The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Hiskia återinför påskfirandet
30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.
2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.
4 Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.
5 De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.
7 Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!
8 Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!
9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.
10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!
11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.
12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.
13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.
14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.
16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.
17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.
20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.
21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.
22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.
23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.
24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.
25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.
26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.
27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.
Hiskia återinför tempeltjänsten
31 När högtiden var över började en intensiv kampanj mot avgudadyrkan i landet. De som varit i Jerusalem under påskfirandet gick till städerna i Juda, Benjamin, Efraim och Manasse och rev ner avgudaaltaren, slog sönder obelisker och förstörde alla kultplatser för avgudadyrkan. Sedan vände alla tillbaka hem.
2 Hiskia organiserade nu prästerna och leviterna i tjänstgöringsgrupper, som skulle bära fram brännoffer och tackoffer och prisa och tacka Herren.
3 Han gav också personligen en gåva bestående av djur till de dagliga brännoffren morgon och kväll, liksom till regelbundna sabbatshögtider och nymånadsfester och andra årliga högtider som var föreskrivna i Guds lag.
4 Dessutom befallde han folket i Jerusalem att ge det föreskrivna till prästerna och leviterna, så att dessa helt kunde ägna sig åt de uppgifter som krävdes enligt Guds lag.
5-6 Så snart denna order gick ut handlade folket och kom med det första från sina skördar av säd, vin, olivolja, honung och allt annat, en tiondel av allt, så som det var föreskrivet i Guds lag. De som bodde ute på landsbygden i Juda, i närheten av Jerusalem, förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och av allt annat som skulle ges och lade det i stora högar.
7-8 Man började under den tredje månaden och fortsatte ända fram till den sjunde. När Hiskia och hans ämbetsmän kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk.
9 Varifrån har allt det här kommit? frågade Hiskia prästerna och leviterna.
10 Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade: Detta är tiondet! Vi har ätit av detta i många veckor, och ändå är allt det här kvar, för Herren har välsignat sitt folk.
11 Då beslutade Hiskia att göra i ordning förrådsrum i templet, och
12-13 allt det som givits fördes in i Herrens hus. Leviten Konanja fick ansvaret för detta förråd tillsammans med sin bror Simei och medhjälpare var Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja. Kung Hiskia och översteprästen Asarja hade utsett dessa män.
14-15 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, fick ansvar för att offren delades ut till prästerna. Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja var trogna medhjälpare till honom ute i de olika städerna. De delade ut gåvorna till prästfamiljerna utan anseende till rang och värdighet.
16-19 Dessutom fick varje man och varje pojke över tre års ålder, som fanns med i släktregistret, sin del - var och en som fick komma in i templet för att göra tjänst enligt ordningen för sin familj. Likaså fick varje präst som representerade sin familj och varje levit över tjugo år som hade föreskrivna uppgifter i templet sin del. Alla fick sitt, barn, kvinnor, söner och döttrar, ja, alla som fanns med i släktregistren. De utvalda männen var mycket noggranna i uppgiften att fördela tiondet bland präster och leviter. Vad gäller de präster som bodde i byarna eller utanför städerna, så fick de sin föreskrivna del av män särskilt utvalda för uppgiften. Alla som fanns med i leviternas släktregister fick sin del.
20 På så sätt ordnade kung Hiskia med utdelningen över hela Juda, och han gjorde det som var rätt i Herrens, hans Guds, ögon.
21 Hans avsikt var att skapa respekt för templet och lagen och för ett gudfruktigt liv. På grund av sin inställning gjorde Herren honom mycket framgångsrik.
Tänk på andra först
1-2 Även om vi har ett rent samvete inför Herren i det vi gör så kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi måste ta hänsyn till andras tvivel och osäkerhet. Låt oss göra det som är bäst för våra medmänniskor, så att de byggs upp i sin tro på Gud.
3 Kristus tänkte inte på sig själv. Skriften säger: Alla förolämpningar mina fiender riktar mot mig, träffar också mig.
4 Dessa ord som skrevs ner för länge sedan står där för att ge oss tålamod och uppmuntran, så att vi med förväntan kan fortsätta att se fram emot att Gud uppfyller alla sina löften.
5 Min önskan är att Gud, som ger tålamod, fasthet och uppmuntran, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra och med Jesus Kristus som ert föredöme.
6 Då kan vi allesammans med en mun lovprisa Herren och ge äran åt Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Far.
De troendes gemenskap
7 Ta hand om varandra på samma sätt som Kristus har tagit sig an oss. Då blir Gud ärad.
8 Kom ihåg att Jesus Kristus kom för att visa att Gud håller sina löften, och för att hjälpa judarna.
9 Och kom ihåg att han också kom för att alla andra ska bli frälsta och ära Gud för hans barmhärtighet mot dem. Det var det som psalmisten menade när han skrev: Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken.
10 Och på ett annat ställe säger han: Gläd er alla ni främmande folk tillsammans med hans folk, judarna.
11 Eller: Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk.
12 Och profeten Jesaja sa: Det ska komma en tronföljare från Ishais familj, och han ska bli kung över de främmande folken. De kommer att sätta sitt hopp till honom och ingen annan.
13 Därför ber jag för alla er som inte är judar att Gud som ger er hopp, ska fylla er med glädje och frid i er tro på honom, genom den helige Andes kraft som verkar i er.
Paulus speciella uppdrag
14 Jag vet att ni är visa och goda, mina bröder, och att ni känner till allt detta så bra att ni kan undervisa andra.
15-16 Men trots detta har jag velat understryka några av dessa punkter. Jag vågar ge er denna påminnelse eftersom jag genom Guds nåd är utsänd av Jesus Kristus, särskilt till er som inte är judar, för att också ni ska få del av de goda nyheterna och bli ett offer som Gud tar emot med glädje. Ni har ju blivit rena och välbehagliga för honom genom den helige Ande.
17 Jag kan med glädje se tillbaka på allt det som Kristus Jesus har gjort genom mig.
18 Något annat har jag ju inte att peka på. Det är han som har använt mig till att vinna er alla som inte är judar för Gud.
19 Jag har vunnit er genom tecken och under och genom den helige Andes kraft. På detta sätt har jag predikat om Kristus och om det glada budskapet med början i Jerusalem ända till Illyrien.
20 Hela tiden har min målsättning varit att dra vidare och predika där man aldrig har hört Kristi namn, i stället för att besöka platser där en församling redan bildats av någon annan.
21 Jag har följt den plan som det talas om i Skriften, där Jesaja säger att de som aldrig har hört Kristi namn förut ska se och förstå.
22 Det är faktiskt därför som det har dröjt så länge med mitt besök hos er.Resplaner
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
13 Om du tycker om att sova blir du snart fattig. Håll dig därför vaken och arbeta, så kommer du att ha tillräckligt att äta!
14 Alldeles för dyrt, säger köparen när han prutar på priset. Men efteråt skryter han över sitt fynd.
15 Visa ord och kunskap är mycket värdefullare än guld och dyrbara juveler.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®