The Daily Audio Bible

Templet inreds

4 Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar högt. ² Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar långt mätte omkretsen. ³ Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. ⁴ Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. ⁵ Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.

⁶ Vidare gjorde han tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.

⁷ Vidare gjorde han ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.

⁸ Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också etthundra skålar av guld.

⁹ Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. ¹⁰ Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. ¹¹ Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. ¹² Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

¹³ Vidare gjorde han de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

¹⁴ Vidare gjorde han faten och underredena att ställa faten på. ¹⁵ Han gjorde också havet - det var bara ett - och de tolv oxarna under det. ¹⁶ Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. ¹⁷ På Jordanslätten, mellan Suckot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. ¹⁸ Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

¹⁹ Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, ²⁰ liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, ²¹ vidare blomverket, lamporna och lamptängerna av guld - allt av finaste guld. ²² Vidare lät han göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

5 Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans fader David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

² Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. ³ Alla Israels män samlades då hos kungen under den högtid som firades i sjunde månaden. ⁴ När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. ⁵ De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. ⁶ Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. ⁷ Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. ⁸ Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill övertäcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. ¹⁰ I arken fanns ingenting annat än de två tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.

¹¹ Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen - ty alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde - ¹² och när leviterna, samtliga sångare, Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder, stod klädda i vitt linne med cymbaler, psaltare och harpor öster om altaret och tillsammans med dem etthundratjugo präster som blåste i trumpeter, ¹³ och trumpetblåsarna och sångarna på en gång och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och när man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och man började lova Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet - då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av ett moln, ¹⁴ så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

6 Då sade Salomo:

³ Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod. ⁴ Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade: ⁵ Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel. ⁶ Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. ⁷ Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. ⁸ Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. ⁹ Men det är inte du som skall bygga detta hus, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn. ¹⁰ Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. ¹¹ Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."

Friheten från lagen

7 Eller vet ni inte, bröder - jag talar till sådana som känner lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever? ² Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. ³ Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru. ⁴ Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud. ⁵ Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. ⁶ Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.^[a]

Lagens makt att framkalla synden

⁷ Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begär.^{[b] 8} Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. ⁹ Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰ och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹ Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. ¹² Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. ¹³ Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.

Psalm 17

Tillflykten för den oskyldigt förföljde

¹ En bön av David.