The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
David intar Jerusalem
11 Ledarna i Israel kom till David i Hebron och sa: Vi är dina släktingar,
2 och till och med när Saul var kung var det du som anförde oss i strid. Och Herren, din Gud, har sagt till dig: 'Du ska vara herden för mitt folk Israel, och du ska regera över dem.'
3 David gjorde då en överenskommelse med dem inför Herren, och de smorde honom till kung i Israel, precis som Herren hade sagt till Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, eller Jebus, som staden brukade kallas.
5-6 Men jebuseerna vägrade att släppa in dem i staden. David intog då Sions borg, som senare kom att kallas Davids stad, och sa till sina män: Den som anför oss mot jebuseerna blir min befälhavare! Joab, Serujas son, anmälde sig först och fick posten.
7 David bosatte sig i borgen, och det är därför det området av Jerusalem har blivit kallat Davids stad.
8 Han byggde upp området runt borgen och ut till stadsmuren, medan Joab byggde upp det övriga Jerusalem.
9 David blev allt mäktigare, för Herren var med honom.
Davids hjältar
10 Här följer namnen på de förnämsta bland Davids soldater, som tillsammans med många andra gjorde hans kungadöme så starkt att det sträckte sig över hela landet, som Herren hade lovat:
11 Jasobeam, en hakmonit, var den förnämste bland officerarna och deras ledare. Vid ett tillfälle dödade han 300 man med sitt spjut.
12 Närmast honom i rang var Eleasar, son till ahoatiten Dodo.
13 Han var med David i slaget mot filisteerna vid Pas-Dammim, vid det tillfälle då israeliterna befann sig på en kornåker och hade börjat fly.
14 Eleasar ställde sig mitt på åkern och slog filisteerna, och Herren gav sitt folk en stor seger.
15 En annan gång begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta. Filisteerna hade just då slagit läger i Refaimsdalen,
16 och David befann sig i borgen. Samtidigt fanns en filisteisk utpost i Betlehem.
17 David blev törstig och ville ha vatten från källan som fanns alldeles vid porten till Betlehem. När han nämnde det för 'De tre' som kommit till honom
18-19 bröt de sig igenom filisteernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det! I stället hällde han ut det som ett offer till Herren och sa: Gud förbjude att jag skulle dricka detta vatten! Det skulle vara som att dricka blodet av de hjältar som riskerat sina liv för att hämta det.
20 Abisai, Joabs bror, var befälhavare för 'De tre'. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som 'De tre'.
21 Hans anseende blev större än någon bland 'De tre
22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kabseel. Han dödade två av Moabs bästa krigare. Han slog ihjäl ett lejon i dess håla en dag när det snöade.
23 En annan gång dödade han en egyptier som var två och en halv meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från sin motståndare och dödade honom med det.
24-25 Sådan var Benaja, Jojadas son. Han var lika erkänd som 'De tre' och hade större anseende än någon av 'De trettio
26-47 Andra framstående män bland Davids hjältar var:Asael, Joabs bror,Elhanan, Dodos son från Betlehem,harotiten Sammot,peloniten Heles,Ira, Ickes son från Tekoa,Abieser från Anatot,husatiten Sibbekai,ahoaiten Ilai,netofatiten Maherai,netofatiten Heled, Baanas son,Itai, Ribais son, en benjaminit från Gibea,pirgatoniten Benaja,Hurai från Gaas dalar,arabatiten Abiel,baharumiten Asmavet,saalboniten Eljaba,gisiten Hasems söner,haratiten Jonatan, Sages son,haratiten Ahiam, Sakars son,Elifal, Urs son,mekeratiten Hefer,peloniten Ahia,karmeliten Hesro,Naarai, Esbais son,Joel, bror till Natan,Mibhar, Hagris son,ammoniten Selek,berotiten Naherai, Joabs väpnare,jeteriten Ira,jeteriten Gareb,hetiten Uria,Sabad, Alais son,rubeniten Adina, Sisas son, som var ledare i Rubens stam med trettio andra,Hanan, Maakas son,mitniten Josafat,astarotiten Ussia,aroeriten Hotams söner Sama och Jeguel,Jediael, Simris son,tisiten Joha, Jediaels bror,mahaviten Eliel,Jeribai och Josauja, Elnaams söner,moabiten Jitma,Eliel, Obed och mesobaiten Jaasiel.
Fler ansluter sig till David
12 Här följer namnen på de män som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul.
2 De var allesammans bågskyttar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De tillhörde alla Benjamins stam, liksom Saul.
3-7 Deras ledare hette Ahieser, Hassemaas son, från Gibea.De övriga var hans bror Joas, Jesuel och Pelet, som var Asmavets söner, Beraka, Jehu från Anatot, Jismaja från Gibeon, en av 'De trettio' och en av deras ledare, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, Eleusai, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam och Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
8-13 Några gaditer övergick också till David i öknen. De var alla modiga män som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och rörliga som gaseller i bergen.Eser var deras ledare, Obadja var den andre i rang och Eliab den tredje, Masmanna den fjärde, Jeremia den femte, Attai den sjätte, Eliel den sjunde, Johanan den åttonde, Elsabad den nionde, Jeremia den tionde och Makbannai den elfte.
14 Dessa män var officerare. De svagare av dem kunde jämföras med hundra andra, och de starkaste bland dem med tusen.
15 De gick över floden Jordan vid den tid på året när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både på östra och västra stranden.
16 Andra benjaminiter och några från Juda kom också till David.
17 Han gick ut och mötte dem och sa: Om ni har kommit för att hjälpa mig är vi vänner. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender fastän jag är oskyldig, då ska våra fäders Gud se det och döma er.
18 Då kom Guds Ande över dem, och Amasai, ledaren för 'De trettio
Paulus blir ormbiten på Malta
1-2 Vi fick snart reda på att vi var på ön Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden för att välkomna oss, och för att vi skulle kunna värma oss i regnet och kylan.
3 Medan Paulus samlade ett fång grenar för att lägga på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och nu högg den sig fast i hans hand.
4 Öborna såg den hänga där och sa till varandra: Han är säkert en mördare! Fastän han har klarat sig undan havet låter inte rättvisan honom leva.
5 Paulus skakade av sig ormen i elden och verkade helt oskadd.
6 Men människorna väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han skulle falla ner död. När de hade väntat länge och väl och inget hade hänt med Paulus, ändrade de uppfattning och betraktade honom som en gud.
7 Nära stranden där vi kom i land fanns en stor gård som tillhörde öns landshövding, Publius. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat, och vi var hans gäster i tre dagar.
8 Nu visade det sig att Publius far var sjuk i feber och dysenteri. Paulus gick in och bad för honom och lade sina händer på honom och botade honom.
9 Då kom alla andra sjuka människor på ön till Paulus, och de blev också botade.
10 De visade sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
11 Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi hissade segel igen, och den här gången var det med Tvillingbröderna från Alexandria, ett skepp som hade övervintrat på ön.
12 Vi lade först till i Syrakusa där vi stannade tre dagar.
13 Därifrån for vi längs kusten till Regium. En dag senare började det blåsa sydlig vind, och följande dag anlände vi till Puteoli,
14 där vi fann några troende. De bad oss att stanna hos dem i sju dagar, och det gjorde vi. Sedan seglade vi vidare till Rom.
Paulus hålls under bevakning i Rom
15 Bröderna i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.
16 När vi kom fram till Rom fick Paulus lov att bo var han ville, men han vaktades av en soldat.
17 Tre dagar efter ankomsten samlade han de judiska ledarna i staden till ett möte och talade till dem och sa:Bröder, jag blev arresterad av judarna i Jerusalem och överlämnades till den romerska staten för att ställas inför rätta, fastän jag inte har gjort något illa eller handlat emot någon av våra förfäders seder.
18 Romarna ställde mig inför rätta men ville frige mig, för de fann inget skäl till att döma mig till döden, vilket de judiska ledarna ville.
19 Men när judarna protesterade mot deras beslut, fann jag det nödvändigt att vända mig till kejsaren, för min avsikt var inte att anklaga mitt eget folk för något.
20 Det är anledningen till att jag bett er komma hit i dag för att vi skulle lära känna varandra. Jag ville tala om för er att det är därför att jag tror att Messias har kommit som jag är bunden med dessa kedjor.
21 De svarade: Vi har inte hört något ont om dig! Vi har inte fått något brev från Judeen eller några rapporter från dem som kommit från Jerusalem.
22 Vi vill gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om dessa kristna är att man överallt är emot dem.
23 Vi kom överens om att träffas igen en viss dag, och den dagen samlades ännu fler människor i det hus där Paulus bodde. Han berättade för dem om Guds rike och undervisade dem från Skriften om Jesus - både från de fem Moseböckerna och från profeternas böcker. Han började på morgonen och fortsatte sin undervisning ända till kvällen.
24 Några kom till tro, andra gjorde det inte.
25 Men sedan de diskuterat med varandra fram och tillbaka, gick de därifrån med Paulus sista ord ringande i sina öron: Den helige Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:
26 Säg till judarna: 'Ni ska höra och se, men inte förstå,
27 för era hjärtan är alltför tröga, och era öron lyssnar inte, och ni har tillslutit era ögon så att ni inte ser, för ni vill inte se och höra och förstå och vända er till mig för att bli botade.'
28-29 Därför vill jag att ni ska inse att denna frälsning är tillgänglig också för andra än judar och att de kommer att ta emot den.'
30 Paulus bodde två år i det hus han hade hyrt och välkomnade alla som kom på besök.
31 Och han berättade frimodigt för dem om Herren Jesus Kristus, och ingen försökte hindra honom.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
19 Det är bättre att vara fattig och ärlig än att vara en dåre som ljuger.
2 En otålig människa, som inte tänker sig för ställer till med trassel. I sin iver rusar hon bara iväg.
3 En man kan förstöra sina möjligheter genom sin egen dumhet och skyller sedan gärna på Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®