The Daily Audio Bible

Nehemjas bön

1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.

Det hände i månaden Kislev i det tjugonde året,^[a] när jag var i Susans borg, ² att Hanani, en av mina bröder, och några andra män kom från Juda. Jag frågade dem om judarna - de som räddats och som fanns kvar efter fångenskapen - och om Jerusalem. ³ De sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända."

⁴ När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud. ⁵ Jag sade: "O, Herre, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. ⁶ Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min faders hus har syndat. ⁷ Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. ⁸ Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose när du sade: Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken. ⁹ Men om ni vänder om till mig och håller fast vid mina bud och följer dem, då vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, samla er därifrån och föra er till den plats som jag har utvalt för att mitt namn skall bo där. ¹⁰ De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. ¹¹ O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man."

Jag var då munskänk hos kungen.

Nehemja far till Jerusalem

2 Det hände i månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, då vin stod framför kungen, att jag tog vinet och gav det åt honom. Och jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom. ² Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." Då blev jag mycket rädd ³ och jag sade till honom: "Må konungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?" ⁴ Kungen sade till mig: "Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens Gud, ⁵ och svarade sedan kungen: "Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen."

⁶ Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa, och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända iväg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. ⁷ Jag sade till honom: "Om konungen finner för gott, så må man ge mig brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden, så att de låter mig fara igenom sitt land till dess jag kommer till Juda, ⁸ och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv skall bo." Kungen gav mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.

⁹ När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem kungens brev. Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare. ¹⁰ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde detta, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

¹¹ Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. ¹² Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Det djur jag red på var det enda jag hade med mig. ¹³ Om natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nerbrutna och portarna var förtärda av eld. ¹⁴ Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där var det inte möjligt för djuret att komma fram med mig. ¹⁵ Då begav jag mig uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

¹⁶ Föreståndarna visste inte vart jag hade gått och vad jag gjorde, ty jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, de förnäma männen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet. ¹⁷ Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt." ¹⁸ Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.

¹⁹ Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" ²⁰ Då svarade jag dem: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit."

Jerusalems murar byggs upp på nytt

3 Översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, började bygga Fårporten. De helgade den och satte sedan in dörrarna. De byggde fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. ² Bredvid Eljasib byggde Jerikos män, och bredvid dem byggde Sackur, Imris son.

³ Fiskporten byggdes av Hassenaas barn. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁴ Bredvid dem arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, med att sätta muren i stånd. Bredvid honom arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel. Bredvid honom arbetade Sadok, Baanas son. ⁵ Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke för att tjäna sin Herre.

⁶ Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son och Mesullam, Besodjas son. De timrade upp den och satte in dörrar, lås och bommar. ⁷ Bredvid dem arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon tillsammans med männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden. ⁸ Bredvid dem arbetade Ussiel, Harhajas son, tillsammans med guldsmederna. Bredvid dem arbetade Hananja, en av dem som tillverkade salvor. Den närmast liggande delen av Jerusalem lät man vara ända till Breda muren. ⁹ Vid sidan av dem arbetade Refaja, Hurs son, ledare över ena hälften av Jerusalems område.

¹⁰ Vid sidan av honom arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus, och bredvid honom arbetade Hattus, Hasabnejas son. ¹¹ En annan sträcka av muren och Ugnstornet sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son. ¹² Bredvid honom arbetade Sallum, Hallohes son, ledare över andra hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar.

¹³ Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare. De byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar. De byggde också ettusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten.

¹⁴ Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, ledare över Bet-Hackerems område. Han byggde upp den och satte in dörrar, lås och bommar.

Äktenskapligt samliv

7 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. ² Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³ Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. ⁴ Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. ⁵ Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶ Men detta ger jag som ett råd,^[a] inte som en befallning. ⁷ Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Ogift ställning och skilsmässa

⁸ Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. ⁹ Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. ¹⁰ De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:^[b] En hustru får inte skilja sig från sin man - ¹¹ skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.

Gift med en hedning

¹² Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. ¹³ Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴ Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. ¹⁵ Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. ¹⁶ Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Stå kvar i kallelsen

¹⁷ Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar. ¹⁸ Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig. ¹⁹ Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. ²⁰ Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. ²¹ Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. ²² Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. ²³ Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. ²⁴ Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.