernae[e] för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 (D) När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
17 (E) Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. 18 (F) När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. 19 (G) Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. 20 (H) Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor."
21 De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. 22 (I) Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt."
23 (J) De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. 24 (K) Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25 (L) När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder 26 (M) när han sade:[f]
Gå till detta folk och säg:
Ni ska höra men inte förstå,
och ni ska se men inte inse,
27 för detta folks hjärta är förhärdat.
De hör illa med sina öron
och sluter sina ögon,
så att de inte ser med ögonen
eller hör med öronen
eller förstår med hjärtat
och vänder om
så att jag får hela dem.
28 (N) Därför ska ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."[g]
30 I två hela år[h] bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. 31 Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.
Tacksamhet för seger över fiender
9 [a]För körledaren, till "Sonens död".[b] En psalm av David.
2 (A) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (B) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (C) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (D) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (E) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (F) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (G) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (H) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation