The Daily Audio Bible

Salomo ber om vishet

1 ^(A) Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt^[a], och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor.

² Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ^3 (B) Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon^[b], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ^4 (C) Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim^[c] upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. ^5 (D) Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶ Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.

^7 (E) Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” ^8 (F) Salomo svarade Gud: ”Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ^9 (G) Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰ Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

^11 (H) Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd^[d] att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, ^12 (I) så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha.”

Salomos makt och rikedom

^13 (J) När Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. ^14 (K) Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ^15 (L) Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten och från Kue^[e]. Kungens uppköpare hämtade dem från Kue till bestämt pris.

¹⁷ Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150^[f]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram^[g].

Tempelbygget förbereds

2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ^2 (M) Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem.

^3 (N) Och Salomo sände bud till Huram^[h], kungen i Tyrus, och lät säga: ”Gör mot mig som mot min far David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. ^4 (O) Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. ^5 (P) Och huset som jag bygger ska vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. ^6 (Q) Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att bygga ett hus åt honom? Nej, det ska bli en plats där man tänder rökelse inför hans ansikte.

⁷ Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. ⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare ⁹ för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga ska vara stort och underbart. ^10 (R) För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat^[i] olja.”

^11 (S) Kung Huram i Tyrus svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: ”Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till kung över dem.” ^12 (T) Och Huram tillade: ”Lovad är Herren, Israels Gud, himlens och jordens Skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ¹³ Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. ^14 (U) Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade. ¹⁵ Min herre kan nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ^16 (V) Vi ska då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo^[j]. Därifrån kan du själv låta föra det upp till Jerusalem.”

^17 (W) Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. ^18 (X) Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Templet byggs

3 ^(Y) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria^[k] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans^[l] tröskplats. ^2 (Z) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.^[m]

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar^[n] brett efter det gamla alnmåttet. ⁴ Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.^[o] På insidan överdrog han det med rent guld. ⁵ Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. ⁶ Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.^{[p] 7} Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber^[q] på väggarna.

⁸ Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar^[r] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. ⁹ Spikarna vägde femtio siklar^[s] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.

¹⁰ Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. ¹¹ Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång^[t], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. ^13 (AA) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.

^14 (AB) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

^15 (AC) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar^[u] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas^[v].

Det nya livet

6 ^(A) Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? ^2 (B) Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?

^3 (C) Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? ^4 (D) Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. ^5 (E) För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

^6 (F) Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷ Den som är död är förklarad fri från synden.

^8 (G) Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. ^9 (H) Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. ^10 (I) Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. ^11 (J) Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

^12 (K) Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. ^13 (L) Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap^[a] för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. ^14 (M) Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.

^15 (N) Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! ^16 (O) Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?

¹⁷ Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. ^18 (P) Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten – ^19 (Q) jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.

²⁰ När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. ^21 (R) Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden. ^22 (S) Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. ^23 (T) Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Den trognes underbara arv

16 ^(A) En sång^[a] av David.