The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Dåliga nyheter från Jerusalem
1 Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,
2 kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?
3 De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.
Nehemja ber för Israel
4 När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:
5 Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!
6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.
8 Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,
9 men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'
10 Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.
11 Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.
Kungen låter Nehemja resa
1-2 En dag på våren fyra månader senare när jag serverade kungen vin, frågade han mig: Varför är du så ledsen? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade stora bekymmer. Tidigare hade jag aldrig vågat visa mig annat än glad i hans närvaro. Först blev jag rädd,
3 men sedan svarade jag: Ers Majestät, hur skulle jag kunna vara glad? Min hemstad där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner.
4 Och vad vill du göra åt den saken? frågade kungen.Efter att ha bett en bön till himlens Gud, svarade jag: Om det behagar Ers Majestät, och Ers Majestät skulle vilja låta mig få den förmånen, så skulle jag vilja resa till Juda för att bygga upp mina förfäders stad!
5-6 Hur länge räknar du med att vara borta? frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. Och när kan du vara tillbaka? Kungens svar var alltså ett löfte om att jag skulle få resa. Jag talade om för honom hur länge jag räknade med att bli borta.
7 Sedan hade jag ännu en begäran, och jag sa: Om det behagar Ers Majestät, så skulle jag vilja få med mig ett brev till landshövdingarna väster om floden Eufrat, så att de ger mig tillåtelse att fara genom deras områden på väg till Juda,
8 och även ett brev till Asaf, uppsyningsmannen för de kungliga skogarna, där han blir uppmanad att ge mig virke till portarna i borgen som finns nära templet, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.Kungen gjorde som jag begärde, för Gud var med mig.
9 När jag kom fram till provinserna väster om floden Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också gett mig en eskort av soldater och ryttare.
10 Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om min ankomst, blev de mycket förargade över att någon hade intresse av att hjälpa israeliterna.
Nehemja undersöker muren
11-12 En natt, tre dagar efter min ankomst till Jerusalem, smög jag mig ut och tog bara några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för en enda människa vilka planer Gud hade lagt på mitt hjärta. Jag tog min åsna och de övriga gick till fots.
13 Vi gick ut genom Dalporten, mot Drakkällan och vidare till Dyngporten, för att bilda oss en uppfattning om den nedrivna muren och de förstörda portarna.
14-15 Vi fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte åsnan ta sig fram genom ruinerna. Då steg jag av, och vi gick till fots upp genom dalen och undersökte den nedrivna muren. Vi återvände sedan och tog oss in genom Dalporten.
Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren
16 Tjänstemännen i staden visste ingenting om min nattliga utflykt eller vad jag hade i sikte. Jag hade inte berättat för någon om mina planer, och inte ens ledarna i staden eller de som skulle hjälpa mig visste något.
17 Men nu avslöjade jag mina planer och sa: Ni känner mycket väl till tragedin med vår stad. Den ligger i ruiner och portarna är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi inte mer behöver skämmas för dem!
18 Sedan talade jag om för dem hur god Gud hade varit mot mig och berättade om mitt samtal med kungen och om planen som han hade gått med på.Ja, låt oss bygga upp murarna! svarade alla ivrigt. Arbetet påbörjades omedelbart.
19 Men när Sanballat, Tobia, och araben Gesem fick höra om våra planer, började de håna oss. Vad är det egentligen ni tänker göra? sa de. Ska ni sätta er upp mot kungen på det där sättet?
20 Himlens Gud ska hjälpa oss, svarade jag. Vi är hans tjänare, och vi tänker bygga upp muren. Men vad gäller er, så har ni ingen del i Jerusalem!
Fördelning av arbetet
3 Översteprästen Eljasib och de andra prästerna byggde upp Fårporten, hängde upp dörrarna på den och invigde den. Därefter byggde de upp muren ända bort till Hammeatornet och Hananeltornet.
2 Där tog en grupp män från Jeriko vid, och i nästa sektion leddes arbetslaget av Imris son Sackur.
3 Fiskporten byggdes av Hassenaas söner. De utförde hela arbetet, gjorde i ordning bjälkarna, hängde upp portarna och tillverkade reglar och bommar.
4 Meremot, som var son till Uria och sonson till Hackos, reparerade nästa sektion av muren, och sedan följde Mesullam, son till Berekja och sonson till Mesesabel, och Sadok, Baanas son.
5 Efter dem arbetade män från Tekoa på nästa avsnitt, men deras ledare var ovilliga att underordna sig arbetsledningen.
6 Gamla porten reparerades av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son. De lade upp bjälkarna, hängde upp portarna och satte bommar och reglar på plats.
7 Intill dem arbetade män från Gibeon och Mispa, Melatja från Gibeon och Jadon från Meronot.
8 Guldsmeden Ussiel, Harhajas son, reparerade nästa avsnitt, och Hananja, som var parfymtillverkare, det följande ända fram till Breda muren.
9 Refaja, Hurs son, borgmästare i en del av Jerusalem, arbetade närmast dem.
10 Jedaja, Harumafs son, reparerade muren intill sitt eget hus, och efter honom tog Hasabnejas son Hattus vid.
11 Malkia, Harims son, och Hassub, Pahat-Moabs son, reparerade Ugnstornet och ytterligare en del av muren.
12 Sallum, Hallohes son, och hans döttrar tog sig an nästa sektion. Han var borgmästare i den andra delen av Jerusalem.
13 Folk från Sanoa, under ledning av Hanun, byggde upp Dalporten, hängde dess portar på plats och satte dit reglar och bommar. De reparerade de 450 meter som återstod fram till Dyngporten.
14 Dyngporten reparerades av Malkia, Rekabs son, borgmästare i Bet-Hackerem, och han hängde också dess portar på plats och satte dit reglar och bommar.
Frågor om äktenskapet
7 Nu kommer vi till de frågor ni ställde i ert brev. Mitt svar lyder: om ni inte gifter er så är det bra.
2 Men oftast är det bäst att vara gift och att varje man har sin egen hustru och att varje kvinna har sin egen man, annars kan ni falla i synd.
3 Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.
4 En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru.
5 Vägra därför inte varandra dessa rättigheter. Det enda undantaget till denna regel är om man och hustru vill hålla sig ifrån varandra under en viss tid, för att mera ostört ägna sig åt bönen. Sedan bör de vara tillsammans igen, så att Satan inte får tillfälle att fresta dem på grund av deras brist på självbehärskning.
6 Jag säger inte att ni måste ingå äktenskap, men ni får gärna göra det om ni så vill.
7 Jag önskar att alla kunde klara sig utan att gifta sig, och leva som jag gör. Men vi är inte alla lika. Gud ger en del gåvan att vara äkta män eller att vara hustrur, andra ger han gåvan att vara lyckligt ogifta.
8 Därför säger jag till er som inte är gifta och till änkorna att det är bättre att förbli ogift om ni kan det, precis som jag är.
9 Men om ni inte kan det, så gift er. Det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
10 Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man!
11 Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.
12 Här skulle jag vilja göra ett tillägg, men det är mitt eget och inte en direkt befallning från Herren. Om en kristen man har en hustru som inte är kristen, men som vill stanna hos honom i alla fall, får han inte lämna henne eller skilja sig från henne.
13 Och om en kristen kvinna har en man som inte är kristen, och han vill att hon ska stanna hos honom, så får hon inte lämna honom.
14 För den man som inte är kristen kan kanske med sin troende hustrus hjälp bli kristen. Och hustrun som inte är troende kan med sin troende mans hjälp bli kristen. Också för barnen är ju detta det bästa eftersom de då också blir inneslutna i den kristna gemenskapen.
15 Men om mannen eller hustrun, som inte är kristen, gärna vill skilja sig, så är det tillåtet. I sådana fall ska inte den troende mannen eller hustrun kämpa för att den andre ska stanna kvar, för Gud vill att vi ska leva i frid och harmoni.
16 Det finns nämligen ingen garanti för en kristen man eller hustru att den andra parten blir omvänd genom att de fortsätter att leva som gifta.
Lev vidare i samma ställning som förut
17 En allmän regel är att var och en bör fortsätta leva i den ställning han var när Gud kallade honom.
18 En man som till exempel redan har gått igenom den judiska omskärelseceremonin innan han blev kristen behöver inte oroa sig för det, och om han inte har blivit omskuren ska han inte göra det nu.
19 Det har ingen betydelse för en kristen om han har gått igenom den ceremonin eller inte. Men det är av avgörande betydelse att han gör Guds vilja och håller Guds bud.
20 Normalt bör en person fortsätta med det arbete som han höll på med när Gud kallade honom.
21 Är du kanske slav? Låt inte det oroa dig, men om du får en chans att bli fri, så ska du naturligtvis ta den.
22 Som slav kan du glädja dig åt att Kristus har gjort dig fri från syndens fruktansvärda kraft. Om du däremot är en fri man, så kom ihåg att du nu är Kristi slav.
23 Kristus har köpt dig och betalat priset och därför tillhör du honom. Du är inte längre bunden till människor och deras makt över dig.
24 Därför, kära bröder, vilken ställning en person än har när han blir kristen, så bör han stanna i den, för Herren är med och hjälper honom.
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
4 De som inte vill veta av Gud är stolta och högfärdiga. Därför leder allt vad de gör till synd.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®