The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
15 Sallun, Kol-Hoses son, borgmästare i Mispa, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den, hängde upp dess portar och satte dit reglar och bommar. Sedan reparerade han muren från Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården ända fram till de trappor som leder ner från Davids stad.
16 Närmast honom fanns Asbuks son Nehemja, borgmästare i en del av Bet-Sur. Han byggde upp muren ända fram till de kungliga gravarna, vattenreservoaren och Hjältehuset.
17 En grupp leviter under ledning av Banis son Rehum ansvarade för nästa sektion, och efter dem tog Hasabja vid. Han var borgmästare i en del av Kegila och ledde arbetarna därifrån.
18 Deras grannar från en annan del av Kegila leddes av Bavai, Henadads son, som var borgmästare där.
19 Närmast dem leddes arbetarna av Eser, Jesuas son, borgmästare i Mispa. De arbetade också på mursektionen mitt emot uppgången till förrådet, där muren svänger.
20 Närmast Eser fanns Baruk, Sabbais son, som byggde från kröken på muren fram till översteprästen Eljasibs hus.
21 Urias son Meremot byggde en sektion av muren som sträckte sig från dörren till Eljasibs hus till husets slut.
22 Sedan tog prästerna från stadens omgivningar vid.
23 Benjamin, Hassub och Asarja, Maasejas son och Ananjas sonson, reparerade sektionerna närmast sina egna hus.
24 Sedan kom Binnui, Henadads son, som byggde en sträcka av muren från Asarjas hus ända fram till hörnet.
25 Usais son Palal fortsatte från hörnet till det övre tornet på kungens palats, vid fängelsegården. Pareos son Pedaja
26 och tempelarbetare från Ofel reparerade muren fram till östra Vattenporten och det framskjutande tornet.
27 Tekoaiterna arbetade med sektionen mitt emot slottstornet och bort till Ofelmuren.
28 Prästerna reparerade muren bakom Hästporten, var och en framför sitt eget hus.
29 Immers son Sadok byggde också upp muren alldeles intill sitt eget hus, och efter honom tog Semaja vid, Sekanjas son, som var vakt vid Östra porten.
30 Därnäst arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son. Mesullam, Berekjas son, byggde upp muren mitt emot sitt eget hus.
31 Malkia, en av guldsmederna, reparerade muren ända bort till tempelarbetarnas och köpmännens hus mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen.
32 De andra guldsmederna och köpmännen gjorde muren färdig från Hörnsalen och fram till Fårporten.
Fienden protesterar
1-2 När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han rasande. Han förlöjligade oss och drev med oss inför sina vänner och inför officerarna i Samaria. Vad tror de där stackars judarna att de är för några? sa han. Tror de att de ska kunna bygga upp muren på en dag, om de offrar tillräckligt många offer? Och titta på de där förbrända stenarna, som de plockar fram ur grushögarna och försöker använda igen!
3 Ammoniten Tobia vid hans sida gjorde också sina kommentarer. Det behövs bara att en räv springer upp på den där muren de bygger, för att den ska falla ihop, sa han.
4 Då vände jag mig till Gud och bad: Herre, hör hur de gör narr av oss. Låt deras hån falla tillbaka över dem själva och låt dem bli fångar i ett främmande land!
5 Kom ihåg deras synd. Utplåna den inte, för de har föraktat dig genom att förakta oss som bygger din mur!
6 Så småningom hade muren runt hela staden nått hälften av sin ursprungliga höjd. Alla hade arbetat helhjärtat.
7 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna fick höra att arbetet på muren fortsatte och att skadorna hade reparerats, blev de ursinniga,
8 och snart gjorde de upp planer för att anfalla Jerusalem och orsaka förvirring.
9 Men vi bad till vår Gud och vaktade staden både dag och natt för att skydda oss.
10 Man kunde märka att många av arbetarna började bli uttröttade av slitet med att röja undan sten och grus.
11 Under tiden planerade våra fiender att gå till anfall mot oss och döda oss för att få arbetet att avstanna,
12 och de judar som bodde nära fienden kom och berättade för oss om deras onda planer.
13 Därför placerade jag vakter beväpnade med svärd, spjut och båge där muren var lägst och svagast.
14 När jag sedan hade tänkt igenom hela situationen sammankallade jag ledarna och folket och talade till dem: Var inte rädda! Kom ihåg att Herren är stark och mäktig. Strid för era vänner, för era familjer och era hem!
15 När vi förstod att våra fiender fått reda på att vi kände till deras planer och att Gud hade avslöjat dem, återvände vi allesammans till arbetet på muren,
16 men i fortsättningen var det bara hälften av styrkan som arbetade, medan den andra hälften höll vakt.
17 De som bar och fraktade byggnadsmaterial hade alltid ett vapen i ena handen, och de som arbetade på muren hade vapen inom räckhåll
18 eller sitt svärd vid sidan. En trumpetare stod bredvid mig för att kunna blåsa varningssignal om något hände.
19 Muren är lång och vi arbetar på långt avstånd från varandra. Därför måste ni skynda er att samlas när trumpetsignalen ljuder. Herren ska strida för oss, sa jag.
20-21 Vi arbetade från bittida till sent, och hälften av männen stod alltid på vakt.
22 Jag bad alla som bodde utanför murarna att flytta in till Jerusalem, så att de och deras tjänare skulle kunna gå vakt om natten eller arbeta på dagarna.
23 Under hela denna period var varken jag eller mina bröder eller de tjänare eller vakter som var med mig någonsin ur kläderna, och hela tiden var vi beväpnade.
Nehemja på de fattigas sida
5 Vid den tiden protesterade många mot den ekonomiska orättvisa som rådde i landet, och även kvinnorna engagerade sig.
2 Det var ont om mat. Många saknade helt utsäde för den nödvändiga försörjningen.
3 Andra var tvungna att lämna sin mark och till och med sina barn som säkerhet för att låna till utsäde.
4 Ytterligare andra måste låna för att kunna betala skatten på sina fält och vingårdar.
5 Vi är deras bröder, och våra barn är lika goda som deras, protesterade de behövande. Ändå måste vi sälja våra barn som slavar för att överleva. Vi har redan sålt en del av våra döttrar, och vi har ingen möjlighet att köpa dem tillbaka, för våra åkrar är också belånade.
6 Jag blev mycket upprörd när jag fick höra detta,
7 och sedan jag tänkt på saken tog jag upp den med de rika och välbärgade.Vad gör ni egentligen, undrade jag. Förstår ni inte att ni med ert ocker ruinerar era bröder? Sedan sammankallade jag till ett stormöte.
8 En del av oss gör allt vi kan för att hjälpa våra judiska bröder, som har kommit tillbaka från sin fångenskap i andra länder, sa jag till dem. Nu gör ni dem till slavar på nytt. Ska vi behöva köpa dem fria igen? Men de hade inget att säga till sitt försvar.
9 Då fortsatte jag: Det ni gör är en stor synd. Ni borde ha större respekt för Gud! Har vi inte tillräckligt med fiender bland folken runt omkring, som försöker komma åt oss?
10 Några av oss lånar ut pengar och säd till våra judiska bröder utan att begära ränta. Nu måste ni sluta med detta ocker.
11 Lämna tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hem, och avskriv alla fordringar ni har!
12 De gav efter och lovade att bistå sina landsmän. Sedan sammankallade jag prästerna och fick dessa att avlägga en ed på att de skulle hålla sina löften.
13 Jag påminde dem om allvaret i situationen och sa: Gud kommer att vända sig bort från var och en av er som inte håller dessa löften.Amen, ropade alla de närvarande och prisade Herren. De anklagade höll sitt löfte och gjorde vad som förväntades av dem.
Ensamstående och änkor
25 Nu ska jag försöka svara på er andra fråga, beträffande de unga flickor, som ännu inte är gifta? Ska de tillåtas att gifta sig? Mitt svar är inte en order från Herren. Men i sin godhet har han gett mig vishet, och jag ska med glädje säga er vad jag tycker.
26 För närvarande är vi kristna genom förföljelser utsatta för stora faror, även livsfara. I sådana tider tror jag att det är bäst att förbli ogift.
27 Om man redan är gift ska man naturligtvis inte skilja sig. Men det finns ingen anledning att rusa iväg och gifta sig just nu.
28 Om ni män ändå bestämmer er för att gifta er nu, är det inget fel i det, och om en flicka gifter sig i en tid som den här, så är det heller ingen synd. Men äktenskapet kommer att föra med sig många problem, som jag önskar att ni inte skulle behöva möta just nu.
29 Det är viktigt att komma ihåg att den tid som är kvar är mycket kort, och våra tillfällen att arbeta för Herren är begränsade. Därför bör de som har hustrur försöka att vara så fria som möjligt.
30 Lycka eller sorg eller rikedom får inte hålla någon borta från att arbeta för Herren.
31 De som har ständig kontakt med allt som världen erbjuder ska tänka på att de inte kan behålla något av detta, för världen och dess nuvarande system kommer snart att gå under.
32 Jag vill att ni ska vara fria från oro i allt ni gör. En ogift man kan använda sin tid till att arbeta för Herren och tänka på hur han ska göra Herrens vilja.
33 En gift man har inte riktigt samma förutsättningar. Han måste tänka på hem och familj och på sin hustrus bästa.
34 Hans uppmärksamhet blir splittrad. En flicka som gifter sig möter samma problem. Som ogift kan hon uteslutande ägna sig åt Herren i allt hon är och gör. Men en gift kvinna måste tänka på mycket annat, framför allt vad hushållet kräver och vad hennes man sätter värde på.
35 Jag säger det här för att hjälpa er, och inte för att begränsa er frihet. Jag vill att ni ska göra det som hjälper er att tjäna Herren bäst, så att ni helt och fullt kan ge honom all uppmärksamhet.
36 Men om någon känner att han vill gifta sig, därför att han har svårt att behärska sina begär, så handlar han rätt. Han syndar inte.
37 Om en man å andra sidan har viljekraft nog att inte gifta sig och beslutar sig för att inte göra det, så har han fattat ett gott beslut.
38 Den person som gifter sig handlar väl, men den person som inte gifter sig handlar ännu bättre.
39 Hustrun är bunden till sin man så länge han lever. Om hennes man dör så kan hon gifta sig igen, men bara med en kristen.
40 Men min uppfattning är att hon kommer att vara lyckligare om hon inte gifter sig igen, och jag tror att jag ger er råd genom Guds Ande när jag säger detta.
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
5 Den som arbetar utan att ge upp når framgång, men den som gör något hastigt och oöverlagt drabbas av förluster.
6 De rikedomar som man skaffar sig genom bedrägeri består aldrig. Varför ska man då ta den risken?
7 Eftersom de ogudaktiga inte gör det som är rätt, kommer våldet tillbaka över dem själva och förgör dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®