The Daily Audio Bible

¹² Avdelningarna för dörrvaktarna i templet fick namn efter sina ledare, och precis som de andra leviterna hade de i uppgift att tjänstgöra i templet.

¹³ De blev tilldelade vakttjänst vid de olika portarna genom lottdragning, utan hänsyn till familjernas rangordning i övrigt.

^14-15 Ansvaret för den östra porten föll på Selemja och hans grupp. Den norra porten tilldelades hans son Sakarja, en vis rådgivare. För den södra porten ansvarade Obed-Edom, och hans söner fick ansvaret för förrådsrummen.

¹⁶ För den västra porten och Salleketporten vid övre vägen fick Suppim och Hosa ansvaret.Templet var bevakat på alla sidor.

¹⁷ Sex vakter utsågs dagligen för den östra sidan, fyra för den norra, fyra för den södra och två vid förråden.

¹⁸ Förgården i väster bevakades av fyra vakter på vägen och två på själva gården.

¹⁹ Detta var tempelvakternas indelning, och de kom från Koras och Meraris släkter.

^20-22 Andra leviter ansvarade för templets skattkammare. De var från Laedans familj av Gersons släkt, Jehiel och hans söner Setam och Joel.

^23-24 Sebuel, son till Gersom och sonson till Mose, var chefsvakt för skattkammaren. Ättlingar till Amram, Jishar, Hebron och Ussiel tjänstgjorde också i skattkammaren.

²⁵ Sebuels ättlingar i rakt nedstigande led från Elieser var Rehabja, Jesaja, Joram, Sikri och Selomot.

²⁶ Selomot och hans bröder utsågs till att ha ansvar för det krigsbyte som gavs till Herren av kung David och av officerare av olika rang som var huvudmän i sina familjer.

²⁷ En del av krigsbytet gavs till templets underhåll.

²⁸ Selomot och hans bröder var också ansvariga för allt det som frambars till Herren av profeten Samuel, av Saul, Kis son, av Abner, Ners son, av Joab, Serujas son, och för många andra överlåtna skatter.

²⁹ Jishariten Kenanja och hans söner tilldelades uppgifter utanför templet som tjänstemän och domare.

³⁰ Bland hebroniterna utsågs Hasabja och 1.700 av hans släktingar från Hebron, alla framstående män, att förvalta Israels område på västra sidan av Jordan. De stod till kungens förfogande.

^31-32 Enligt hebroniternas släktregister var Jeria deras ledare. I Davids fyrtionde och sista regeringsår gjordes en genomgång av registren, och man fann åtskilliga män som var väl lämpade för olika uppgifter i Jaeser i Gilead. Jeria hade 2.700 släktingar som kunde sättas i tjänst, och de blev kungens tillsyningsmän bland Rubens och Gads stammar och den ena halvan av Manasses stam.

Befälhavare i armén

27 Israels armé var indelad i tolv divisioner med vardera 24.000 man. Dessa enheter kallades in till aktiv tjänst en månad varje år. Här följer en förteckning över enheterna och deras befälhavare och högre officerare:

^2-3 Befälhavare över första divisionen var Jasobeam. Den var i tjänst den första månaden varje år.

⁴ Befälhavare över andra divisionen var ahoaiten Dodai. Den var i tjänst den andra månaden. Dodais ställföreträdare hette Miklot.

^5-6 Befälhavare över tredje divisionen var Benaja. Den var i tjänst den tredje månaden. Benaja var son till översteprästen Jojada och ledare bland De trettio. Hans son Ammisabad assisterade vid hans sida.

⁷ Befälhavare över fjärde divisionen var Asael, Joabs bror, som senare ersattes av sin son Sebadja. Den var i tjänst den fjärde månaden.

⁸ Befälhavare över femte divisionen var jisraiten Samhut. Den var i tjänst den femte månaden.

⁹ Befälhavare över sjätte divisionen var tekoaiten Ira, Ickes' son. Den var i tjänst den sjätte månaden.

¹⁰ Befälhavare över sjunde divisionen var peloniten Heles från Efraims stam. Den var i tjänst den sjunde månaden.

¹¹ Befälhavare över åttonde divisionen var husatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna. Den var i tjänst den åttonde månaden.

¹² Befälhavare över nionde divisionen var Abieser från Anatot i Benjamins stam. Den var i tjänst den nionde månaden.

¹³ Befälhavare över tionde divisionen var netofatiten Maherai, som tillhörde seraiterna. Den var i tjänst den tionde månaden.

¹⁴ Befälhavare över elfte divisionen var Benaja från Pirgaton i Efraim. Den var i tjänst under den elfte månaden.

¹⁵ Befälhavare över tolfte divisionen var netofatiten Heldai som hörde till Otniels släkt. Den var i tjänst under den tolfte månaden.

^16-22 Var och en av stammarna i Israel hade sin stamledare:Elieser, Sikris son, för Rubens stam,Sefatja, Maakas son, för Simeons stam,Hasabja, Kemuels son, för Levis stam, och Sadok bland Arons ättlingar,Elihu, en av kung Davids bröder, för Judas stam,Omri, Mikaels son, för Isaskars stam,Jismaja, Obadjas son, för Sebulons stam,Jerimot, Asriels son, för Naftalis stam,Hosea, Asasjas son, för Efraims stam,Joel, Pedajas son, för ena hälften av Manasses stam,Jiddo, Sakarjas son, för andra hälften av Manasses stam, den som var i Gilead,Jaasiel, Abners son, för Benjamins stam,Asarel, Jerohams son, för Dans stam.

²³ När David företog folkräkningen tog han inte med dem som var tjugo år eller yngre, för Herren hade lovat att Israel skulle bli lika många och oräkneliga som himlens stjärnor.

²⁴ Joab påbörjade folkräkningen men avslutade den aldrig, för Guds vrede kom över Israel, och slutsumman blev aldrig införd i kung Davids krönika.

Tjänstemän i riket

²⁵ Asmavet, Adiels son, hade ansvaret för de kungliga förråden.Jonatan, Ussias son, ansvarade för förråden i distriktens städer, byar och vakttorn.

²⁶ Esri, Kelubs son, hade ansvaret för alla som arbetade på kungens jordbruk.

²⁷ Simei från Ramat hade ansvaret för kungens vingårdar.Sabdi ansvarade för tillverkningen och lagringen av vin.

²⁸ Baal-Hanan från Gadera hade ansvaret för kungens olivplanteringar och för mullbärsfikonträden på låglandet i väster.Joas var ansvarig för förråden av olivolja.

²⁹ Sitrai från Saron var ansvarig för boskapen som betade på Sarons slätter.Safat, Adlais son, ansvarade för den boskap som fanns i dalarna.

³⁰ Obil, ismaeliten, var ansvarig för kamelerna.Jedeja från Meronot var ansvarig för åsnorna.

³¹ Jasi var ansvarig för fåren.Dessa män var kung Davids uppsyningsmän.

³² Davids farbror, Jonatan, en vis och lärd man, var rådgivare till kungen. Jehiel, Hakmonis son, var ansvarig för utbildningen av kungens söner.

³³ Ahitofel var också rådgivare till kungen. Arkiten Husai var kungens personlige vän.

³⁴ Ahitofel efterträddes av Jojada, Benajas son, och av Ebjatar.Joab var överbefälhavare för Israels armé.

¹³ Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.

¹⁴ Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.

¹⁵ Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!

¹⁶ Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.

¹⁷ Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.

¹⁸ När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.

¹⁹ Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.

²⁰ Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.

²¹ Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.

²² Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.

²³ Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.

²⁴ Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.

²⁵ Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.

Ett rätt förhållande till Gud

5 När vi nu har fått det rätt ställt med Gud genom tron på hans löften, har vi verklig frid med honom på grund av vad Jesus Kristus, vår Herre, har gjort för oss.

² På grund av vår tro har han fört oss in i den förmånliga ställning som vi nu befinner oss i, och vi ser med glädje och visshet fram emot att bli allt det som Gud har tänkt att vi ska bli.

³ Vi kan till och med vara glada när vi möter problem och svårigheter, för vi vet att de är bra för oss. De lär oss att vara tålmodiga.

⁴ Och tålamodet utvecklar vår karaktär och hjälper oss att tro och hoppas på Gud mer och mer, tills slutligen vårt hopp är säkert och vår tro är fast.

⁵ Vi kan hålla huvudet högt vad som sedan än händer och veta att allt är väl, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Vi kan känna denna kärlek inom oss, därför att Gud har gett oss den helige Ande, som fyller våra hjärtan med sin kärlek.

Det finns ingen som gör något gott

14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.

² Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.

³ Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!

⁴ De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?

⁵ Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.

⁶ Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.

⁷ O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!

¹⁷ När man hjälper de fattiga lånar man till Herren, och han ger igen med god ränta!