The Daily Audio Bible

²¹ Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. ²² Ty jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är över alla dem som söker honom, så att det går dem väl, men hans makt och hans vrede är emot alla som överger honom." ²³ Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss.

²⁴ Jag avskilde tolv av de främsta bland prästerna liksom Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder. ²⁵ Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen, hans rådgivare och överstar och alla de israeliter som var där hade gett till vår Guds hus. ²⁶ Jag vägde upp åt dem 650 talenter silver och silverkärl till ett värde av 100 talenter, likaså 100 talenter guld, ²⁷ 20 bägare av guld till ett värde av 1 000 dariker, samt 2 000 kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara som guld. ²⁸ Jag sade till dem: "Ni är helgade åt Herren, och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt Herren, era fäders Gud. ²⁹ Vaka över det och bevara det, till dess att ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i Herrens hus inför de främsta bland prästerna och leviterna och de främsta inom Israels familjer." ³⁰ Då tog prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret, guldet och kärlen för att föra det till Jerusalem, till vår Guds hus.

³¹ Vi bröt upp från floden Ahava på tolfte dagen i första månaden för att resa till Jerusalem. Vår Guds hand var över oss och han räddade oss från fiender och bakhåll på vägen. ³² När vi kom till Jerusalem vilade vi där i tre dagar. ³³ Men på fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds hus och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son. Med honom var också Eleasar, Pinehas son, och likaså leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnujs son. ³⁴ Allt överlämnades efter antal och vikt, och hela vikten blev uppskriven.

³⁵ De landsflyktiga som hade kommit tillbaka från fångenskapen offrade som brännoffer åt Israels Gud 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och 12 syndoffersbockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. ³⁶ De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.

Esras klagan över folkets otrohet

9 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: "Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. ² Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet." ³ När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg. ⁴ Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.

⁵ Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, ⁶ och sade: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen. ⁷ Från våra fäders dagar ända till denna dag har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. ⁸ Men nu har Herren, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. ⁹ Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

¹⁰ Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, ¹¹ som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. ¹² Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. ¹³ Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. ¹⁴ Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? ¹⁵ Herre, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig."

Otuktssynd i församlingen

5 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.^{[a] 2} Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. ³ Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, ⁴ i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt^[b] förts samman, ⁵ för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.

⁶ Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? ⁷ Rensa bort den gamla surdegen^[c] för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.^[d] Ty vårt påskalamm^[e] Kristus har blivit slaktat. ⁸ Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. ⁹ I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. ¹⁰ Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. ¹¹ Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. ¹² Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför?^[f] Är det inte dem som står innanför ni skall döma? ¹³ Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Psalm 31

Bön om räddning undan förföljare

¹ För sångmästaren, en psalm av David.