The Daily Audio Bible

Salomo ber om vishet

1 Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket stor.

² Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ³ Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴ Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, ty han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. ⁵ Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶ Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet och han offrade på det tusen brännoffer.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig." ⁸ Salomo svarade Gud: "Du har visat min fader David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ⁹ Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant, ty du har själv gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰ Ge mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare, för vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

¹¹ Då sade Gud till Salomo: "Eftersom du har ett sådant hjärta att du inte har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv och inte heller har bett om långt liv, utan för din egen del bett om vishet och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, som jag har gjort dig till kung över, ¹² därför skall du få vishet och förstånd. Jag vill också ge dig rikedom, skatter och ära, sådana som varken kungarna före dig har haft eller någon kung efter dig kommer att ha."

Salomos makt och rikedom

¹³ Sedan Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. ¹⁴ Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem inrymde han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ¹⁵ Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ De hästar som Salomo köpte kom från Egypten. En del av kungens uppköpare hämtade ett visst antal av dem till bestämt pris. ¹⁷ Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram.

Tempelbygget förbereds

2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ² Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem. ³ Och Salomo sände bud till Huram, kungen i Tyrus, och lät säga: "Gör mot mig som mot min fader David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. ⁴ Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herrens, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. ⁵ Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. ⁶ Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför hans ansikte? ⁷ Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. ⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare ⁹ för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga skall vara stort och underbart. ¹⁰ För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, skall jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat olja."

¹¹ Huram, kungen i Tyrus, svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: "Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till konung över dem." ¹² Och Huram tillade: "Lovad vare Herren, Israels Gud, himmelens och jordens Skapare, han som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ¹³ Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. ¹⁴ Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom må du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, män som är konstnärligt begåvade. ¹⁵ Min herre må nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ¹⁶ Vi skall då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo. Därifrån må du själv låta föra det upp till Jerusalem."

¹⁷ Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans fader David tidigare hade anställt en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. ¹⁸ Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Templet byggs

3 Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats. ² Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar brett efter det gamla alnmåttet. ⁴ Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var etthundratjugo. På insidan överdrog han det med rent guld. ⁵ Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. ⁶ Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim. ⁷ Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber på väggarna.

⁸ Vidare ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. ⁹ Spikarna vägde femtio siklar i guld. De övre salarna klädde han också med guld. ¹⁰ Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. ¹¹ Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde intill den första kerubens vinge. ¹³ Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt. ¹⁴ Förlåten gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

¹⁵ Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Vidare gjorde han etthundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.

Det nya livet

6 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ² Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³ Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴ Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵ Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶ Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷ Ty den som är död är friad från synd. ⁸ Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. ⁹ Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. ¹⁰ Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. ¹¹ Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

¹² Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³ Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴ Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵ Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶ Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷ Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸ Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹ - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. ²⁰ Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹ Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²² Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³ Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Psalm 16

Den frommes underbara arv

¹ En sång av David.